- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
102

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

den hos i felstället kortslutna par. Så skedde
exempelvis vid den i fig. 1 visade sprängskadan.

Värre är det, om totalfelet orsakats av vatten,
som hastigt trängt in genom någon läcka i
blymanteln, ty då kan motståndet i felstället hålla
olika värden, från några tiotal upp till flera tusen
ohm. Understiger felmotståndet cirka 200 ohm,
ändrar det sig i allmänhet obetydligt vid
summamätningar på paren, om låg mätspänning
användes. Det kan därför bestämmas ur dylika
mätningar, då man känner kabelparens motstånd.
Sedan är det lätt att beräkna felets läge.

När avledningsmotståndet är större än 200
ohm, användas i många fall impedansmätningar
vid den första lokaliseringen. Det är dock
lämpligt att behandla dessa längre fram i ett
generellare sammanhang. I stället visas här några
likströmsmetoder för primär inmätning av totala
fuktfel utan trådavbrott, då felmotståndet
avsevärt får överstiga 200 ohm.

Vid GrafS metod, fig. 15, inkopplas ett batteri
mellan två trådar i den fuktskadade kabelns ena
ändpunkt. Trådarna böra väljas i något av de
yttre lagren och ej ligga alltför nära varandra i
kabeln. För mätningen utnyttjas det
spänningsfall, som uppstår i felstället mellan två andra
ledare i kabelns inre lager. Man ansluter nämligen
galvanometrar i serie med variabla motstånd till
de sistnämnda ledarna. När motstånden inställts
så, att båda instrumenten visa samma
strömstyrka, kan ledningsmotståndet till felstället
uträknas. Då avläsningarna ske samtidigt, bortfaller
tydligen inverkan av polarisations- och
motståndsändringar i felet. Idén kan tillämpas vid
ett flertal kopplingar förutom den i figuren
angivna och möjliggör enligt uppfinnaren
tillräcklig mätnoggrannhet för felmotstånd upp till 10
megohm. Den är närmast avsedd för flertrådiga
kablar.

Graf använder sig alltså av en spänning i själva
felstället. Enligt en i svensk litteratur av Laurent
publicerad metod anslutas däremot i kabelns
båda ändpunkter spänningar med lämplig
polaritet till ett och samma par. De inställas så, att
spänningen över avledningsmotståndet i felstället
blir noll. Fig. 16 visar, hur metoden kan
utformas. Summamotstånd mätes från kabelns ena
ändpunkt, när strömmarna genom galvanomet-

Fig. 15. Grafs metod.

Fig. 16. Summamätning sedan felet gjorts strömlöst.

rarna g äro lika. Felmotståndet är då strömlöst.
Det kan alltså betraktas som kortslutet och ingår
ej i mätvärdet. Polarisationsspänningar i felet
kunna påverka mätresultatet. Bryggan bör
därför ej slutgiltigt avläsas förrän dessa spänningar
hunnit försvinna.

I praktiken avvika naturligtvis strömmarna
genom galvanometrarna från varandra. Uppgår
differensen till 1 % av den från bryggan totalt
utgående mätströmmen, ingår också 1 % av
felmotståndet med positivt eller negativt tecken i
det uppmätta summamotståndet. Med
kompensa-tionskopplingar kan strömdifferensen minskas
avsevärt, men den begränsar dock metodens
användbarhet till fel, vilkas avledningsmotstånd
understiga några tiotusentals ohm.

Allt tyder på, att man vid likströmsmätningar
på en totalt fuktskadad kabel måste ingripa
samtidigt från kabelns båda ändpunkter. Det gäller
då att göra åtgärderna i åtminstone den ena
punkten så enkla som möjligt. Detta liar lyckats
för Poleck, som 1939 publicerade metoden i
fig. 17.

Han kombinerar en förhållande- och en
skillnadsmätning på ett par, vars båda branscher
fuktskadats. Motsvarande reostater i bryggan (/?,
respektive R2) inställas nämligen så, att
galvanometern visar noll, vare sig paret är kortslutet eller
öppet i bortre ändpunkten. Uteslutas de fall, då
mätgrenarnas avledningsmotstånd äro lika stora,
kan bryggan balanseras med oändligt många
samhörande värdepar hos de båda reostaterna.
Villkoret för balans är tydligen endast, att
grenarna ha samma potential i felstället, både då
mätparet är kortslutet och öppet.

Fig. 17. Polecks metod.

E 102

6 febr. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free