Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
om enhetliggörandet fattades, utgjorde 8 046 resp.
8 554 km, vadan alltså statsbanenätet efter
fullbordad inkorporation av de enskilda järnvägarna
kommer att erhålla ungefärligen dubbelt så stor
omfattning som det hade år 1939. En sådan
utökning kan icke åstadkommas utan utbyggnad av
SJ organisation. Järnvägsstyrelsen har också
förutsatt, att antalet distrikt, som år 1939 utgjorde 5
och nu ökats till 6, bör bli 8 och att antalet ban-,
maskin- och trafiksektioner skall ökas från f.n.
27, 14 och 23 till resp. 37, 21 och 35.
De nya distrikts- och sektionshuvudorterna
måste genom telefonförbindelser anknytas till
styrelsen, till underordnade tjänsteställen samt
till huvudverkstäder och huvudförråd. Härav
följer dels ökad belastning på redan befintliga
telefonförbindelser, som därför i vissa fall måste
vidgas, dels behov av nya telefonledningar.
Någon särskild beräkning, åsyftande att få
fram just den utvidgning av
telefonanläggningarna, som kan hänföras till de enskilda
järnvägarnas förstatligande, har icke blivit gjord. Det
har nämligen visat sig lämpligare att beräkna
samtalsbehovet för hela det samlade
järnvägsnätet och att med ledning därav bestämma alla
erforderliga utbyggnader och med dem förenade
kostnader. Uppskattningsvis har det emellertid
kunnat konstateras, att de inkorporerade
privatbanornas andel i totalkostnaden torde komma att
utgöra ca 9 Mkr. vid 1939 års prisnivå. Beloppet
är i och för sig betydande men måste ställas i
relation till de avsevärda besparingar i
förvaltningskostnad, som uppnås genom
järnvägsväsendets enhetliggörande.
Det må framhållas, att denna kostnad och den
planläggning, till vilken den hänför sig, endast
gäller vid den geografiska placering av
distrikts-och sektionsorterna, som av järnvägsstyrelsen
förutsatts skola tillämpas. Andra förutsättningar
leda till andra utbyggnader och andra kostnader.
Det är därför av största betydelse, att en
definitiv plan med det snaraste blir fastställd och att
framtida rubbningar i denna undvikas. Iakttas
icke detta, uppstå lätt betydande kostnader för
ombyggnad av telefonanläggningarna och även
olägenheter genom den tidsutdräkt, som är
förenad med dylika ombyggnader.
Beräkning av behövliga telefonförbindelser
Vid beräkning av Statens Järnvägars
nuvarande och framtida behov av telefonförbindelser
stöter man på en särskild svårighet i det avseendet,
att telefonen först på senare år fått allmän
användning inom järnvägsväsendet, och att det
därför icke är möjligt att med ledning av
järnvägs-telefoniens utveckling hitintills åstadkomma det
statistiska underlag, varpå en bedömning av
aktuella och framtida behov helst bör grundas. Man
tvingas därför att gå andra vägar. Mest naturligt
är det då att söka ett samband mellan tågdrift-
arbete och samtalsbehov för att ur det
förstnämndas statistiskt väl kända utvecklingsförhållanden
bestämma det senares. En hel del undersökningar
ha också i sådant syfte blivit gjorda.
Vid dessa undersökningar har kommittén
funnit, att vissa förbindelser av tekniska skäl måste
särskiljas och dimensioneras efter andra regler än
dem, som framkomma genom en direkt
jämförelse med tågdriftarbetet. Sådana förbindelser äro
de, som inrättas för säkerhetstjänst
(tåganmälningar och banbevakning), fjärrkontroll,
kraftförsörjning och fjärrsamtal. För dessa
förbindelser har kommittén också angivit särskilda
bedömningsgrunder, medan de övriga,
linjetelefonförbindelserna, ansetts kunna ställas i relation till
tågdriftarbetet.
Väljer man såsom mått på tågdriftarbetet
trafikmängden i tågkm/år, vilket i föreliggande fall
befunnits vara lämpligt, finner man, att
tågdriftarbetet för A-linjer, dvs. för linjer med stark
trafik, i medeltal under en längre period ökats
med 2 %/år.
Samtalsmängden per bråd timme ökas
sannolikt i betydligt snabbare tempo än tågdriftarbetet,
enligt kommitténs bedömande med dubbelt så
stora procentsatser per år. För en anläggning,
som planeras räcka 30 år framåt, vilket är
rimligt med hänsyn till kablarnas livslängd, har man
alltså att på en A-linje räkna med en tillväxt av
samtalsmängden på linjetelefonledningarna med
4-30=120%. Detta betyder m.a.o. att den om
30 år påräkneliga samtalsmängden erhålles, om
den nu föreliggande mängden multipliceras med
faktorn 2,2 eller avrundat 2.5. Analogt har
kommittén för B- och C-linjer, dvs. linjer med mindre
stark och svag trafik, räknat med
utvecklingsfaktorerna 2,0 och 1,75.
Fig. 3, som visar trafikutvecklingen vid
samtliga svenska järnvägar under åren 1909—1939,
ger en antydan om arten av det statistiska
material, ur vilket procenttalen blivit härledda.
Trafi-olägenheter genom den tidsutdräkt, som är för-
7Bofcm i fru l]ontf
Fig. 3. Tågdriftarbetets variation på samtliga svenska
järnvägar under ären 1909—1939.
7 aug. 1943
E 131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
