- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 8. Glimlampsindikator.

Är nu kabelns isolation god, dröjer det länge
innan den tillförda elektricitetsmängden läckt
bort, så att ny uppladdning äger rum. Sjunker
däremot isolationen hos de till kabeln anslutna
ledarna på grund av något fel, ske ur- och
uppladdningarna med åtföljande reläpåverkan allt
oftare. Vid lågt avledningsmotstånd i felstället kan
kontinuerlig glimning inträffa.

Varje gång reläet A slår till, börjar
kondensatorn K uppladdas över läckan M. Följa tillslagen
så tätt efter varandra, att K ej hinner urladdas
mellan dem, ökas spänningen över glimlampan 3
alltmer. Slutligen tänder den, varvid reläet B slår
till och ger larm. Med en i figuren utelämnad
omkastare brytes larmkretsen. Samtidigt urladdas
kondensatorn K, så att indikatorn på nytt kan tas
i drift genom återföring av omkastaren. Som
figuren visar är det möjligt att låta glimlampan 3 ta
emot impulser från två glimlampor 1 och 2, vilka
kunna vara anslutna till olika kablar.

De upprepade laddnings- och
urladdningsförloppen göra anordningen relativt
störningsokänslig. Den jordning av kabeltrådarna över det
låg-ohmiga reläet A, som äger rum när lamporna /
respektive 2 glimma, kan dock möjligen vara
mindre lämplig med hänsyn till åskfaran. Genom
lämpligt val av M och K kan larm erhållas, när
isolationen sjunker under ett visst värde.
Vanligen väljes 0,5 megohm, ty vid högre värden
uppstå lätt omotiverade indikatortillslag.

Rörindikatorn

Av fig. 9 framgår, hur den andra
indikatortypen, rörindikatorn, fungerar, vilken i allt större
utsträckning införts på rikskabelnätet. De
anslutna kabelledarnas avledningsmotstånd får helt
enkelt spela rollen av gallerläcka till ett
elektronrör, så att vid sjunkande isolation
gallerförspänningen blir mindre negativ. Anodströmmen ökar
då och utlöser via lämpligt tidsfördröjda reläer

larm. Idén är sedan länge känd och bl.a.
tillämpad vid mätning av isolationsmotstånd.

Rörindikatorn kan göras betydligt känsligare än
glimlampsindikatorn. Man kan inställa den så,
att den indikerar isolationsmotstånd om 25—30
megohm, men man nöjer sig av praktiska skäl
med inställning för tillslag vid cirka 5 megohm.
Kabelledarna jordas ej under pågående
övervakning med denna indikator, ty motståndet R väljes
i allmänhet lägst till 5 megohm. Det måste dock
kortslutas, när indikatorn inkopplas. Den
strömrusning, som då inträffar, orsakar annars tillslag.

Rörindikatorn är dyrare i drift än
glimlampsindikatorn, ty rören kosta mer och förbrukas
snabbare än glimlamporna. Vidare är den förra
ömtåligare för störningar än den senare och
fordrar stor kapacitet mellan galler och jord.
Trimningen av en rörindikator kan därför vara
besvärlig.

Mätmetoder för ordinära fel

Lokalisering av ordinära avledningsfel

En telefonkabel skadas sällan så svårt, att
samtliga kabelledare bli felaktiga. Vare sig
av-lednings- eller avbrottsfel uppstå, bruka felfria
trådar finnas tillgängliga i kabeln. Då så är fallet
kallas därför felen ordinära. De kunna samtliga
lokaliseras medelst länge kända metoder, vid
vilka felfria hjälpledare användas.

Fig. 10 visar kopplingsscheman för
summamätning samt Varleys och Murrays metoder. De
senare benämnas vanligen skillnads- respektive
förhållandemätningar. Som synes, grunda sig alla
tre metoderna på Wheatstonebryggans princip.

Vid de primära inmätningarna av ordinära
kon-takt- och avledningsfel på våra telefonkablar
användes i regel en kombination av summa- och
skillnadsmätningar. Om avledningsmotståndet i
felet överstiger cirka 0,5 megohm, böra dock
skillnadsmätningarna ersättas av förhållandemät-

Fig. 9. Rörindikator.

Fig. 10. Summamätning samt Varleg’s och Murray’s metoder.

5 juni 1943

E 99

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free