- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
186

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Fig. 13. Automatisk synkronisering.

Automatisk synkronisering

Den elektriska turbinregulatorn kan
naturligtvis lika väl som den mekaniska användas för
automatisk synkronisering och fasning, i det att
fasningsdonets impulser förställa induktansen i
resonanskretsen. Då regleringen verkställes
praktiskt taget utan fördröjning, såsom framgick av
fig. 10 överst, uppnås härvid en snabb och exakt
fasning.

Emellertid kan man även i en speciell koppling
enligt fig. 13 använda regulatorn själv för
automatisk synkronisering. I detta fall matar nätet
och den generator, som skall fasas in, var sin
serieresonanskrets, vilkas likriktade strömmar ge
de motsatt riktade spänningsfallen ex och e2 över
motstånd i ena eller båda rörens gallerkretsar.
Kesonanskretsarna äro avstämda lika för t.ex.
16 p/s och spänningarna ex ocli e2 som funktion av
frekvensen visas på fig. 14. Det framgår, att om
nätfrekvensen v, liar ett visst värde, erhålles för
en frekvensdifferens Av en spänningsdifferens
Ae. som har motsatt tecken, om
generatorfrekvensen är högre eller lägre än nätfrekvensen. Då
regulatorn reglerar på Ae = 0 inställer sig
generatorfrekvensen automatiskt lika med
nätfrekvensen och följer denna, om den icke är konstant.
Vid dimensioneringen måste tillses, att
generatorfrekvensen aldrig kan falla under vrain, då
regleringen under denna frekvens går åt fel håll.
Genom att göra resonanskretsarna med låga
förluster, så att kurvorna få stor branthet, kan en

Fig. 14. Diagram för automatisk synkronisering.

mycket exakt synkronisering erhållas, som endast
i ringa grad är beroende av smärre
spänningsavvikelser mellan nätet och generatorn.

De här anförda exemplen få tjäna som
antydningar om. hur smidigt den elektriska
turbin-regulatorn kan anpassas för olika regleringsfall.

Turbinregulator med transduktorlorstärkare

Ibland stöter man på en viss motvilja mot
användningen av förstärkarerör inom krafttekniken.
Jag anser dock, och min uppfattning därvidlag
delas av personer med stor erfarenhet med
elektronrör, att rör i den här använda enkla
kopplingen få anses som ett fullt acceptabelt och
driftsäkert konstruktionselement, om de bytas med
lämpliga mellanrum, t.ex. varje halvår, så att
deras emission icke hinner falla för mycket.
Samtidigt måste en säkerhetsåtgärd vidtas, som vid
rörfel hindrar rusning, t.ex. vid smärre turbiner
genom stängning av pådraget och vid större, för
driften betydande enheter, genom pådragslåsning.

Emellertid har en turbinregulator utarbetats,
där elektronrörsförstärkaren ersättes med en
transduktorförstärkare; modellprov med denna
anordning ha givit lovande resultat.
Transduktor-förstärkaren är utförd i en specialkoppling såsom
"nollförstärkare", så att inkommande
likströms-impulser med varierande tecken förstärkas och
tas ut såsom likström med motsvarande tecken i
regulatorspolen. Genom att införa frekvens och
återföring i olika styrlindningar blandas dessa
storheter i förstärkaren, och den resulterande
strömmen erhålles i regulatorspolen.

Återföringskretsen är exakt densamma som vid
rör förstärk ären, med en potentiometer, som drives
av pådraget, varifrån spänningen tas ut över en
kondensator och ett motstånd och
återförings-strömmen ledes genom ena styrlindningen på
transduktorn. Emellertid måste återföringskretsen
i denna koppling dimensioneras avsevärt
kraftigare, då styrlindningen på Iransduktorn tar
avsevärt mera effekt än gallermotstAnden hos
rör-förstärkaren.

För att omforma frekvensavvikelserna till lik
ström för transduktorns andra slyrlindning
användes kopplingen, fig. 15. Även här begagna vi
oss av en resonanskrets, som i detta fall är
kopplad över en brygga med fyra likriktare, mellan
vilka transduktorns styrlindning är inkopplad.
Tachometergeneratorn är ansluten till styrlind
-ningens mittuttag. Verkningssättet förklaras
lättast, om vi bortse från kretsens förlustström. I
resonans äro då ic och ir. lika stora, och under ena
halvperioden går strömmen genom de båda övre,
under andra halvperioden genom de båda undre
likriktarna, varigenom styrlindningen blir
strömlös. Då frekvensen ökar, blir ic större än it och
under ena halvperioden går då differensströmmen
Afj nedåt genom styrlindningens övre halva till
tachometergeneratorn, under andra halvperioden

E 186

4 sept. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free