- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
100

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

ningar, som vid förekommande bryggmotstånd
äro ungefär 50 % noggrannare.

Att skillnadsmätningarna i allmänhet föredras
torde bero därpå, att de äro enklare att förstå
och räkna efter än förhållandemätningarna. De
bryggor, som användas, sakna nämligen så gott
som undantagslöst potentiometerkopplade
för-hållandereostater. Eftersom skillnadsmätningar i
allmänhet ge tillräcklig noggrannhet, spelar det
ej heller så stor roll, att förhållandemätningar
även i störningsavseende äro bättre. Man brukar
nämligen ta mest hänsyn till det minsta
skillnadsvärdet, enär störningarna vid mätningen därav
sällan besvära. Slutligen är det lätt att konstatera
med vilken ungefärlig noggrannhet en mätning
utförts. Sedan bryggan omsorgsfullt balanserats
undersökes därvid, hur stor den minsta
snedställning är, som ger synbart galvanometerutslag.
Särskilt på långdistanskablarna ha därigenom många
missförstånd och onödiga skarvöppningar
undvikits.

För att på rikskabelnätet i möjligaste mån
underlätta uträknandet av felens lägen med hjälp
av erhållna skillnads- och summamotstånd, förses
varje överdragsstation med fellokaliseringskurvor.
Deras utseende framgår i princip av fig. 11.

Om inga pupinspolar funnes, skulle diagram-

„, , „ l summamotstånd „,\

met over felprocenten I -rrr;-;— —;r • 1001

\skillnadsmotstand /

som funktion av kabellängden utgöras av en
obruten linje för alla tråddiametrar i kabeln.
Eftersom motståndet i pupinspolarna icke
motsvarar någon längd, erhållas för pupiniserade
trådpar trappsteg i kurvan. Särskilt om fel ligga
tätt invid en pupinpunkt ger därför en
fellokali-seringskurva större noggrannhet än en direkt
uträkning av felets läge utan hänsynstagande till
pupinspolarnas motstånd. Ett sådant motstånd
kan vara ekvivalent med cirka 350 m
dubbelledare. Av detaljskissen inses slutligen hur olika
linjer erhållas för olika ledardiametrar eller
pupi-niseringar. De i praktiken använda
fellokalise-ringskurvorna äro uppdelade på flera blad och
gå till 50 % från vardera kabeländpunkten.

Sedan de primära lokaliseringsmätningarna
möjliggjort ingränsning av ett fel mellan två
närbelägna skarvar, måste felet slutligt inmätas om
skadan ej ligger synlig, vilket sällan händer.
Det är förkastligt att undersöka förmodade
felställen, om slutmätningarna därigenom fördröjas.

Fig. 12 ger en schematisk beskrivning av den
mest använda metoden för slutlig lokalisering av
kontakt- och avledningsfel. Den har inom
riks-kabelunderhållet införts av N Hedén och brukar
kallas "tjärtrådsmetoden". Som framgår av
figuren utföres helt enkelt en förhållandemätning
med "mättjärtråden" som potentiometer. Den
punkt där kontaktnålen instuckits, då
galvanometern förblir strömlös, ligger mitt över
felstället. Intet räknearbete behöves alltså, men
metoden måste utföras omsorgsfullt och kan vara
besvärlig vid fuktig väderlek, då "mättjärtrådens"
isolation lätt förstöres.

Det är ofta fördelaktigare att lokalisera
avledningsfel även på skarvlängden med hjälp av
en Wheatstonebrygga. Förhållandemetoden
föredras då nästan alltid framför skillnadsmätning.
På grund av de korta mätsträckornas låga
ledningsmotstånd förutsätter nämligen den senare i
regel olika rationsmotstånd i bryggan.
Härigenom försvåras uträkningen av felens lägen och
mätnoggrannheten blir låg. För att underlätta
räknearbetet efter förhållandemätningar med
endast en vaiiabel bryggarm ha små räkneskivor
förts i handeln av vissa instrumentfirmor. Andra
tillämpa potentiometerprincipen med hjälp av
släptrådsbryggor eller dubbelreostater.

Fig. 11.
Fellokaliserings-kurva.

E 100

Fig. 13. Avstörd summamätning.

6 febr. 1943

i kan/1

Fig. 12. "Tjärtrådsmetoden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943e/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free