- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
188

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

decenniernas oerhörda utveckling på detta
område nya synpunkter och erfarenheter kommit
fram.

Bland drifttekniker synes på senare tid den
föreställning ha framträtt, att
turbinregulatorer-na inte längre tillfredsställande fylla sin uppgift,
men i vilka avseenden de äro bristfälliga synes ej
vara fullt klart. Vid ett sådant förhållande ligger
det nära till hands att söka helt nya vägar, vilket
också skett genom försök med elektriska impuls
givande organ för turbinreglering, t.ex. de
konstruktioner, som Aage Garde nyligen beskrivit.
Med hänsyn till turbinregulatorernas många goda
egenskaper, särskilt deras stora driftsäkerhet och
varaktighet, borde det dock vara värt ett försök
att med bibehållande av den mekaniska pendeln
komma till en förbättrad konstruktion, avpassad
efter moderna krav. Det som härvid erfordras är
att rationellt utforma turbinregulatorernas
impulsorgan så att de fungera effektivt med
avseende på den moderna samkörningens behov.

Fordringar på en turbinregulator

Att driftteknikerna inte synas ha fullt klart för
sig vilka fordringar de böra ställa på
turbinregu-latorerna, bekräftas av de kontraktsenliga
garantier och funktionsprov, som bruka stipuleras för
regulatorleveranser. De innebära vanligen endast
att regulatorn vid prov på vattenmotstånd skall
vara stabil och hålla hastighetsändringarna vid
huvudsakligen större till- och frånslag inom vissa
angivna gränser samt eventuellt att
hastighetskurvan aperiodiskt skall övergå till nya
jämviktsläget. Detta motsvarar bra förhållandena vid
enskild drift men har föga att göra med
samkörningens behov. Det säkerställer dock regulatorns
goda funktion som rusningsregulator — t.ex. om
generatorn löses från nätet.

Härtill kommer sedan det vanliga önskemålet
att regulatorerna under drift skola stå orörliga,
dvs. ej reglera vid mindre frekvensavvikelser.
Detta är lätt att förstå, ty man vill ofta ostört ha
konstant last på maskinen eller eventuellt för
hand omställa lasten att passa kraftverkets
kommersiella behov, vissa industriella krav eller en
given vattenföring. Ett sådant driftsätt, allmänt
tillämpat, inverkar menligt på
frekvensregleringen och bör så långt möjligt undvikas. Vill man
i speciella fall ha regulatorn okänslig för
frekvensändringar är detta lätt att ordna genom
användande av pådragsbegränsning eller speciell
inställning eller injustering av regulatorn. Det bör
sålunda inte få hindra en strävan att i allmänhet
göra turbinregulatorerna så känsliga och
regleringsdugliga som möjligt med syfte att ernå
möjligast konstanta frekvenshållning.

Leveransproven på vattenmotstånd röra sig
vanligen om hastighetsändringar på 20—40 %,
medan variationerna vid samköming uppgå till
högst ±1 %, alltså en lägre storleksordning, och

därför kräva högkänsliga och lättrörliga (alltså
mindre stadiga) regulatorer. Härav framgår att
man redan med en förnuftigare injustering av
regulatorerna skulle kunna uppnå mycket bättre
resultat. Man kan genom att ta bort
övertäckningar i ventiler ocli onödig stabilisering göra dem
så känsliga och snabbreglerande vid små
frekvensvariationer som möjligt.

En ny mekanisk-hydraulisk regulatortyp

Med en radikal omkonstruktion kan man dock
få en ännu känsligare och i flera avseenden bättre
regulator. Den nya regulatorserien från AB
Karlstads Mek. Werkstad bygger på en ingående
teoretisk och praktisk undersökning av
regleringsproblemet vid vattenturbiner och speciellt
hänsynstagande till den elektriska kraftverksdriftens
aktu-ellla behov samt tillverkningstekniska önskemål.

Här skall ej lämnas en fullständig beskrivning
pä den nya regulatortypen, endast en kort
förklaring till fig. 1 och 2, som visa seriens minsta och
största regulatorer. Däremot skola något
närmare behandlas de delar, som äro vitala för
regulatorns känslighet och regleringsförmåga, samt
de möjligheter till förbättrad samköming den
erbjuder.

överst på bilderna synes styrverket, som har
samma utförande vid samtliga regulatorer. Det
innehåller alla impulsgivande regleringsorgan.
Dessa äro genomgående av nytt utförande.
Apparaturen för hel- eller halvautomatik är enhetligt
anordnad och inbyggd, varigenom man slipper
de störande yttre påhäng, som blivit nödvändiga
vid de äldsta regulatorerna. De större typer, som
komma i fråga för elektrisk pendeldrift, ha
inbyggd eldriven Imopump. Antalet olika regulato-

Fi(j. 1. Regulator med lu/tklocka och motordriven oljepump.

E 188

4 sept. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free