- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
122

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

765432! ön

Fig. 16. Verkningsgradskurva för
elektrofilter, i logaritmisk skala
som funktion av n.

Filtrets dimensionering

För dimensionering av elektrofilter ha två
amerikanare, Evald Anderson och Horne, uppställt
en exponentialformel. Den grundar sig på två
antaganden:

den på en viss plats i filtret utfällda
stoftmängden är proportionell mot den där existerande
stofthalten i gasen,

partiklarna vandra med en konstant hastighet
w mot utfällningselektroden. Numeriska värdet
av w är givetvis beroende av partikelstorleken, de
elektriska förhållandena och gasens viskositet.

Formeln har sedan kompletterats av Walter
Deutsch, så att filtrets dimensioner,
gashastigheten och partiklarnas vandringshastighet blivit
medtagna var för sig. Totalverkningsgraden är

rj = 1 — e

där

JJ rörfilter —

2 w L
Rv’’

^Iplanfilter "

w L
’Sv’

e = basen för naturliga logaritmerna,

iv — partiklarnas vandringshastighet i det exi-

sterande fältet cm/s,
L = filtrets effektiva passagelängd i cm,
R = utfällningsrörets radie i cm,
S = avståndet från tråd till plåt i cm,

v — lineära gashastigheten i cm/s.

Uppritad som funktion av n blir rj i logaritmisk
skala en rät linje, fig. 16. I vanlig skala får den
en form, som visas upptill på fig. 17. Här fram-

går, att verkningsgraden asymtotiskt skulle
närma sig 100 %. Bilden nedtill på fig. 17 visar den
typiska kurvan för rj som funktion av
gashastigheten. Formeln är dock ej fullkomlig och måste
användas med försiktighet.

Värdet på partiklarnas vandringshastighet w
skall ävenledes kunna beräknas. Däri ingår
partikelns laddning, utdrivningsfältets styrka samt
bromseffekten genom friktion med gasen. Det är
bättre att under så verklighetstrogna
förhållanden som möjligt experimentellt bestämma w.
Därigenom får man också med jon vindens och
eventuellt andra effekters inverkan. Man finner
snart, att vandringshastigheten ej har ett
konstant värde för varje anläggning utan ändrar sig
med gashastigheten och har ett utpräglat
maximum vid viss gashastighet. Man kan sedan inom
ett rimligt område använda formeln för
omräkning till annan filterform eller annan
filterdimension för högre eller lägre verkningsgrad.

Av formeln framgår, att man med små
plåtavstånd resp. liten diameter på utfällningsrören
i filtret skulle kunna använda kortare
passagelängd och således som resultat ett filter med
mindre totaldimensioner. Detta är i verkligheten
ännu effektivare än vad formeln direkt visar,
enär man som bekant med hänsyn till
genomslagsrisken vid små elektrodavstånd kan
använda högre fältstyrka än vid större elektrodav-

Fig. 17. Verk- too
ningsgradskurva
för elektrofilter,
upptill som
funktion av n,
nedtill som
funktion av
gashastigheten.

E 122

3 juli 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free