- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
97

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 6.
Elek-trolysfel. Bilden visar de
båda haij
terna av en
skadad blymantel. (Foto:
Thielers.)

Telegrafstyrelsens Provningsanstalt. Rena
kemiska frätangrepp på grund av skadliga ämnen
i marken förekomma någon enstaka gång.

Elektrolysfelen äro alldeles särskilt irriterande,
ty ofta beröras långa sträckor innan hål i
kabelmanteln hinna uppstå, så att isolationsfel göra
det möjligt att upptäcka skadorna, fig. 6.

Fel vid fabrikationen

Under telefonkablarnas första år förekommo
bl.a. längdsprickor i kablarnas blyhöljen på grund
av fel vid mantlingsproceduren. Dessa sprickor
och andra otätheter vålla fortfarande en del
besvär, särskilt på äldre kablar.

Arbetsfel vid monteringen

Dessa innefatta främst skarvnings- och
lödningsfel, men äro mycket sällsynta.
Telegrafverkets rikskabelskarvare äro nämligen ej endast
i regel duktigt folk, de ha en utpräglad
yrkesstolthet, vilken ger den bästa garanti för ett gott
arbete. För att exemplifiera nödvändigheten av
väl utbildad personal till det ifrågavarande
monteringsarbetet må nämnas, att om en i och för
sig väl utförd lödning av en kabelskarv rubbas
innan den tillräckligt avsvalnat, uppstå lätt för
blotta ögat osynliga otätheter i lödningen, vilka
kunna ge upphov till rena katastroffel.*

Fel genom utmattning sp åkänning ar

Dessa fel uppstå genom interkristallinisk
korrosion i blymantlarna eller nötning av dessa vid
skakningar i broar eller vid stolpbukterna på
luftkablar. Felen av detta slag bli allt ovanligare,
då skyddsåtgärderna mot dem gjorts alltmer
effektiva.

Felens farlighetsgrad

och dispositionen av de mättekniska resurserna

Man skulle kunna förmoda, att exempelvis en
svår åverkan på en telefonkabel i de flesta fallen
vållade trafikrubbningar genom avslitna trådar
eller sönderriven pappersisolering med åtföljande
metalliska kontakter. Som visats kunna sådana
fall också inträffa, t.ex. vid sprängskador. I
allmänhet äro emellertid de rent mekaniska
skadorna ej på långt när så farliga för anläggning-

* Undersökningar av J A Wahlgren bekräfta detta.

arna som det vatten, vilket intränger i en kabel
så snart denna blir otät. Vattnet förstör nämligen
isolationsförmågan hos papperet omkring
kabelledarna, så att avledningsfel uppstå. Förhållandet
kan i korthet uttryckas så, att de "våta" felen
äro farliga, medan de "torra" bruka vara
tämligen ofarliga.

Hänsyn härtill tas också vid felavhjälpningen.
Finnes det fukt i en kabel, måste som regel
reparation ske utan dröjsmål. Är åter kabeln torr vid
felstället, kan ofta lagningen uppskjutas till en
i ekonomiskt hänseende lämpligare tidpunkt.

Då alltså fuktfelen äro så farliga, försöker man
få reda på dem i så god tid som möjligt. Detta
kan ske genom såväl manuell som automatisk
isolationsövervakning, och båda förfaringssätten
tillämpas på våra viktigare kablar.

Den manuella övervakningen innebär, att
isolationen — huvudsakligen till jord — hos enstaka
par eller trådar mätes från kablarnas ändpunkter.
Dessa mätningar utföras med kortare
tidsmellanrum och känsligare instrument ju värdefullare
mätobjekten äro. På rikskablar ske de sålunda
dagligen och i många fall med ljusvisare- eller
t.o.m. spegelgalvanometrar. Även fel med
isola-tionsvärden upp till flera tusen megohm kunna då
upptäckas; det är rent av möjligt att spåra sådana
fel medan ännu isolationen i felstället är högre
än sammanlagda isolationen hos övriga delar av
ifrågavarande kabelledare.

Den automatiska isolationsövervakningen sker
med hjälp av speciella indikatorer. Deras syfte
inses, om man studerar tidsförloppet vid ett
normalt fuktfel. Man kan då tala om ett kritiskt
skede, som börjar då skadan upptäckes och först
slutar, när den ingränsats mellan två närbelägna
skarvar ute i terrängen. Efter denna tidpunkt kan
nämligen reparationsarbetet ej nämnvärt
fördröjes, även om felet förvärras.

För att man skall kunna bemästra detta
kritiska skede på bästa sätt fordras ej blott en god
utryckningsberedskap, utan framför allt att
inmätningen av felstället från kabelns ändpunkter
sker så snabbt, så noggrant och så enkelt som
möjligt. Detta förutsätter i regel, att felfria
mät-ledare finnas att tillgå i den skadade kabeln. Att
åstadkomma sådana andra vägar ställer sig oftast
omöjligt och alltid svårt, särskilt om kabeln är
lång. Det är klart, att ju förr mätpersonalen i
kabeländpunkterna varskos, desto mindre fukt
hinner tränga in i kabeln, och desto flera felfria
hjälpledare finnas disponibla vid mätningen. Då
stora mantelskador inträffa, och särskilt om
vatten står över kabeln vid felstället, existera kanske
samtidigt felfria och felaktiga kabelledare endast
under några minuter. Det är då betydelsefullt att
ha isolationsindikatorer inkopplade, vilka slå
larm redan då isolationen sjunkit till 5 à 0,5
megohm, dvs. praktiskt taget i samma ögonblick
som en svårare skada inträffar.

5 juni 1943

E 97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free