Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Arbetsmarknadens organisationer
DIREKTÖR FRITIOF SÖDERBÄCK, STOCKHOLM
Inledning
Organisationerna bildas
Arbetsgivareorganisationerna äro både med
hänsyn till sin uppkomst och sin fortvaro
betingade av fackföreningsrörelsen och äro
utpräglade försvarsorganisationer. Utan fackföreningar
skulle det inte finnas någon arbetsgivareförening,
men väl kunde det finnas ett industriförbund.
Under det gamla skråväsendets tid voro icke
bara arbetsgivarna utan även arbetarna tämligen
väl skyddade, och något behov av skydd förelåg
därför inte på den tiden. Efter
storindustrialismens tillkomst på 1800-talet kunde arbetarna icke
längre hävda sina intressen. Kapitalet blev dem
för starkt, och man måste nog säga att kapitalet
missbrukade sin ställning; arbetstiden t.ex. blev
oskäligt lång, 12 à 13 timmar om dagen var icke
ovanligt. Allt detta gjorde att arbetarna sågo sig
nödsakade att sluta sig samman och framträda
med kollektiva anspråk gentemot företagen.
På 1880-talet var man i full gång med att
organisera fackföreningar här i landet. Svenska
Metallindustriarbetareförbundet, som är det största
inom Landsorganisationen, bildades redan på
1870-talet, och år 1898 hade man kommit så långt
att Landsorganisationen kunde bildas som
topporganisation inom fackföreningsrörelsen.
Med Landsorganisationens tillkomst var
förutsättningen given för en organisation på
arbetsgivarsidan. Nu var det arbetarna, som
representerade den starkare makten på ett sätt, och de
enskilda arbetsgivarna, som hade behov av att få
stöd av kolleger.
Svenska Arbetsgivareföreningen
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) bildades
1902. Denna förening var från början egentligen
avsedd att organisera industrien, men så
småningom kom den att inom sig uppta även
hantverket. Det skedde 1918, då hantverkets
viktigaste del, byggnadsindustrien, anslöts till SAF.
Sedermera kommo vissa grenar av
transportväsendet och även av handeln in under SAF. Den
dag i dag är, omfattar SAF ca 6 700 arbetsgivare
med tillhopa ungefär 415 000 arbetare.
Föreningen har f.n. 38 underavdelningar, varav 36 äro
yrkesförbund och 1 ett ortsförbund. Därtill
kommer den s.k. allmänna gruppen, till vilken sådana
företag höra, som icke kunna anslutas till något
av yrkesförbunden. I detta sammanhang kan
nämnas, att Landsorganisationen nyligen har
passerat ett medlemsantal av en miljon. SAF är
alltså icke av samma storleksordning som sin
motpart.
Svenska Arbetsgivareföreningen är den ledande
DK 654.01
organisationen på den svenska arbetsmarknaden.
Till en början sysslade SAF endast med sådana
frågor som berörde arbetsgivarnas förhållande till
kroppsarbetarna. Snart blev det dock nödvändigt
att även ta befattning med de anställda, då dessa
började organisera sig och genom sina
organisationer göra kollektiva framställningar. År 1937
ändrades därför SAF:s stadgar därhän, att den
arbetsgivare, som var med i SAF för sina arbetare,
även blev skyldig att anmäla sig som medlem för
sina anställda, om dessa organiserade sig och
gjorde en kollektiv framställning till
arbetsgivaren. I annat fall kan en arbetsgivare mycket väl
vara med i SAF endast för sina arbetare.
SAF har två huvuduppgifter. Den ena är att
bistå delägare eller förbund under föreningen vid
uppkomna tvister mellan dem och deras
arbetstagare eller arbetstagarnas organisationer. Den
andra är att lämna delägare i föreningen
ersättning för skada genom strejk eller lockout.
SAF har en styrelse på 16 medlemmar, varav
verkställande direktören är självskriven.
Dessutom finns det en institution, som heter
fullmäktige, vilken är ett slags överstyrelse. Denna
består av en representant för varje till SAF anslutet
förbund och dessutom en för varje 15 000-tal
arbetare, som förbundet företräder. Högsta
beslutande organ är stämman, som dock egentligen
endast har att utse styrelse och fatta beslut om
stadgeändringar. Det organ, som sköter om
avtalspolitiken inom SAF, är styrelsen. Fullmäktige ha
numera egentligen endast en uppgift, nämligen
att träffa avgörandet, då någon medlem eller
något förbund skall åläggas att träda i lockout —
det kan inte styrelsen ensam göra. Om däremot
någon medlem själv skulle vilja gå i lockout, kan
styrelsen fatta beslut. Styrelsen beslutar alltså i
avtals- och konfliktfrågor, medan det löpande
förhandlingsarbetet skötes av direktörerna.
Endast då för arbetsmarknaden utomordentligt
betydelsefulla avgöranden skola träffas, t.ex. om en
mera omfattande lockout, brukar styrelsen hållas
samlad.
Svenska Arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen äro bägge centrala organisationer
med förbund som underavdelningar. Men det är
endast ifråga om den yttre byggnaden som de
likna varandra — inåt förete de ganska stora
olikheter. SAF har varit ganska starkt centraliserad.
Detta beror på tre omständigheter: dels att till
föreningen anslutna arbetsgivare — eller
yrkesförbund — icke få ingå kollektivavtal utan
godkännande av SAF:s styrelse, dels att lockout icke
får proklameras av förbund eller enskild
arbetsgivare utan samtycke av styrelsen och dels att
SAF:s styrelse har att besluta om ersättning vid
6 febr. 1943
I 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
