Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
penbarligen inte i och för sig något direkt mått
på textningens kvalitet; om en bokstav är dubbelt
så hög som en annan har ju detta i och för sig
ingenting med kvaliteten att skaffa. För att här
komma fram till en uppfattning av textningens
kvalitet är det nödvändigt att åberopa normens
fordringar på bokstavshöjd. Sedan kan man
konstatera, att ett visst a uppfyller och att ett annat
ej uppfyller dessa krav. Man kan vidare beräkna
den felprocent, som en viss person har bland
sina bokstäver. Man kan även ändra på de
specificerade toleranserna för bokstavshöjden och se
vilken inverkan detta har på felprocenten. På det
sistnämnda sättet kommer man fram till en
statistisk frekvenskurva. Ordet kvalitet kommer nil
in i följande sammanhang: "Personen A har
utfört textning av högre kvalitet än personen B,
därför att felprocenten är mindre hos A än hos
B." Eller: "Producenten A levererar ett stål med
högre kvalitet än producenten B, ty producenten
A håller under i övrigt samma förhållanden en
maximal felprocent av 5 % under det att B hål
ler 10 %. Detta kvalitetsbegrepp har
uppenbarligen generell användbarhet. I vissa fall
karakteriseras dock kvaliteten på annat sätt än genom
felprocenten, men man avser alltid att med
kvalitetsuppgiften beskriva graden av anslutning till
en viss norm och uppgiften om kvalitet är i
samtliga fall ett statistiskt attribut till vederbörande
kvalitetsegenskap.
Nu göres måhända följande invändning: "Det
anförda kan nog vara intressant, men här gäller
det att diskutera praktiska provtagningsfrågor
och inte filosofiska spetsfundigheter." Svaret blir
följande: Stål- och Metallnormskommittén har i
sitt normförslag för lättmetaller infört tre olika
kvalitetstyper med hänsyn till
leveransprovningens omfattning, nämligen en handelskvalitet, en
normalkvalitet och en specialkvalitet.
Handelskvalitet avser därvid material som icke provas i
vanliga fall utan endast efter särskild
överenskommelse mellan beställaren och leverantören.
De båda övriga kvalitetstyperna definieras genom
angivande av provning med olika stor
provut-tagning och genom att olika kvalitetsegenskaper
läggas till grund för provningen. Att på sådant
sätt karakterisera kvalitet genom provningens
omfattning motsvarar icke den uppfattning av
kvalitetsbegreppet, som nyss har lämnats.
Det anförda torde vara tillräckligt för att
lämna en föreställning om betydelsen av att olika
konkreta kontrollfrågor undersökas från
mate-matisk-statistiska utgångspunkter. Detta arbete
har även sedan länge pågått såväl i Tyskland
som i England och framför allt i Amerika, inom
telefonindustrien där. Man har i huvudsak
angripit följande tre delproblem:
1. Problemet att på ett så tidigt stadium som
möjligt upptäcka förändringar i materialets
kvalitet och att kunna konstatera orsakerna till dessa
förändringar. Hithörande arbetsmetoder
motsvara ungefär vad tyskarna i detta sammanhang
innefatta i ordet Grosszahlforscliung.
2. Problemet att kunna beräkna provantal ocli
tillåtet felantal vid provtagning i samband med
leverans- och tillverkningskontroll för
godkännande av visst bestämt parti.
3. Problemet hur kvaliteten skall kunna
specificeras särskilt i samband med köp. alltså det
nyss antydda problemet.
Föreliggande orientering baserar sig på tre
publikationer från Bell1-2-3. Den allmänna
framställning, som nyss har lämnats, grundar sig på
Shewharfs bok1.
Provtagningsprobleniet
All provning i samband med kvalitetskontroll
kan med hänsyn till provtagningen indelas i fyra
kategorier:
1. 100 % undersökning,
2. Stickprovsundersökning av uttagna prover,
som inte behöva vara representativa för alla
delar av det undersökta partiet, och där prov- och
felantalet inte behöver stå i någon statistiskt
bestämd relation till partistorleken,
3. partiell undersökning av representativa
prover, vilkas prov och felantal ej behöver stå i
statistiskt bestämd relation till partistorleken,
samt
4. partiell undersökning av representativa
prover, vilkas prov och felantal äro statistiskt
beräknade så att vissa bestämda krav uppfyllas på
producentens och konsumentens risk för oberättigad
kassation respektive för oberättigat godkännande.
Här behandlas i huvudsak endast sistnämnda
provtagningsmetoder samt kombinationer mellan
dessa metoder inbördes och med 100 %
undersökning. I detta sammanhang fästes
uppmärksamheten på att ordet stickprov i vissa fall
användes i annan betydelse än den här nämnda,
nämligen i samma betydelse som har kallats prov
för partiell undersökning. Behovet av en
enhetlig svensk nomenklatur på området framgår
tydligt härav.
All provtagning skall naturligtvis planeras så
att kostnaden för den provade produkten, med
hänsyn tagen till samtliga kostnader — även i
framtiden — för provning, reklamation,
reparation, återsändande, kassation etc., blir den minsta
möjliga. Det matematiska problemet är nu
närmast hur provtagningen skall utföras för att
antalet provade föremål på lång sikt skall bli så
litet som möjligt och därmed provningsarbetet så
litet som möjligt, allt naturligtvis med
bibehållande av de förutsättningar, som ha gjorts med
tanke på provningens syftemål.
Detta problem har under vissa bestämda
förutsättningar studerats i Dodge och Romig’s
uppsats2. Resultaten finnas där angivna i form av
provtagningstabeller för enkel och dubbel prov-
I 28
6 mars 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
