Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
prövning av att gemensamma anlag ej ingå
i olika prov. Hjälpmedel härvid är
interkorrela-tionsräkning och framför allt faktoranalys,
sökande av eventuellt förefintligt samband
mellan olika anlagsvärden, vilket samband kan
uttryckas som en naturlag i ett matematiskt
uttryck (jfr Sjöbrings energiförbrukningssats).
Finnes sådant samband, kan nämligen eventuellt
något anlag beräknas med tillräcklig
noggrannhet ur prövningen av andra, varigenom
prövningarnas och, framför allt, de obekanta vikternas
antal vid viktberäkningar kan nedbringas,
uppdelning av anlagen i av varandra
oberoende typgrupper, med i varje grupp av varandra
beroende anlag, varigenom viktberäkningen kan
genomföras först för varje grupp för sig och
därefter för samtliga grupper. Härigenom erhålles
också en mycket önskvärd minskning av antalet
obekanta i varje räkning. Uppdelningen här är
fysiologiskt betingad.
Val av provserier
Problemet leder tydligen, med många olika
anlag och således många obekanta viktkonstanter A,
jB, C. .. att bestämma, till omfattande
räkningar, och det är därför av största vikt att söka
begränsa det antal anlag eller prövningar, som
över huvud behöver tas med. Antalet obekanta
vikter bör helst icke överstiga tre i varje
räkne-omgång, för att icke räkningen skall bli allt för
omfattande.
Ett prövningsförfarande, som bygger på ett så
stort antal prov som möjligt för att få en så
allsidig belysning av problemet som möjligt,
förfelar sitt ändamål på grund av svårigheten att
bestämma den inbördes betydelsen av varje prov.
Likaså ha särskilt konstruerade s.k.
komplexprov endast ett mycket begränsat värde, då i
dessa olika anlag samtidigt prövas i ett fixerat
inbördes sammanhang, som dels icke kan
avgöras vara det bästa, dels inskränker provets
användbarhet till det yrke, där man eventuellt har
funnit sambandet i fråga. För yrkeshänvisning är
det nämligen nödvändigt att samma provserie kan
ge anvisning på olika yrken, då prövningen eljest
blir praktiskt ogenomförbar.
Man tvingas därför att, vid val av lämpliga
anlag för prövning, först söka finna sådana,
fysiologiskt betingade grundkaraktärer, vilka
dominera anlagsbilden. Problemet är att först få
klarhet i, vilka dessa dominerande anlag äro och sedan
finna, hur dessa skola kunna mätas, samt
slutligen beräkna, i vilken grad de ha betydelse för
olika yrken.
Den enda konstitutionsteori, grundad på rent
fysiologiska undersökningar, som hittills har
framlagts, är den Sjöbringska
konstitutionsteo-rien. Det kan här icke bli fråga om att ingående
beskriva denna.
På grundvalen av sina hjärnfysiologiska
forskningar uppställer Sjöbring fyra typmöjligheter
för den psykologiska processen, vilka fyra
konstitutionsfaktorer oberoende av varandra kunna
variera mellan ett högsta plusvärde och ett lägsta
minusvärde.
Den första faktorn, kapaciteten, omfattar
intelligensen samt olika slag av sinnes- och
färdighetsanlag.
Om man jämför hjärncellerna med stationerna
i ett järnvägsnät och nervförbindningarnas
sling-system med bannätet, kan kapaciteten
representera den kvalitativa utrustningen i nätets olika
stationspunkter.
Den andra faktorn, validiteten, är
energitillgången för hjärnprocessens slutförande. Den kan
direkt översättas som den tillgängliga energien
för driftens, uppehållande i bilden av bannätet.
Den tredje faktorn kallar Sjöbring stabiliteten,
vilket i bilden av järnvägsnätet skulle motsvara
bannätets ändamålsenliga sträckning samt
förekomsten av goda, stabila huvudbanor.
Den fjärde faktorn slutligen utgör soliditeten,
vilken skulle motsvara även bannätets strukturala
soliditet. Här skulle man kunna tänka sig banans
spårvidd, där en liten spårvidd visserligen
medger en lätt utbyggnad men också i gengäld har
en ringa hållfasthet, under det att en stor
spårvidd, en solidare konstruktion, är svårare att
bygga ut men också i gengäld har en större
hållfasthet.
Med detta betraktelsesätt komma alla använda
undersökningsprov på olika slag av färdighet att
inrangeras såsom blott speciella undersökningar
av olika yttringar av individens kapacitet. Detta
framstår såsom klart otillräckligt, då även de
andra tre grundradikalerna äro nödvändiga att
känna, om man skall kunna få ett
tillfredsställande värde på individens totala egenskapsstatus
och därmed på det sannolika arbetsresultatet i
olika yrken.
Huru de fyra konstitutionsradikalernas varia
tioner kunna spåras i det yttre psykiska livet, ger
en god vägledning vid val av prov för de olika
radikalerna. Enligt Sjöbrings terminologi kan
variationen för varje radikal ske mellan sub-, den
lägsta formen, till super-, den högsta formen.
Naturligtvis äro även andra
grundtypsindelningar möjliga, vilka med fördel kunna tänkas
bilda utgångspunkt vid val av prov. Särskilt har
man rätt att vänta, att, sedan den psykologiska
forskningen blivit inriktad på
industripsykologiens behov härav, nya systematiseringsförsök
göras för att bringa litet reda i den djungel av
egenskaper och prov, vari den psykologiskt
intresserade nu tämligen förgäves försöker tränga
sig fram. Psykologen skall emellertid härvid icke
förbise den fysiologiska utgångspunkten och
måste använda riktiga mätningstekniska och
matematiska arbetsmetoder för sin indelning, främst
I 52
3 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
