- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Då vid telefonering på etappledningar i
huvudsak direktexpedition tillämpas, torde det vara
uppenbart för varje telefontekniker, att en sådan
uppdelning av ledningar måste medföra dålig
utnyttning av ledningarna och sålunda dålig
framkomlighet för de telefonerande trots de många
ledningarna. För att avhjälpa detta bör man i
stället sträva efter att sammanföra så många
ledningar som möjligt i gemensamma knippen med
likvärdiga ledningar.

Kommittén har därför lagt sig mycket vinn om
att utfinna sådana tekniska lösningar för
etapptelefonförbindelsernas anordnande, att antalet
olika slag av förbindelser längs bansträckorna blir
det minsta möjliga. Idealet hade naturligtvis varit
att kunna komma därhän, att endast ett enda
knippe likvärdiga förbindelser hade kunnat
anordnas. Kommittén fann dock snart, att många
praktiska och järnvägstekniska skäl talade
häremot. Efter många undersökningar och
överväganden har det ansetts lämpligt att föreslå, att
hädanefter normalt högst fyra olika slag av
telefonförbindelser böra finnas längs bansträckorna,
nämligen tåganmälningstelefonförbindelser,
ban-telefonförbindelser, krafttelefonförbindelser och
linjetelefonförbindelser.

Fig. 5 visar den principiella uppbyggnaden av
dessa förbindelser.

Tåganmälningstelefonen, som enligt kommitténs
förslag bör anordnas som separat ledning vid alla
bansträckor med stark och tämligen stark
tågtrafik, har till ändamål att förhindra, att flera tåg
samtidigt befinna sig på samma huvudspår och
tåganmälningssträcka. För att erhålla ett stort an
tal samtidiga samtalsmöjligheter, men även ur
säkerhetssynpunkt, skall tåganmälningsledningen
normalt vara sektionerad i varje station. Anrop
sker medelst induktor. Då ledningen är
sektionerad i varje station, påverkas vid anrop en enda
klocka. Induktorsystemets olägenheter framträda
sålunda icke här. Kommittén har därför
föreslagit bibehållande av det nuvarande telefonsystemet.
När en station lämnas obemannad, skall
telefonledningen genomkopplas till angränsande
stationer, såsom det är antytt på figuren.

Bantelefonens huvudsakliga uppgift är att
förmedla underrättelser och förfrågningar mellan
stationerna och banpersonalen. Till
bantelefon-ledningen äro därför anslutna telefonställen på
stationer, banvaktstugor, vägvaktskurar,
baninäs-tarexpeditioner m.m. Liksom för
tåganmälningstelefonen måste även för ban telefonen separat
ledning ordnas, då den berör andra och även många
fler telefonställen än övriga etappförbindelser.

Enligt kommitténs förslag bör för
bantelefon-förbindelserna, såsom redan nämnts,
selektorsy-stem med decentraliserat val användas. Därigenom
erhålles automatisk koppling såväl inom varje
ledningssektion som mellan sektionerna med hjälp
av riktsiffror, som väljas före apparatnumret.

På bantelefonförbindelser utsändas från vissa
stationer regelbundet underrättelser till
banpersonalen angående rubbningar i tågdriften och
liknande händelser. Detta sker med allmänt anrop.
I det föreslagna selektorsystemet erhålles allmänt
anrop genom att man tar ett visst nummer på
fingerskivan. Alla telefonställen, vilkas selektorer
äro inställda på detta nummer, bli därvid
uppringda samtidigt.

En tredje etapptelefonförbindelse, som i
allmänhet måste ordnas såsom separat ledning,
utgöres av krafttelefonen. Denna telefon har
kommit till i samband med elektrifieringen och
användes huvudsakligen för telefonsamtal i
anslutning till den elektriska tågdriften.
Krafttelefonledningen användes emellertid även för anrop från
linjen till driftcentralen, dvs. elektrodriftens
om-formar- eller transformatorstationer, t.ex. vid
arbeten eller då tåg stannar på linjen. Till
krafttelefonledningen äro därför anslutna
telefonposter på 2 à 3 km avstånd från varandra. Från
dessa telefonposter kunna nämnda
driftcentraler f.n. anropas med hjälp av medförd
induk-tortelefonapparat. Kommittén har ansett det nöd-

Fig. 6. Planerade och med selektorsystem utrustade
kraft-telefonförbindelser längs elektrifierade bansträckor.

E 138

7 aug. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free