Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Toppmänniskorna inom ett visst yrke måste
besitta den ändamålsenligaste mängden av
tillhörande anlag (sats 3) och andra individer stå
allt längre från toppen i arbetet ju längre från
den ändamålsenliga mängden hon har de olika
viktiga anlagen. Anlagsriktningarna kunna sägas
skära varandra vid den kombination, som
toppprestation innebär.
Anlagen bilda på så sätt en mångdimensionell
rymd, där anlagen äro koordinater och där
individens avstånd från toppmänniskorna i yrket
matematiskt kan uttryckas som skillnaden i
hennes anlagsläge från toppen, enligt de olika
anlagens sambandskurva med arbetet i fråga, och
där varje anlag har pålagts erforderlig
viktbelastning.
Sambandskurvan mellan anlaget och yrket ger
det genomsnittligt sannolikaste värdet på
dugligheten för olika individer med skilda
anlagsvärden. Det är därför denna kurva
(regressionslinjen), som för ifrågavarande arbete bör
användas för sökande av sambandet mellan anlagen
och yrkesprestationen.
Uppritandet av denna regressionslinje kan
givetvis stöta på svårigheter, då sambandet är
ringa utpräglat. Lösningen av detta problem
faller emellertid utanför ramen av denna
framställning, varför här endast kan hänvisas till
speciallitteraturen i statistisk matematik. Till
ledning kan blott nämnas, att, om intet samband
råder mellan anlaget och arbetsprestationen,
kurvan blir en rät horisontal linje genom
värdet 5. Toppvärdet i arbetsprestation är då spritt
över hela anlagsområdet.
För topprestation i yrket (arbetet) erfordras en
bestämd anlagskombination, enligt yrkets
regressionslinjer. För varje person kan, då anlagsvärdet
är känt, hans sannolika arbetsvärde avläsas ur
re-gressionlinjen för varje anlag. Detta arbetsvärde
för de olika anlagen må vara blt b2, b3 osv.
Toppvärdet i motsvarande regressionslinjer må vara
«!, a2, a3 osv. (är i allmänhet värdet 10 enligt den
valda skalan).
Totala avståndet (P), i den av anlagen
bestämda mångdimensionella anlagsrymden, mellan
"toppindividens" läge och varje annan individs,
bestämmes av ekvationen
P= \/Ar(ai—btP+B8(as-Ma+Cs(a8-WP+... (1)
där A, B, C . . . äro skalmoduler eller vikter för de
olika anlagskoordinaterna, vilka uttrycka den
inbördes betydelsen av de olika anlagen för yrket
i fråga.
För en serie individer får man på detta sätt en
serie P-värden, Pu P2, P3..., sannolika
arbetsresultat i yrket med hänsyn till de förekommande
anlagen. Vikterna A, B, C . . . för de olika anlagen
skola därför bestämmas så, att minsta möjliga fel
i P fås för i yrkesarbetet kända personer.
P-vär-dena äro uttryckta som avstånd från topprestatio-
Fig. 1. Arbetsprestationernas fördelning.
nen (i den valda skalan är denna 10), vilket
således skall så nära som möjligt sammanfalla med
duglighetsvärdet.
Är dugligheten enligt dess summationskurva
(fig. 1) D, kan värdet 10—D direkt jämföras med
P-värdet. Sätt:
10 — D<=L
I P-värdet ingående vikter A, B, C ... skola så
bestämmas för de i arbetet kända inviderna, att
avvikelsen mellan P-serien och //-serien blir så
liten som möjligt.
Detta kan skrivas
P, = U + Wi =
= \lA2{av -by+B’(a2- -b.y + C*(a3—bs
P 2 L>2 + V2 =
=\/A2K- - B2 (a2- -b2y+C°(a3—b* y+...
P 3 == Ls + U3 =
= V .l2 K b (.Ot—Wf+C2(a,—6,’")’+•■ •
[y2] = minimum
varur A, B, C ... skall bestämmas.
Graden av överensstämmelse mellan P-serien
och L-serien bestämmes sedan genom beräkning
av korrelationskoefficienten mellan dem.
Det slutliga kriteriet på, att den uppställda
arbetshypotesen är användbar, är en hög
korrelation mellan duglighetsserien L och provserien P.
Korrelationsberäkningen kan här genomföras på
vanligt sätt enligt Pearson, då de båda serierna
äro uppbyggda enligt fullt jämförbara grunder
och böra stå till varandra i linjärt förhållande.
Den högsta korrelationen är att förvänta vid
sådana yrken, som i högsta grad äro
anlagsbe-tonade, och överensstämmelsen kan förväntas
sjunka i den mån självständigt skapande,
"konstnärskap", utgör en integrerande del av
arbetsuppgiften. Med denna räknemetod ha
provresultaten från "1931 års undersökning" omräknats24.
Serien på dugligheten (D) i sömnadsarbete, som
enligt denna undersökning erhölls ur duglighetens
summationskurva (fig. 1), för de olika
personerna A—N, framgår av nedanstående tabell 1. Däri
äro även motsvarande värden L — 10 — D
angivna.
3 april 1943
i 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
