Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 5. Prov 3.
Sambandskurva, färgsinne — duglighet.
Fig. 7. Prov 11.
Sambandskurva, subjektiv bedömning
— duglighet.
provvärdenas kvadrater, blir närmevärdesfaktorn
{Nx + æ) osv. av första graden och utvecklingen
enligt Taylor obehövlig. Även med denna
räkning kunna emellertid, som också är fallet med
föreliggande exempel, svårigheter uppstå
därigenom, att vikten för någon provserie kan bli
negativ. Detta ger i sin tur imaginära värden vid
korrelationsberäkning enligt Pearson.
Emellertid ge de båda ovanstående räknesätten
i sådant fall, där negativa vikter icke förorsaka
svårigheter vid användandet av Pearsons formel,
mycket nära samma korrelationskoefficient som
den, som erhålles med rent additiv beräkning
av de olika provens inflytande på slutresultatet,
och med resp. viktsfaktorer beräknade i enlighet
härmed. Denna räknemetod lämpar sig emellertid
även för de fall, där de båda andra ge orimliga
värden. Dessutom är genomförandet av
beräkningarna mycket enklare, vilket genast framgår
av en jämförelse med den tidigare i denna
tidskrift publicerade uppsatsen "Om en psykologisk
anlagsprövning"124.
Dock kunna icke, som där är gjort, vikterna för
de olika proven utan vidare beräknas parvis, utan
samtliga måste på en gäng tas med vid
viktberäkningen. Åtminstone måste detta ske beträffande
alla egenskaper, vilka stå i något
beroendeförhållande till varandra. Det kan nämligen mycket
väl hända, att en egenskap, trots relativt hög
enkel korrelation med duglighetsvärdet för
arbetet i fråga, för högsta korrelation, då samtliga
prov medräknas, rent av skall ha negativ vikt,
vilket vid parvis beräkning icke kommer fram.
Så är förhållandet i föreliggande exempel, där
prov 6 erhåller vikten —0,12.
Additiv sammanställning av prövningsserierna.
med viktbelastning så att högsta korrelation enligt
Pearson fås i förhållande till duglighetsserien för
arbetet i fråga är den mycket goda approximation,
som i alla olika fall bör ge en tillfredsställande
matematisk lösning av problemet.
Genomföres denna beräkning för serierna X, Y
och Z enligt ovan fullt analogt med vad som visats
i den tidigare uppsatsen "Om en psykologisk
anlagsprövning"24, men för alla 3 provserierna
samtidigt, erhållas följande vikter
provserie vikt
3 .................... A = + 0,16
6 .................... B.— — 0,12
11 .................... C = -f- 0,93
Sammanställas proven additivt enligt
ekvationen
P = AX + B-Y + C-Z (4)
erhålles följande P-serie (fig. 8):
Tabell 5. P-serie.
Person ABCDEFGH I J KLMN
P......... 0,23 2,07 2,73 3,09 3,0-5 2,1] 7,15 7,40 5,67 6,99 8,29 6,06 8,23 9,31
Denna serie erhåller med L-serien enligt
Pearson korrelationen
r = 0,894
Den tidigare beräknade korrelationen av 0,83
har med detta sätt att räkna, utgående från
samma siffermaterial, högst avsevärt kunnat höjas.
Anmärkningsvärt är dock den ringa stegring,
som serierna X och P ha givit korrelationen för
serien Z ensam, vilken var 0,89 (0,889), trots det
relativt höga värdet för var och en av serierna X
och Y, resp. 0,54 och 0,49.
Härav framgår vilken hög korrelation för varje
enskilt prov, som måste fordras, för att detta skall
kunna tas med i den slutliga sammanställningen.
I den slutliga bedömningen av vilka prov, som
böra ingå i en provserie, för att få denna så kort
som möjligt, bör således ingå:
Fig. 6. Prov C.
Sambandskurva, fingerfärdighet —
duglighet.
Fig. 8. Sambandskurva för
prov 3, 6 och
sammanställda — duglighet.
3 april 1943
I 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
