Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Elektronmikroskopets
utveckling
DK 621.385.833
Den mycket snabba utvecklingen av
elektronmikroskopets teknik under åren 1938—41 liar följts av en period
av konsolidering. De färdigställda mikroskopen ha
kommit i användning, och en liel del anmärkningsvärda
resultat lia redan ernåtts.
Elektronmikroskopet med magnetiska linser har
kommit längst. Siemens’ mikroskop, fig. 1, som är av denna
typ, anges nu ha en upplösning av 2,5 m/«, dvs. ungefär 100
ggr bättre än vad som uppnås med ljusmikroskopet.
Siemens’ mikroskop är under full tillverkning och ett 20-tal är
redan i användning i forskningsinstitut och
industrilaboratorier. I Siemens’ eget laboratorium äro tre mikroskop
uppställda, vilka få användas även av utomstående
forskare, bl.a. svenska. I sin nuvarande form är mikroskopet
mycket lättskött. Man behöver nu icke vara elektriker
eller fysiker för alt sköta detta mikroskop, liksom man ej
behöver vara optiker för att använda ett ljusmikroskop.
Mikroskoperingen underlättas av att direkta bilder med
hög förstoring, 40 000 ggr, kunna erhållas på lysskärm.
Normalt utföres mikroskopet för en accelerationsspänning
på elektronslrålen av upp till 75 kV. Det har emellertid
visat sig, att strukturen i vissa preparat kan tydligare
klarläggas, om en högre strålspänning användes. Den högre
strålspänningen ger kortare våglängd hos elektronstrålen,
och denna liar då högre genomträngningsförinåga. Den
kortare våglängden är även fördelaktig i det hänseendet,
att absorptionen hos vissa objekt blir mindre.
Energi-absorptionen är nämligen ibland besvärlig, i det att
preparaten förstöras, innan man hinner undersöka dem. En
specialtyp av Siemens’ mikroskop utföres därför med en
strålspänning av upp till 300 kV.
Dr von Ardenne i Berlin har utfört ett mikroskop
av-egen konstruktion, utrustat med liknande, magnetiska
linser som Siemens. Han kan även arbeta med hög
strålspänning och har uppnått anmärkningsvärda resultat.
Detta mikroskop tillverkas för närvarande ej.
AEG har utfört ett flertal mikroskopkonstruktioner.
Huvudtypen är ett mikroskop av genomstrålningstyp med
elektrostatiska linser. Upplösningen anges ej vara så hög
som den ovannämnda. Strålspänningen är normalt 50 kV
och har ej utförts för spänningar överstigande 100 kV.
Utrustningen är enklare än vid magnetiska linser, därför
att spänning från samma källa kan användas till
elektronstrålen och linserna. Spänningsvariationerna kompensera då
varandra. Avvikelserna böra dock även här ej gärna vara
större än 1 %, därför att absorptionen i objektet ändras
med elektronvåglängden och alltså med spänningen. De
erhållna bilderna ha mindre direktförstoring, nämligen upp
till 10 000 ggr. Vidare förstoring får ske på optisk väg.
Här i Sverige har professor Siegbahn vid Nobelinstitutet
utfört ett mikroskop av genomstrålningstyp med
magnetiska linser. Några data om detta mikroskop ha ännu ej
publicerats, dock har angivits, att upplösningen är ca
100 ggr bättre än hos ljusmikroskopet.
I USA finnas flera mikroskoptyper. Den av RCA utförda
typen torde tillverkas i mindre serier. Det är ett
mikroskop av genomstrålningstyp med magnetiska linser.
Upplösningen angavs 1940 till 5 m« och den direkta
förstoringen till 25 000. På grund av svårigheterna att erhålla
amerikanska tidskrifter är de två senaste årens
utveckling ej bekanl.
Erfarenheterna hos konstruktörerna av elektronmikro
-skop börja nu bli större, och mera principiella
betraktelser över utförandet av elektriska och magnetiska linser
publiceras nu. Vid elektriska linser förefinns en viss
svårighet att använda alltför höga spänningar på linsen
därför att man genom den höga spänningen får mycket
stora isolationssvårigheter. Härigenom kan man icke heller
öka strålspänningen för mycket. Denna är alltså hittills
begränsad till under 100 kV. Vid mikroskop med
magnetiska linser kan man däremot gå betydligt högre med
strålspänningen. Hittills har man uppnått 300 kV. De
brännvidder, som uppnås vid magnetiska linser, äro avsevärt
kortare än de, som uppnås med elektriska linser, varför de
magnetiska mikroskopen kunna ge betydligt högre direkta
förstoringar vid samma dimensioner (Arch. Elektrotechn.
1942 h. 7).
Det är klart, att den metodik, som nu användes vid
undersökningar med elektronmikroskopet, är behäftad
med många svagheter. Stort intresse för förbättringar
finnes också, och ett par nyheter inom detta område böra
omnämnas.
Elektronmikroskopet fordrar som bekant vakuum. Detta
är naturligtvis i vissa fall en nackdel. Man har därför
gjort försök att minska evakueringen åtminstone inom
det område, där objektet finnes. Man släpper alltså in
luft eller gas i närheten av objektet och låter luften eller
gasen passera detta och därefter utpumpas. Då det ej är
någon svårighet att göra förbindelsekanalerna med
mikroskopets övriga delar relativt små, kan man alltså begränsa
delen med mindre evakuering till att omfatta endast
objektets omedelbara närhet. Med en evakuering av upp till
10 Torr erhållas riktigt goda bilder. Vid ökat tryck
försämras bilderna, och vid 160 Torr börja bilderna bli
ganska suddiga. Principiellt samma förfarande kan
användas vid undersökningar i viss atmosfär, t.ex.
undersökningar av silver i klorgas osv. Det är givet, att den
angivna metoden kan väsentligt utvecklas (Kolloid Z
1942 h. 2).
En av svårigheterna vid tillverkningen av preparat är,
Fig, 1. Elektronmikroskop av den typ, som levererats till
Upsala Universitet,
3 april 1943
E 195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
