- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
182

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Regleringskurvan övergår då i en annan parabel, som
tangerar den första i punkten A och nollinjen i punkten B
till tiden h = fi • (1 + \f2) = 2,417,

I denna punkt har då såväl pådraget erhållit rätt läge
som varvtalet rätt värde och derivatan noll, och
regle-ringsförloppet är avslutat utan pendling.

Don teoretiskt kortaste regleringstiden blir sålunda

2 Mz,

t3 = 2,41

kcSk„

(11)

Under ovanstående förutsättningar kan man nu
bestämma, hur återföringen skall växa upp för att bryta
regleringsförloppet vid tiden U för olika stora
belastningsstötar.

Återföringen fra skall vid tiden ta ha antagit ett värde
proportionellt mot (o, „,„ (då regulatorns ställkraft är
proportionell mot hastighetsavvikelsen), alltså

6>< max kl?

bg= 2 = - H ka (12)

lläri införes



och vi erhålla

fk=-.

ka

- 2 V~2

(-a = 0,172 ka t-i

(13)

Uppfatta vi h som variabel anger ekvationen sålunda
återföringen som funktion av tiden för belastningsstötar
av varierande storlek. Emellertid fordras även, att
återföringen, då pådraget ändrar rörelseriktning vid tiden U,
skall avta och bli noll vid tiden t3, då hela systemet vid
denna tid skall befinna sig i vila.

En återföring, som uppfyller dessa betingelsekrav, har
åstadkommits genom speciella konstgrepp, men då
praktiska prov ha visat att den icke är lämplig, skall vi icke
uppehålla oss med att närmare beskriva dessa.

Den praktiskt lämpliga återföringen
Experimenten visade nämligen, att den
"para-belformiga" återföringen enligt ekv. (13) icke ger

Fig. 6. Elektrohydraulisk regulator.

stabilitet. Orsaken härtill är delvis
tidsfördröjningen, som i verkligheten uppstår mellan
impulsen till regulatorn och pådragets rörelse. Vidare
behövs, som tidigare nämnts, för att avbryta
regleringsförloppet, icke bara att regulatorn åter
bringas att ticka symmetriskt, utan att den under
en kortare lid tickar osymmetriskt åt motsatt håll.

Experimenten ledde till, att en återföring, som
ändrade sig enligt den i ekv. (1) angivna
e-funk-tionen visade sig lämplig, i vissa fall förstärkt
med en något starkare återföring vid små
regleringar. Denna tillsatsåterföring uttogs från
ventilen och hade den egenskapen, att den hade
mycket kort tidskonstant, då den växte upp, och
sålunda snabbt avbröt regleringsförloppet, medan
den avtog med mycket stor tidskonstant och
sålunda höll regulatorn i balans under den tid som
åtgick tills den redan utförda regleringsimpulsen
hann verkställa en varvtalsändring. I viss mån
verkar en sådan återföring även som
kompensation för tidsfördröjningen mellan regulatorns
impuls och pådragets rörelse.

Systemet med den tickande regulatorn har som
nämnts med bra resultat provats i några praktiska
fall. Emellertid medför systemet med tickning
trots sina fördelar även vissa nackdelar. Genom
tickningen elimineras all okänslighet beroende på
vilofriktion, men då det här är fråga om ett
mekaniskt servoorgan medför detta även ett visst
slitage. Genom den här utförda filtreringen av
tickningen genom ventilens täckning fortplantar
tickningen sig icke till ledskenorna, då systemet
är i vila, men huvudventilen rör sig ständigt fram
och äter, och man måste fordra, att ventilen —
även då den har för styrnings ven til — exakt
följer hjälpservomotorns rörelse. Vid en mindre
reglering (se fig. 4) rör sig pådraget icke med jämn
hastighet, utan framflyttas i små ryck, varigenom
kanske en viss risk föreligger att glapp i länkar
och axlar ytterligare kan arbeta upp sig. Då
servo-motorns kraft under en dylik reglering icke byter
tecken, utan endast varierar i storlek, är risken
för ökat slitage i ledskenorna dock mycket liten.

På grund av ovanstående synpunkter
utarbetades därför en elektrohydraulisk regulator, som
icke tickar, men där vilofriktionen eliminerades
fullständigt på annat sätt.

Kontinuerligt verkande elektrohydraulisk regulator

I den nya elektrohydrauliska regulatorn, fig. 6,
styr huvudventilens kolv genom sin förskjutning
upp eller ned oljeströmmen från pumpen till
servomotorn i ena eller andra riktningen.
Ventilkolven är balanserad, men fordrar dock relativt
stora ställkrafter för sin rörelse på grund av de
obalanser, som uppstå då oljan strömmar ut vid
kolvens kanter. Den undre delen är därför
utformad som en hjälpservomotor med två kolvar, den
undre med arean A, den övre med arean 2 A.
Tryckoljan ledes nu underifrån genom en stryp-

E 182

4 sept. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free