- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
94

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Av intresse är att notera, att det är omöjligt att
med någon kombination av poltal enligt denna
princip nå högre rotationsvarvtal än 3 000 r/m,
vilket ej torde vara på förhand självklart.

Den närmast till hands liggande kombinationen
2, 4 och 6 poler, nämnda utan hänsyn till
ordningsföljd, kan tydligen utnyttjas i ett mycket
stort antal kombinationer (teoretiskt 24), av vilka
dock flera ge sinsemellan samma resultat. För
fi = 50 pls erhållas följande värden på /»:

Pl p2 />3 s>r »r æ ci II II 1 — 1 — 1 1 — 1 — 1
2 4 6 25 62Vj 125 12*/a
2 6 4 50 83l/a 250 I6-/3
4 2 6 100 40 200 20
4 6 2 100 662/a 200 25
6 2 4 50 30 150 10
6 4 2 25 3/Vs 75 121/»

Slutligen må påpekas, att man även ifråga om
den nu behandlade maskintypen utan vare sig
kommutator eller släpringar kan begagna
övertonsprincipen, varigenom antalet lindningar kan
reduceras men i gengäld den tidigare nämnda
begränsningen av belastningsförmågan erhålles.

Omformare av de här nämnda typerna ha
utförts såväl för matning av handverktyg som för
vissa signaländamål.

Maskiner ntan kommutator och släpringar,

utförda med periodiskt variabelt luftgap

En synnerligen enkel och robust typ av
självstartande och självdrivande frekvensomformare
bygger på följande princip.

Statorn är försedd med två lindningar, en
primär- och en sekundärlindning, medan rotorn
endast har en lindning, avsedd som drivlindning och
lämpligen utförd kortsluten. Rotorn är vidare så
utformad, att den magnetiska permeansen är
periodiskt variabel längs luftgapsperiferien,
lämpligen genom att luftgapet varierar i stort sett
sinus-formigt mellan två yttervärden. Antag att
stator-lindningen har p poler och rotorn är så utförd,
att luftgapet har m maxima och lika många
minima. Verkningssättet framgår enklast med
användande av "generaliserade rymdvektorer",
beträffande vilka hänvisas till författarens arbete
"A general electromagnetic theory of electric
ma-chines", IVA Handlingar 1930 nr 99. Med däri
använda beteckningar kan man approximativt
skriva:

mmk-våg från primärlindningen
2m_t
P

P

2

\(o<=2jtfi]

magnetisk permeans vid synkron gång

j 2cot

Cq ~"f~ Cm

+ w

m

Dessas produkt, dvs. luftgapsinduktionen, är

A C„

/2cot , mip
p v ]

__ 2 : ™ ,

p ’ 2 ""p
2 2 m

/2cot _ my>

P P

__ 2 m

^2—7-

2 -m

Förutom flödet med ordningstalet — förekomma
alltså ytterligare två flöden med ordningstalen



och



men med samma rörelse-

riktning och hastighet som rotorn. Om statorn
därför förses med en sekundärlindning med ett
polpartal motsvarande något av dessa
ordningstal, induceras i denna en emk av frekvensen

(l + fi respektive (l — f1.
Primärlindningen utföres lämpligen med stegfaktorn noll
för ifrågavarande ordningstal för eliminering av
direkt överföring av primärfrekvensen.

Om exempelvis primära poltalet är p = 4 och
rotorn är utförd för tre luftgapsmaxima, alltså
m — 3, erhålla de båda extra flödena
ordningstalen 5 och 1, och vid 50 p/s primärmatning kunna
vid synkron gång tas ut frekvenserna 125 och 25
p/s. Vid fall av en eftersläpning s följa flödena
ej exakt rotorn i dess rotation, och de från statorn
uttagbara frekvenserna bli (125 — 75 s)
respektive (25 — 75 s), vilket lätt kan visas.

För storleksordningen hos de av det variabla
luftgapet alstrade flödena relativt huvudflödet
innebär exempelvis en variation hos reluktansen,
dvs. effektiva luftgapet vid försummad mättning,
i förhållandet 4 : 1, att förhållandet Cm • C„ är 0,6
och alltså att vartdera av de nämnda flödena har
en induktion uppgående till 30 % av
huvudflödets.

Även vid denna typ av omformare kan
belastningsförmågan förbättras avsevärt genom
parallellkoppling av en kondensator med
sekundärbelastningen. I praktiken har omformaren kunnat
med fördel utföras enfasig såväl primärt som
sekundärt, varvid dock igångsättningen måste ske
genom vridning för hand av axeltappen.

Omformare av detta slag ha utförts åt
Telegrafverket för generering av lågperiodig signalström
från 50 p/s nät.

E 94

6 febr. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943e/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free