- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
179

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK

redaktörer: torvald malmström, erik h lundgren

Häfte 12
Årg. 73

Elektrisk reglering av vattenturbiner • Motsvarar turbinregulatorn driftens krav? •
Koblinger og tgpevalg for spenningsdelere • Elektronmikroskopets utveckling •

Notiser • Föreningar

Elektrisk reglering av vattenturbiner

INGENJÖR AAGE GARDE, VÄSTERÅS

I trots av att moderna, mekaniska
turbinregu-latorer kunna åstadkomma mycket noggrann och
stabil reglering, erbjuda de elektriska
turbinregu-latorerna en del fördelar, då de på enkelt sätt
kunna anpassas för de mest skilda
regleringsbehov. Stor noggrannhet och snabbhet förenas
sålunda med lätt anpassning för reglering på
t.ex. frekvens med eller utan olikformighetsgrad,
konstant avgiven effekt, avgiven effekt beroende
av vattenståndet eller "programreglering" av
önskad form. Tack vare att regulatorn direkt
reagerar för en elektrisk impuls kan praktiskt
taget vilken som helst reglering utföras, där den
önskade regleringsstorheten kan omformas till
elektrisk spänning.

Då Asea för en del år tillbaka började
experimentera med elektrisk turbinreglering föll det sig
naturligt att använda Aseas tickande
snabbregulator för ändamålet, då den ju är en under många
år beprövad konstruktion.

Systemet utarbetades först på en
modellanläggning på laboratoriet, sedan följde experiment på
en verklig vattenturbin i Västerkvarn, varefter en
provanläggning sattes i drift på Klinte
kraftstation. Efter någon lids provdrift levererades sedan
anläggningar för Ludvika kraftstation och
Sunnerstaholm, som efter diverse barnsjukdomar nu
gå i kontinuerlig drift.

Senare har dock en ny elektrohydraulisk
regulator utarbetats, som har visat sig erbjuda vissa
fördelar jämförd med den tickande
snabbregulatorn.

Snabbregulatorns koppling

Fig. 1 visar den tickande regulatorns koppling
för frekvensreglering. Regulatorn består av två
magneter -— en permanent magnet A och en
växelströmsmagnet B — i vilkas luftgap åter-

4 sept. 1943

DK 621.248 : 621.316.7

föringsspolen och den kännande spolen röra sig.
Spolarna äro fästa på en pendel, lagrad på
egglager, och balanserad i båda ändar av fjädrar.
Pendeln manövrerar kontakterna, som i sin tur
ge order till servoorganet för ledskenornas
förställning.

Då frekvensen är den rätta, tickar regulatorn
symmetriskt med lika långa slut- och bryttider
för kontakterna. Tickningen åstadkommes genom
impulser, som alstras av kontakterna och införas
i återföringsspolen i lämplig fas. Vid en
frekvensavvikelse erhålles en uppåt- eller nedåtriktad
dragkraft i den kännande spolen, vilket medför
en ökning eller minskning av kontakternas
slut-ningstid, som i sin tur resulterar i en ökning eller
minskning av pådraget.

Den kännande kretsen är ansluten till en
växel-ströms-tachometergenerator, som dels
magnetiserar den fasta magneten, dels lämnar ström till

lig. 1. Tickande snabbregulator i frekvenskoppling.

E 179

4 dec.
1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free