- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
130

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Behovet av rationalisering

Den till följd av otillräcklighet och
systemblandning i längden ohållbara situationen har
tillspetsats av de ökade anspråk på järnvägarnas
telefonförbindelser, som följt av statsmakternas
år 1939 fattade beslut om privatbanornas
förstatligande. Härigenom blev det icke längre möjligt
att uppskjuta en från grunden gående granskning
av principerna för det statliga
järnvägstelefonnätets fortsatta utbyggnad och rationalisering.

Då K. Järnvägsstyrelsen icke förfogade över
tillräckliga arbetskrafter för att på rimlig tid
kunna genomföra denna granskning och då det
ansågs synnerligen önskvärt att i den engagera
även utomstående expertis, beslöt styrelsen den
18 maj 1940 att överlämna ifrågavarande
uppdrag åt en särskild kommitté. Till medlemmar i
denna utsågos såsom vetenskaplig expert gene
raldirektör H Sterky, såsom experter på
telefontransmission och automattelefoni byrådirektör
S Nordström och förste byråingenjör N O
Rönnblom, såsom representanter för K.
Järnvägsstyrelsens Elektrotekniska Byrå —- förutom jag själv
— förste byråingenjör O Helmer, såsom
trafikexpert och kännare av frågor berörande
privatbanornas förstatligande byråchef M Blomberg
samt såsom företrädare för distriktsledningarnas
fackkunskap på det teletekniska området
telegrafingenjör A Hj. Sjöstedt. Till kommitténs
sekreterare utsågs civilingenjör O Siewert.

Den redogörelse, som här lämnas, ansluter sig
till vissa avsnitt av det av denna kommitté
framlagda betänkandet. Olyckligtvis äro
förhållandena sådana, att det icke nu kan fritt
distribueras.

Telefonanläggningarnas användning

vid Statens Järnvägar

Vid Statens Järnvägar användes telefonen
numera för säkerhetstjänsten (vari inbegripas
tåganmälningar och underrättelser till och från ban-

Fig. 2. Anropsorgan på en tdgexpedition.

E 130

bevakningen), tåg- och lokledningen, den
elektriska bandriften, vagnfördelningen, person- och
godstrafiken, administrationen samt slutligen för
en mångfald allmänna ändamål, som icke
närmare kunna specificeras. Härtill kommer, att vissa
telefonförbindelser utnyttjas för fjärrstyrning
dels av apparater, inlänkade i
kraftöverföringssystemet, dels av signaler.

En fråga, som man lätt gör sig är den, om
verkligen för nu nämnda ändamål erfordras ett
järnvägarnas eget telefonsystem. Vore det sålunda
icke möjligt att låta telegrafverket tillgodose
också järnvägarnas behov av telefonförbindelser? På
en sådan fråga måste det svaras, att det
visserligen inom statsbaneföretaget förekommer
samtal, som både kunna och böra befordras över
telegrafverkets nät, men att återigen andra icke
lämpligen kunna framföras sådan väg. Detta
beror först och främst därpå, att många
järnvägsmeddelanden fordra omedelbar framkomlighet
och att de ofta måste samtidigt överföras till ett
flertal tjänsteställen. Av dem äro för övrigt ett
stort antal så belägna, att de icke utan dryga
ledningskostnader kunna anslutas till
Telegrafverkets nät. Härtill kommer, att Telegrafverket
skulle få vidkännas betydande extrakostnader,
om alla växelstationer, varav järnvägsdriften
bleve beroende, skulle hållas bemannade på de
tider, som järnvägsdriften fordrar. Ehuru en
intim samverkan på telefoniens område bör äga
rum mellan Telegrafverket och Statens
Järnvägar, kan det sålunda icke undvikas, att de
sistnämnda, liksom alla järnvägar av betydelse,
utrustas med egna telefonanläggningar.

Såsom inledningsvis framhållits har det statliga
järnvägstelefonnätet av i dag betydande
omfattning. Mellan 60 och 70 telefonväxlar, varav ett
stort antal automatiska, samt 24
överdragsstationer ha etablerats. Ledningslängden uppgår till
mer än 85 000 km. I medeltal äro alltså ett tiotal
telefonledningar upplagda utmed varje linje i
statsbanenätet. Den verkliga fördelningen är av
naturliga skäl en annan. Den visar bilden av en
långt driven gradation från några få
blankledningar vid bibanor till kablar med 40 à 60
trådpar vid huvudlinjerna. Det i anläggningarna
investerade kapitalet uppgår nu till inemot 40 Mkr.,
varav ca 70 % belöpa sig på ledningarna. Det
sistnämnda bör uppmärksammas, då därav
följer, att alla möjligheter, medförande god
lednings-utnyttning, måste i sparsamhetens intresse
särskilt väl tillvaratas.

Privatbanornas förstatligande

och järnvägstelefonens utbyggnad

Privatbanornas förstatligande påverkar
väsentligt järnvägstelefonanläggningarnas utbyggnad.
Detta framgår måhända bäst av den uppgiften,
att banlängden för statens och enskilda järnvägar
av allmän betydelse år 1939, dvs. innan beslutet

7 aug. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free