- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
158

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

variabelt motstånd, vilket som bekant ökar med
temperaturen, dvs. med strömstyrkan. Detta är
här nödvändigt, om stabila svängningar skola
erhållas. I kallt tillstånd är motståndet
förhållandevis litet, så att förstärkarens förstärkningsgrad
(inklusive 7?!—La) är något för stor. En tillfällig
störning på första rörets galler kan man tänka sig
uppdelad i ett Fourier-spektrum. Den "riktiga"
komposanten blir allt mer förstärkt och rören
skulle snart bli utstyrda. Samtidigt med att
strömmarna i rören växa, ökas emellertid La:s
motstånd. Detta betyder, som lätt inses, ökad
negativ återkoppling, dvs. förstärkarens
förstärkningsgrad avtar, och 0111 väljes riktigt,
uppnås snart ett jämviktsläge.

Kvantitativ analys

Om man i fig. 1 tar bort RC-nätet vid
punkterna 1, 2, 3, så kan man betrakta den övriga
kopplingen som en fyrpol (fig. 2). Punkterna 1, 2, 3
äro desamma som i fig. 1. En sinusformad
växelspänning Vi ger upphov till en förstärkt
sinusformad växelspänning med samma frekvens Vu
(distorsionen försummas). Vi och Vu äro vektorer
och kvoten

Vu

samt

Fi

= 9

(D

som i allmänhet också är komplex, är fyrpolens
förstärkningsfaktor. Om man kopplar RC-nätet
till punkterna 1, 2, 3 igen, erhålles fig. 3, där
punkterna A och 5 böra tänkas vara kortslutna
(V™ — 0). Om Zx och Z2 beteckna RC-nätets båda
hälfter, fås ur denna figur impedansen

Zi = R

] .

wC’

j m C

fr2+i(R«c-nbc)

(2)

1 _ 1

Zi~ R

och genom multiplikation:

Zi

Zi

Vidare fås ur fig. 3, att vid jämvikt följande
relation måste bestå:

Vm — 0, 4—5 kortslutna, fyrpolens
ingångsimpedans = oo; galler-katodimpedansen = oo)

Vu = Zi ±Z_2

Vi Z2

Ur (1) och (3) följer

Zj —j— 2*2 Zj

y— = 9 eller 7 = g — 1

Zj o Zj o

(3)

Jämföres detta med (2) fås:
g = 3-\-j(RmC

(Ro>c~iåc)

(4)

Vi =

|Vui

V/9 + (fiwC-^c)2

(5)

Vi anta först, att VM icke har någon
fasförskjutning relativt Vi, dvs. g är reellt. Då gäller
en-ligt (4)

9 = 3 (6)

samt

R co C — 1 = 0 eller ca = * (7)

Rcot HL

(Denna viktiga formel angavs redan av Tennån

och medarbetare.)

I det allmänna fallet, när Vu är fasförskjuten

mot Vi gäller, om man sätter

9 = 9* + i 9v

g* = 3 (8)

samt

gv = RMC__l_ener(0 = 9H^Æ^ (9)

RcoC

2 RC

Detta är den exakta formeln för cd.

Vi skola nu undersöka vilket fel man begår,
om man i och för beräkning av w i stället för
formel (9) använder formel (7). Vi föregripa här
ett senare resultat, vilket visar, att
fasförskjutningen i förstärkaren med inkopplad negativ
återkopplingsgren (i?i och La) inom ett stort
frekvensområde blir endast obetydligt större än 7’.
Detta gäller i alla fall inom den största delen av
arbetsområdet, där läckkapaciteter och
lednings-induktanser kunna försummas. Vi anta alltså
fasförskjutningen cp—1’ — 0,00204 radianer. Då
blir

:r = ? = tg? = 0,00204 gv =

g.v o

9"

vV

= 0,00612

blir 1,00311, dvs. formel (7) ger co på ungefär
0,3 % när. Eftersom fasförskjutningen i mycket
ogynnsamma fall kan bli litet större än 7’, kan
man säga att formel (7) alltid ger co för litet men
med ett maximalt fel på */2 %.

Formel (9) visar, att för endast en frekvens
självsvängningar kunna uppkomma, och
eftersom denna frekvens är mycket nära densamma
som den som fås enligt formel (7), följer igen ur
formel (5), att för en konstant spänning IVJ (fig.
2 och 3), den återkopplade spänningen IV< I blir
ett maximum just för denna frekvens. Avsides
liggande frekvenser återkopplas därför mycket
mindre än huvudfrekvensen. Detta ger en
kvalitativ förklaring av svängningarnas utmärkta

E 158

4 sept. 1943

Fig. 2. Fyrpol,
ekvivalent med
kopplingsschemat, fig. 1, utan
RC-brygga.

Fig. 3. Fyrpol,
ekvivalent med
kopplingsschemat fig. i, med
RC-brygga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free