- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
196

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

att dessa bli för tjocka och därigenom ej genomiysbara
med elektronstrålen. Ofta användes uppslamning i vatten
och indunstning. Vissa preparat, t.ex. fibrer och vävnader,
vill man dock undersöka i förefintligt skick. Detta har
hittills varit svårt, i det man med tidigare gängse teknik
icke kunde uppnå en snittjocklek mycket under 1 /i. I
några fall, t.ex. vid fiberundersökningar, har man hjälpt
sig fram på så sätt, att man skär sneda snitt. I kanten
blir snittet då betydligt tunnare, och en genomlysning är
möjlig. Denna metod har dock endast begränsad
användning. Dr F Sjöstrand vid Karolinska Institutet i Stockholm,
som arbetar med professor Siegbahns mikroskop, har
nyligen publicerat uppgifter om en ny av honom angiven
metod att framställa tunna snitt. Han utgår ifrån ett på
vanligt sätt utfört snitt med en tjocklek av ca 1 /i. Under
ljusmikroskop bortskäres sedan största delen av snittet, så
att en tjocklek av några hundradels /i finns kvar.
Bort-skärningen begränsas till en yta av endast 0,1 X 0,1 mm,
vilken yta räcker för undersökning i elektronmikroskopet.
Genom att ytan är så liten, erhåller det tunna skiktet ett
kraftigt stöd ifrån omgivningen. Det är enligt dr Sjöstrands
mening härigenom, som det är möjligt att få fram så
tunna snitt (Nordisk Medicin 1943 h. 29).

Ett stort antal elektronmikroskop äro för närvarande
i användning världen runt, och det är klart, att en hel del
resultat redan uppnåtts. På grund av tidsläget torde
emellertid de flesta resultat hållas hemliga, då de i stor
utsträckning äro av intresse för försörjningen eller
krigsmakten. Detta är t.ex. säkert fallet med de resultat man
erhållit med mikroskopet vid tillverkning av
konstprodukter av makromolekylär typ, vilka för närvarande äro så
aktuella, t.ex. konstgummi och konstfiber.

Inom virusområdet upptäcktes på ett tidigt stadium den
virus, som orsakar mosaikfläckar på tobaksplantans blad.
Nu ha de första bilderna tagits av en farligare virus,
nämligen den, som orsakar barnförlamning. Det är särskilt
glädjande för oss, att dessa bilder tagits av två svenskar,
professor A Tiselius och doktor S Gard vid
Fysikalisk-Kemiska Institutionen i Uppsala. Preparaten ha utförts här,
och sedan ha de båda forskarna beretts tillfälle att utföra
undersökningarna vid Siemens’ laboratorium för
elektronoptik i Berlin. Virusen har erhållits från såväl ryggmärgen
som tarmkanalen hos barnförlamningssjuka. Om
preparatet inympas på en apa, erhåller denna barnförlamning.
Ingen annan virusliknande komponent än den angivna har
kunnat konstateras i preparaten.

Storleken av virusen har man på annan väg kunnat
uppskatta som följer:

för virus från ryggmärgen: diameter ca 14 m/i, längd ca

500 m/f, molekylvikt 50 X 106,
för virus från tarmkanalen: diameter ca 14 m/e, längd ca

2 000 m/i, molekylvikt 200 X 10".

L A

Fig. 2. Barnförlamningsvirus från tarmkanalen hos
människa (enligt S Gard).

Variationerna i längd måste tydas så, att trådarna
uppbyggas av ett växlande antal mindre element, och att en
viss strävan till aggregation vid ändarna föreligger.

Dessa värden ha på ett utomordentligt sätt bekräftats
genom de mikroskopiska undersökningarna, fig. 2. I
samtliga preparat har man funnit trådformiga bildningar.
Dessa trådar synas vara mycket elastiska. Diametern på
trådarna uppskattas till 15 m,u, och längden på trådarna
synes vara en multipel av 115 m/t.

Denna upptäckt är givetvis av synnerligen stort värde.
Man har nu en möjlighet att kunna konstatera förekomsten
av virus i ett preparat utan att som tidigare använda den
besvärliga, omständliga och dyrbara vägen på apor
(Na-turwiss. 1942 h. 30).

Kondensationskärnorna i luften ha tidigare noga
studerats. Dessa kärnor förekomma med olika halt i olika
luft: över industristäder t.ex. 1 000 per cm3; på havet
däremot ungefär 100 per cm3. Man har nu tagit fotografier
av dessa kondensationskärnor med elektronmikroskopets
hjälp. De utgöra vanligen hopar av organiska molekyler.
Även kristaller ingå, men dessa förstöras lätt vid
bestrålningen. Storleken på kondensationskärnorna anges till 25
—100 m,u (Naturwiss. 1943 h. 19/20).

Forskningarna inom fiberområdet fortsätta. I början
gjordes en del felaktiga slutledningar, i det man antog, att
det inre av vissa fibrer skulle ha en svampartad struktur
ungefär som en skumbildning. Detta är ej fallet.
Skumbildningen hade uppstått vid bestrålningen i mikroskopet
genom att fiberns inre kokade i vakuum. Man har nu
konstaterat, att det finns grundfibrer med en bredd av 5—15
im, vilka äro samlade i knippen med en diameter av 100
—300 m,«. Grundfibrerna ligga vanligen spiralformigt i de
angivna knippena (Melliand Textilber. 1942 h. 4, 5, 6).

För metallundersökningar har man med framgång
använt ett avtrycksförfarande. Man överdrar den yta, som
skall undersökas, ined en mycket tunn hinna, vilken sedan
skiljes från underlaget och undersökes i mikroskopet.
Hinnan återger med god kontrast detaljerna hos
objektytan. Förutsättningarna för detta förfarande är, att
hinnan är så tunn, att den lätt kan genomstrålas, och den får
icke själv ha någon störande struktur samt lätt kunna
avlägsnas från objektytan. Vid aluminium och
aluminium-legeringar får man utomordentligt goda resultat med på
elektrolytisk väg framställda oxidskikt. Tjockleken brukar
man hålla vid omkring 20 mu. Hinnan avlägsnas lätt med
hjälp av kvicksilver. För andra metaller, t.ex. järn och
stål, fig. 3, kan man använda ett mycket tunt lackskikt (Z.
lechn. Phys. 1940 h. 21; Arch. Eisenhiittenw. 1942/43 b. 16).

För undersökning av ljusmikroskopen använder man
ofta skal av kiselalger, då vissa typer sådana alger ha
mycket fin struktur. Det har visat sig, att strukturen är så
fin, att den även kan användas som norm för elektron-

Fig. 3. Stål med 0,24 % C, etsat. Perlit-Ferrit struktur,
avtrycksbild med lackskikt (enligt Semmler—Alter).

E 196

4 sept. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free