- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
146

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

och halvvärdetid äro oförändrade. Då vågen nått
kabelns andra ände sker ånyo reflexion. Om
kabeln ej fortsätter i en luftlinje, blir denna
reflexion fullständig; om kabeln åter har luftlinjer
på båda sidor, reflekteras en del, under det att en
annan del tränger in i luftlinjen. Förloppet
upprepas då reflexionsvågen nått den första
kabeländen, och på detta sätt blir överspänningen i
kabeln uppbyggd av den först inträngande
vågen jämte ett antal överlagrade reflexionsvågor
med successivt avtagande amplitud i enlighet med
de taggiga kurvorna i fig. 1. Kurvan A är
överspänningens tidsfunktion i den ände, som först
träffas av vågen, kurvan B är tidsfunktionen i den
andra änden.

Den högsta spänning, som kan uppträda i en
kabel, är lägre än den inkommande
linjeöverspänningen, och kabeln kan därför sägas
tjänstgöra som ett visst överspänningsskydd för
bakomliggande isolation. Vad som särskilt intresserar i
detta sammanhang är emellertid att branta
fronter finnas i kabelöverspänningen, vilket kan vara
farligt för kabelns egen hållfasthet. Visserligen är
genomslagshållfastheten hos en kabel i allmänhet
större än ändmuffarnas överslagshållfasthet, men
å andra sidan är den tid, som erfordras för att
utbilda ett genomslag i kabelisoleringen, mycket
kortare än muffarnas överslagstid. Härigenom
kan, om spänningen och frontbrantheten är
tillräckligt hög, ett kabelgenomslag hinna utbilda sig
före ett mufföverslag.

Den jämna medellinjen i fig. 1 är den
spänning, som erhålles, 0111 kabeln ersättes av en
koncentrerad och lika stor kapacitans. Kurvan blir
jämn med en frontbranthet avsevärt lägre än den
inkommande vågens och åskådliggör därför hur
en kondensator tjänstgör som
överspänningsskydd. Av fig. 1 framgår även att en kabel efter
en viss tid, betingad av kabelns längd och den
ursprungliga vågens varaktighet, förhåller sig som
en lika stor koncentrerad kapacitans. Dessför-

Fig. 1. överspänningens tidsfunktion i kabelns båda ändar
vid aperiodisk linjeöverspänning (Et). Kabeln har
luftledningar på båda sidor. Kabelns längd 500 m, Ei av
formen ’/so.

innan förekommer ett "insvängningsförlopp",
beroende på kabelns utsträckning i rummet.

Det ovan skisserade förloppet gäller strängt
taget endast om dämpningen försummas. Denna
yttrar sig dels som amplituddämpning, dels som
frontdämpning. Den förra är av mindre betydelse
vid korta kablar, den senare kan däremot minska
risken för kabelgenomslag.

Oscillografiska mätningar av
kabelöverspänningar ha utförts, särskilt i Amerika3-7. Av dessa
framgår att verkligheten och teorierna visa god
överensstämmelse. Dämpningens storlek framgår
även av de citerade undersökningarna.

Utländsk kabelfelstatistlk

För att kunna bedöma i vilken grad åtgärder
behöva vidtas för att skydda kablar mot
atmosfäriska överspänningar är det nödvändigt att känna
till i vilken utsträckning skador på grund av åska
inträffa hos förlagda kablar. Den utförligaste
ka-belfelstatistiken finns i Amerika och Tyskland.

I Förenta Staterna omfattade statistiken år 1929
ca 70 % av alla elverk och en sammanlagd
kabellängd av storleksordningen 20 000 km över 6 kV.
För kablarna ha följande felsiffror angivits för
åren 1924—29, omräknade i antal fel per 100 km8.

Tabell 1. Amerikanska kab el statistik (antal fel per 100 km).

Orsaker 1924 - 1925 1926 1927 1928 1929
Yttre ........ 3,7 3,4 3,6 3,1 3,1 3,3
1,0 1,6 1,7 1,3 1,0 0,9
Obekanta .... 1,1 0,8 0,8 0,6 0,7 0,6

Felen i skarv- och ändmuffar äro
jämförelsevis sällsynta. För år 1929 t.ex. voro de förra
0,24 % (255 000 st. skarvmuffar totalt), och de
senare 0,38 % (20 700 st. ändmuffar totalt).

Av de amerikanska siffrorna kan man ej utläsa
hur ofta genomslag inträffat på grund av
atmosfäriska överspänningar, utan endast erhålla en
övre gräns för sådana skador. Dessa äro att söka
främst bland de obekanta orsakerna, men även
rubriken "inre orsaker" täcker sannolikt ett
antal sådana fel.

För Tyskland har varje år sedan 1932
publicerats en mycket utförlig statistik9. Denna omfattar
i det närmaste alla kablar och muffar för 15 kV
och högre spänning. Fig. 2 utgör en
sammanställning av felstatistiken för årtiondet 1930—39.
Felen hos kablar, skarvmuffar och
ändmuffar för de olika driftspänningarna ha
åskådliggjorts var för sig. Felen uppdelas i yttre och
inre fel samt en tredje grupp, vilken för åren
1930—36 benämnts "obekanta orsaker", för
åren 1937—39 däremot "fel på grund av
överspänningar". Under rubriken "yttre orsaker"
sammanfattas alla skador på grund av yttre
åverkan, med "inre orsaker" avses konstruktions-,
fabrikations- och montagefel. I de fall skador hos

E 146

4 sept. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free