- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
127

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade konstaterats sommartid, möjligen beroende ]>å ökad
svettning orsakande lägre hudmotstånd. Metoden för
konstgjord andning måste vara något så när bekväm, om
man skall orka hålla på i fyra, ja i undantagsfall upp till
åtta timmar. Växelströmmens större farlighetsgrad anses
hero på att den framkallar hjärtflimmer lättare än
likström. Fenomenet har studerats på senare tid i samband
med elektrochockbehandling på människor. I fråga om
dödsorsaken syntes man nu ha enat sig om en
kompromissteori, omfattande såväl flimmerverkan som
andningsförlamning. Uppgiften om spänningens betydelse för
strömbanan återfinnes i litteraturen men torde vara tvivelaktig.

Dr I Fischer drog en lans för Holger Nielsen-metoden,
som för flera år sedan antagits av Röda Korset som
universalmetod. Metoden ger något djupare inandning än
Schäfermetoden på grund av armrörelserna. Behandlaren ligger
framför den skadade och kan lättare övervaka honom.
Har patienten brännskador på armarna, kan man tillgripa
en modifikation av metoden utan armrörelser. Tal. ville
inte underkänna Schäfermetoden för normala fall,
däremot vore den inte användbar för mycket tjocka personer.

Tekn. dr I Herlitz berörde frågan om korta
strömimpulsers inverkan, som är av praktisk betydelse bl.a. i
samband med elstängsel. Enligt uppgifter av
Holstein-Rathlou i Den danske Elektroteknikern 1938, h. 9—10,
skulle vid korta tider produkten av ström och tid vara
avgörande. Medan sålunda farlighetsgränsen vid tider upp
till några sekunder anges till 50 mA vid växelström eller
100 mA vid likström, anges vid korta tider en
elektricitetsmängd av 10 mAs vid likström såsom gräns för farligheten,
och detta skulle gälla även om strömmens maximivärde
uppgår till 200—300 mA eller mera. Flertalet föreskrifter
för elstängsel begränsa på basis härav tillåten
elektricitets-mängd per impuls till 3 mAs. Det vore av intresse att
erfara huruvida de medicinska forskningarna ge något stöd
åt Holstein-Rathlous uppfattning.

I)et väsentliga torde vara att man såvitt möjligt begränsar
sig till en enda återupplivningsmetod för allmän
användning. För att en beprövad och väl inarbetad metod skall
ersättas med en ny, bör alltså fordras att den senare
besitter alldeles avgörande fördelar. Råder minsta tvekan i
detta avseende, bör ombyte av metod under inga
omständigheter företas.

Byråchef Th. Thelander: Största antalet olycksfall
träffar SJ:s eget folk vid arbeten på kontaktledningar och
utomstående vid arbete intill lastningsspår.
Högspänningen utföres här till allmänheten i kanske högre grad än
vid flertalet andra företag. Sedan år 1941, som hade stor
olycksfallsfrekvens, ha energiska aktioner igångsatts med
tekniska och organisatoriska åtgärder och drastisk
propaganda för att minska olycksfallen. SJ har även en
permanent organisation för träning i livräddning.

Dr Nilsson erinrade om Friis’ andningsapparat, som
vore ett gott komplement till andra metoder. Den är
bekväm vid långvarig behandling och kan lämpligen
stationeras i olika orter.

Civilingenjör a Berggren efterlyste siffervärden på
hudens skyddsmotstånd. Vid måttlig stöt och kort
strömbana visar huden små prickar, i svårare fall stora hål.
Man har då anledning förmoda en språngvis nedsättning
av motståndet, när hudens skyddsmotstånd försvunnit. 1
fråga om andningsmetoderna liade talaren personlig
erfarenhet om Silvesters metod, där han efter två timmars
arbete i ett aktuellt fall var absolut uttröttad. Friis’
apparat fanns vid kraftverket i Trollhättan, men kom aldrig till
användning. Tal. hade observerat, att vid kraftig
strömstöt från hand till annan extremitet smärtan ofta kändes
hårdast i axelleden och frågade om orsaken härtill.

Elektroingenjör G Sandvall: Är en läkare skyldig lämna
rapport till Medicinalstyrelsen eller någon annan
myndighet om elektriska olycksfall? Enligt tal:s erfarenhet
begärde läkaren aldrig att få del av de närmare
omständigheterna vid fallet, vilket vore beklagligt, då ett samarbete
mellan ingenjören och den behandlande läkaren inte endast
skulle underlätta korrekt rapportskrivande utan även
kunna ge värdefulla erfarenheter.

Dr Forssman kände icke till några sifferuppgifter om
vad människan tål omräknat i mAs enligt danska metoden.
Siffror på hudens motstånd finnas, men de ändras under
skadans utbildning genom en viss skorpbildning, som åter
ökar motståndet. Såret tar lång tid att läka men ger
sällan upphov till infektion. Smärtan i axeln
sammanhänger troligen med krampsymptom. Krampen kan bli så
stark, att armen går ur led eller att ett benbrott uppstår.

Läkaren har ingen skyldighet att rapportera till
Medicinalstyrelsen.

Fil dr M Matell: Alla allvarligare elektriska olycksfall
böra på ort och ställe utredas av Elektriska Inspektionen.
För närvarande göres detta i vissa fall av
Yrkesinspektionen.

Statsinspektör Charpentier: Alla elektriska olycksfall
utredas av Elektriska Inspektionen på basis av inkomna
rapporter. 1 vissa fall göres besök på platsen, men det
vore tyvärr ej möjligt att besiktiga samtliga olycksfall.

Driftdirektör Rusck relaterade ett fall med dödlig
utgång. Konstgjord andning hade omedelbart tillgripits och
fortsatte hela vägen medan patienten fördes till läkare,
som efter en kort okulärbesiktning uppmanat hjälparna
att sluta ined behandlingen. Tal. ifrågasatte, om det vore
möjligt att efter så kort tid som en halvtimme genom en
enkel okulärbesiktning fastslå, alt behandlingen inte längre
lönar sig.

Tal. bekräftade, att man inte haft stor användning av
Friis’ apparat. Den finnes dock på vissa kraftstationer som
ligga långt från sjukhus.

Dr R Elmquist: Kroppsmotståndet måste anses
spän-ningsberoende i hög grad. Man kan uppfatta
övergångs-motståndet i huden som sammansatt av en resistiv och
en kapacitiv komponent. Intill en viss spänning inverkar
denna kapacitet, över denna får man genomslag och
motståndet sjunker. Vid mycket höga spänningar inträder en
ögonblicklig koagulering, varigenom motståndet åter stiger.

Vid elektrochockmätningar hade man funnit 150—250
ohm mellan fuktade tinningelektroder. Man kunde få 800
mA att gå genom huvudet på några tiondels sekunder.

Konstant kramp kan uppträda vid 30—40 p/s och den
kvarstår vid oförändrad strömstyrka upp till 200 p/s. Vid
högre strömmar förskjutes gränsen uppåt. Man har att
göra med ett tröskelvärde för retningen på nerverna.

Civilingenjör I Svedberg trodde, att uppgiften oin alt
högre spänningar skulle vara ofarligare berodde på en
vanlig förväxling med frekvensen på grund av en
analogi med de teslaströmmar, som förevisas på nöjesfälten.
Tal. ansåg av personlig erfarenhet, att man knappast kan
skilja på en stickimpuls och en elektrochock i vissa fall.
Om man fått en impuls av en spänning på ca 400 V, en
vanlig spänning inom radiotekniken, och kort tid
därefter råkar sticka sig på ett metallföremål, får man precis
samma förnimmelse i båda fallen.

Civilingenjör Lychou: Förklaringen till en i
litteraturen ofta förekommande uppgift, att om man kommer upp
till mycket stora strömstyrkor finns det en viss chans att
överleva, kunde vara att brännskadan blir så stor, att
motståndet ökas och strömvärdet sjunker.

3 juli 1943

E 127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free