Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
dk 621.316.541
Stickproppar med inbyggda säkringar tillverkas
numera av Siemens. De äro ej större än motsvarande
normala stickproppar men äro förutom jorddon försedda med
två utbytbara rörsäkringar om 2, 4 eller 6 A (se figuren).
Proppar av detta slag, som torde kunna påräkna
användning i en del verkstäder och provrum m.m., finnas
medtagna i de nyaste VDE-föreskrifterna (nr 0620) för
kontaktanordningar upp till 100 A, 750 V. g
dk 681.85
Grammofonskivor tillverkas som bekant genom
press-gjutning. Gjutformen utgöres av en negativ platta, vilken
framställes på galvanoplastisk väg med den av vax
bestående originalplattan som förebild. Vaxytan göres först
ledande genom beläggning med grafit e.d. Nålraspet vid
avspelningen orsakas huvudsakligen av kornigheten i
denna beläggning.
Hos Siemens har för någon tid sedan utarbetats ett nytt
förfarande, silvermetoden, för anbringande av det ledande
skiktet vid vaxytan. Den färdigberedda vaxskivan införes
i en behållare, som evakueras. Härefter upphettar man i
behållaren en silvertråd på elektrisk väg till 1 200°C,
varvid metallen starkt förgasas. På mycket kort tid —
bråkdelar av en sekund ■— avsätter sig tillräckligt med silver
på vaxytan för att genom reflexion förhindra
värmestrålningens skadliga inverkan på vaxytan. Efter 30 s
behandlingstid har silverskiktet nått en sådan tjocklek, att en
direkt galvanisk vidareutveckling till matris kan vidta.
Den nya framställningsmetoden har medfört, att
grammofonskivornas nålrasp kunnat ytterligare minskas, vilket
gjort det möjligt att öka såväl frekvens- som
ljudstyrke-omfång. g
Böcker
dk 621.313.32(048)
Synkroniiiaskinens teori och driftsegenskaper, De
Tekniska Vetenskaperna, Elektroteknik, band III, del 2 C,
av professor Emil Alm. Albert Bonnier, Stockholm 1943.
415 s. 45 kr.
I den som band III betecknade serien av DTV
föreligga tidigare tre arbeten av professor Alm, behandlande
elektriska maskiner, nämligen allmän teori (1926),
transformatorn (1927) och asynkronmaskinen (1931). Med
hänsyn till det allmänna erkännande, som dessa arbeten
erhållit bland såväl ingenjörer som studerande, har man
med en viss otålighet väntat på fortsättning av den
påbörjade serien. Efter 12 års uppehåll har nu en ny del
elektromaskinlära kommit på bokhandelns bord, och därmed
har även en lång paus i serien DTV såsom sådan avbrutits.
Arbetet är givetvis i rätt stor utsträckning baserat på
de tidigare utkomna delarna. Sålunda har författaren
avstått från att närmare ingå på den konstruktiva
utformningen av synkronmaskinen, enär de för
asynkronmaskinen lämnade anvisningarna i rätt stor utsträckning gälla
även för den här behandlade maskintypen. Däremot be-
handlas ingående den allmänna elektriska teorien för
synkronmaskinen i stationär drift, med uppdelning i ett
kapitel om tomgångsegenskaperna och ett om de allmänna
egenskaperna vid belastning, varvid givetvis särskild
uppmärksamhet ägnas åt de karakteristiska kurvorna. Som
numeriskt exempel genomräknas en utförd maskin, för
vilken provningsdata föreligga. En mycket värdefull
avdelning av kapitlet om belastningsegenskaperna behandlar
den synkrona reaktansen, vilken har stor betydelse vid
beräkning av synkronmaskinens samarbete med
överföringsnät i stationärt tillstånd.
Efter en kortare översikt av magnetiseringen och dess
reglering, varvid några aktuella system för automatisk
snabbreglering beskrivas, behandlas den stationära
parallelldriftens problem jämte tillhörande diagram och
karakteristiska kurvor. Därefter redogöres för synkronmaskiner
för speciella användningsområden och av speciell
utföringsform, exempelvis autosynkronmotorn och den
en-fasiga synkronmaskinen. Slutligen ägnas ett fylligt kapitel
åt synkronmaskinen under onormala och transitoriska
förhållanden, ett för den praktiske projektören och
driftmannen synnerligen betydelsefullt område. Här behandlas
sålunda fenomen vid plötslig kortslutning,
egensvängningar hos till nät anslutna synkrona maskiner, olika orsaker
till stationära pendlingar samt problemen om den statiska
och dynamiska stabiliteten. Avslutningsvis beröres frågan
om förhindrande av lagerströmmar hos synkronmaskiner.
Professor Alms tidigare utgivna arbeten ha alla
kännetecknats av stor grundlighet, ett utslag av författarens
välkända arbetsförmåga och forskarflit, varigenom allt
vad den moderna tekniska litteraturen och praktiska
erfarenheten kunna bjuda dras fram i ljuset och
sam-manställes på ett sätt, som samtidigt ger värdefull insikt
i de behandlade teorierna och aktuella vyer på de för den
praktiska driften väsentliga fenomenen och erfarenheterna.
Det nu föreliggande arbetet infogar sig på ett värdigt sätt
i raden av föregångare. Särskilt må här framhållas
hurusom en proportionsvis stor del av boken ägnats åt de för
den moderna energiöverföringen i stora samkörande block
väsentliga frågorna rörande synkronmaskinen, vilket
måste betraktas som ett lyckligt grepp.
Man avvaktar nu ined intresse nästa nummer i serien,
vilket torde komma att behandla likströmsmaskinen.
Fredrik Dahlgren
dk 621.314.63.07/.08(043)
The Transductor, D.C. pre-saturated reactor, wi th
special reference to transductor-control of rectifiers, av
Uno Lamm. Författarens förlag, Ludvika 1943. 214 s.
Den 19 juni 1943 disputerade dr Lamm vid Tekniska
Högskolan på en avhandling med ovannämnda titel.
Författaren liar stått i spetsen för det brelt anlagda och
framgångsrika forsknings- och utvecklingsarbete på
trans-duktorer och deras praktiska användningar, som under
de senare åren bedrivits vid Asea i Ludvika. Avhandlingen
avser att ge dels en allmän orientering i transduktorns
princip och arbetssätt, dels en ingående framställning av
dess teori med särskild tillämpning på samarbetet med
lorrlikriktare ined trefasanslutning.
Inledningsvis redogöres därför för de allmänna
grunderna för Iransduktorn och dess möjligheter vid
tillämpning på reglerings- och mätningsproblem, med och utan
självmagnetisering och med såväl sparkoppling som vid
fall av skilda lik- och växelströmslindningar. I de
följande kapitlen framställas de allmänna
proportionalitets-lagarna för dimensionering av transduktorer samt en kort
översikt över befintlig litteratur rörande transduktorn, eller
rättare sagt rörande dess föregångare, ty namnet är ju nytt.
Efter dessa inledande kapitel ägnas tre omfattande
avdelningar åt teorien för den sparkopplade
trefastransduk-torn, den s.k. Nordfeldt-kopplingen, i dess samarbete med
likriktare, allt i stationärt tillstånd. Härvid sker
framställningen i tre etapper, med hänsyn till förhållanden vid dels
E 176
4 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
