- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
98

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Allt efter den utsträckning, i vilken
kabelfelen störa driften, talar man om icke
trafikstörande fel, ordinära fel, vid vilka såväl felfria
som felaktiga ledare förekomma i en kabel, och
katastroffel, då dess samtliga ledare skadats så
svårt, att praktiskt taget all trafik upphört. Det
har visat sig lämpligt att indela det stora antalet
metoder för inmätning av kabelfel i tre
huvudgrupper, vilka hänföra sig till dessa tre fall.
Samma mätmetod är nämligen sällan lämplig, om
än användbar, inom mer än en huvudgrupp.

Man skulle möjligen kunna tillägga en fjärde
huvudgrupp för sällan behövliga, ytterligt
speciella lokaliseringsmetoder, men utrymmet
medger ej detta. Däremot ha några rader ägnats
metodiken vid undersökning av elektrolysfall,
varjämte ett fåtal moderna instrument för
kabelunderhållet omnämnts.

Varje huvudgrupp av fellokaliseringsmetoder
innefattar förfaringssätt för såväl primär som
slutlig inmätning. I de förra fallen ske
mätningarna från kabelns ändpunkter, i de senare
från felet närbelägna skarvar ute på
kabelsträckan.

Manuell isolationsövervakning

Ursprungligen användes endast den enkla
kopplingen överst i fig. 7. Den ger ett objektivt riktigt
värde på den mätta trådens isolation till jord.
Enligt figuren erhålles för a-tråden värdet a som
spänning genom galvanometerström, ty c» a
och b. Skyddsmotståndet förutsättes försumbart.

På grund av de störningar, som uppträda i
trafikerade kablar, är det emellertid ofta svårt att
på rimlig tid erhålla tillförlitliga värden med
denna metod. Även då uteslutande relativt
okänsliga visargalvanometrar användes vid
underhållsmätningarna på rikskabelnätet, beredde dessa
störningar bekymmer. Det förekom t.o.m., att
mätningarna måste ske nattetid på en
överdrags-station, i vars närhet kraftiga läckströmmar från
ett spårvägsnät sökte sig till kabelmanteln.
Isola-lionsmätningar kunna tydligen även varsko om
elektrolysfara.

Än värre blev störningarnas inverkan, då för
isolationsmätningar på våra viktigare kablar ljus-

Fig. 7. Isolationsmätningar.

visaregalvanometrar började införas, som kunna
vara mer än femtio gånger känsligare än
visarinstrumenten. Man kunde på grund av
störningarna knappast utnyttja dessa förträffliga
instrument vid underhållsmätningarna, trots att deras
mätområde omfattar isolationsmotstånden även
för felfria rikskabelsektioner, i allmänhet 2 000 à
7 000 megohm mellan en ledare och jord.
Visserligen kunde effektiv avstörning ernås, om
galvanometrarna utfördes med dubbla spolsystem, men
detta skulle bli väl kostsamt.

Då angav S T Janson den nederst på fig. 7
antydda kopplingen, som visat sig fungera alldeles
utmärkt. Hela paret användes vid en
isolations-mätning, så att en störningssymmetrisk
inkoppling av galvanometern blir möjlig.

Det kan lätt visas, att i de aktuella fallen, vid
vilka isolationsmotstånden äro stora i jämförelse
med övriga ingående motstånd, förhållandet
mellan mätspänning och galvanometerström blir
2 ac : (2 a + c). Därvid är mätbatteriet inkopplat
till a-grenen. Uttrycket innehåller som synes ej
b-trådens isolation b. Då i praktiken c» a
och b, förenklas vårt uttryck till 2 a. Om alltså
mätspänningen divideras med dubbla
galvanometerutslagen skulle man erhålla samma värde på
a-trådens isolation som enligt den först nämnda
metoden. Detta stämmer tillräckligt bra i de
praktiska fallen, då man givetvis endast är intresserad
av isolationsmotståndens storleksordning.

I ett annat sammanhang skola vi möta
ytterligare en avstörd isolationsmetod, som angetts av
Hector. Även denna metod är i vissa fall av stort
värde, ehuru mätresultatet definitionsmässigt är
ännu svåråtkomligare än vid Jansons metod.

Automatisk isolationsövervakning

Denna sker med isolationsindikatorer, vilka
innehålla glimlampor eller elektronrör. I båda
fallen anslutes indikatorn i en kabels ena
ändpunkt till lediga trådar eller till
superfantom-kretsar, då det är ont om reserver i kabeln. På
större anläggningar kontrollprovas varje
indikator dagligen vid en godtycklig tidpunkt, som
ej är känd för personalen på indikatorstationen.
En angränsande station inkopplar därvid en
lämplig läcka mellan jord och de till indikatorn
anslutna kabelledarna.

Glimlam psindikatorn

Fig. 8 visar principschemat för den äldsta
isola-tionsindikatorn, införd av Sterner. Den benämnes
glimlampsindikator och fungerar på följande
sätt:

Ett antal ledare, exempelvis i kabel I. ha
stor kapacitet med läckning till jord. Anslutas
de därför till glimlampan 1, uppladdas de genom
denna från batteriet, varvid lampan glimmar och
reläet A slår till. Så snart kabeln uppladdats,
slocknar lampan och reläet faller.

E 98

6 febr. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free