- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
104

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

känt. Sökarspolen hålles därvid så, att det
magnetiska fält, som övertonrika störströmmar i
kabelmanteln bilda, alstrar tonminimum, när
sökarspolen är mitt över kabeln.

Redan i kablarnas barndom infördes f.ö. en
sökarspole, med vilken det exakta läget av
kontakter mellan summertonförande kabelledare kan
utlyssnas, då spolen tryckes mot kabelmanteln
och dras utefter denna.

Fig. 20. Hectors metod.

Metoder för inmätning

av icke trafikstörande fel

Tidigare har visats, hur isolationsmätningarna
genom bättre metoder och instrument kunnat
göras allt känsligare. Mätningarna ha ökat i
värde, då det numera blivit möjligt att i mycket god
tid och under gynnsammast möjliga förhållanden
mäta in och reparera smärre eller för tillfället i
torr mark liggande mantelskador. Dessa skador
medföra vanligen endast obetydlig
isolationsför-sämring till en början, och förr ansåg man sig
ofta — i den mån man över huvud taget
upptäckte felen vid isolationsmätningarna — tvungen
att vänta ut dem. De förorsakade då förr eller
senare besvärliga trafikstörningar. Nu avhjälpas
de på viktigare kablar utan minsta olägenhet för
trafiken.

Den värdefullaste metoden för inmätning av
dessa högohmiga fuktfel har angivits av W Hector
och visas i fig. 20. g är en högkänslig
spegelgal-vanometer, vilken som synes
störningssymme-triskt inkopplats till ett kabelpar.

Mätningar ske med omväxlande kortslutning
och avbrott i bortre ändpunkten.
Galvanometerutslagen och tiden för avläsningarna antecknas.
Före varje mätning jordsättes mätparet under ca
15 s, varefter galvanometerns nollpunkt avläses.
Då avledningsmotstånden F och W i felstället äro
olika och så stora, att den från mätbatteriet
uttagna strömmen är densamma, vare sig mätparet
är kortslutet eller ej, erhålles den följande formeln
för motståndet till felstället.

K och L äro i tid samhöriga värden, vilka tagits
ur tidsdiagram, som uppritats över mätresultaten;
A är avbrottsutslag och K kortslutningsutslag.

Om W‡F och W jämte F > I, så är

K (2 a±g\
y A\ 2 2 a-\-g)’

Om a väljes >g, får man

V 100 = j(l +J,) • 100 = "felprocenten"

Lämpligt modifierad kan metoden användas
vid relativt lågohmiga fel, men vanligen tillämpas
den, då felmotstånden ligga mellan 10 och 2 000
megohm. Den övre gränsen bestämmes ofta av

osymmetrier i kablarnas normala
isolationsmotstånd. Är detta jämnt fördelat, utbalanseras det
helt vid mätningarna. Metodens noggrannhet är

ca 1 %.

Det har experimentellt påvisats, att
avledningsmotstånden hos grenarna i ett fuktskadat
kabelpar tendera att avvika från varandra i allt högre
grad, ju lägre motstånden äro. Redan utslaget A
enligt fig. 20 ger därför ett tillräckligt pålitligt
mått på parets isolationsegenskaper. Enligt
Hector torde kablarnas manuella
isolationsövervak-ning i en framtid ske med sådana mätningar. De
äro ej blott effektivt avstörda utan möjliggöra
t.o.m. upptäckten av fuktfel, vilkas isolation är
avsevärt större än den felfria kabelns. Även vid
slutlig inmätning av högohmiga fuktfel användes
oftast Hectors metod. Spegelgalvanometern bör då
vara lågohmig, emedan annars inställningen blir
krypande vid kortslutet mätpar.

Mantelskador kunna slutgiltigt lokaliseras, även
om fukt ej hunnit intränga genom dem. Så sker
vid rikskablarnas förläggning. Varje
pupinsektion provtryckes då med torr luft. Upptäckes
därvid någon otäthet, bestämmes dess läge genom
mätning av tryckfallets fördelning i den skadade
sektionen.

Felten & Guilleaume har fört i handeln en
apparat, fig. 21, som möjliggör direkt inmätning av
otätheter med tryckluft. Den anföres på grund av
dess intressanta principlikhet med
volt-amperemetoden.

Klorkalciumtorkad luft pressas in från två
skarvar på ömse sidor om felstället, vilka tätats

Fig. 21. Tryckluftmetod.

E 104

6 febr. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free