Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
INDUSTRIELL EKONOMI OCH ORGANISATION
redaktör: erik swartling
Häfte 9
Årg. 73
Koncentrations- och rationaliseringsåtgärder inom den tyska och engelska industrien
under kriget • Böcker
4 sept.
1943
Koncentrations- och rationaliseringsåtgärder
inom den tyska och engelska industrien
under kriget
DR ERIK HEIN ERT Z, STOCKHOLM
På grund av det moderna krigets totala
karaktär ha i de krigförande länderna väldiga krav
ställts på alla produktiva resurser. Efterfrågan
på arbetskraft, råvaror, industriella
anläggningar och transportmedel har ständigt stigit med
krigets spridning och intensifiering.
Ju längre kriget framskridit och de militära
insatserna för slutgiltiga avgöranden på alla håll
måst förberedas, desto svårare har det blivit att
framför allt tillgodose krigföringens behov av
människor. Detta behov har i alla krig varit av
dubbelsidig natur: man har behövt människor
som tillverka vapen och sådana som använda
dem. Detta förhållande har emellertid icke under
något tidigare krig spelat en så stor roll som
under det pågående "fabrikernas krig".
Krigföringens mekanisering och luftkrigets utveckling
ha snarare ökat än minskat anspråket på militärt
utbildad personal, medan kravet på arbetskraft
inom rustningsproduktionen har stigit enormt
och blivit viktigare än någonsin förr.
Arbetskraftens betydelse för krigföringen belyses av den
intressanta uppgift, som Winant, Förenta Staternas
minister i London, lämnade i början av detta år,
nämligen att England i dag behöver 125 man på
hemmafronten mot blott 65 under förra kriget för
att försörja 100 man i vapentjänst.
Till följd av de olika produktiva tillgångarnas
mer eller mindre starka begränsning ha
försvarsmaktens anspråk i huvudsak måst täckas genom
omflyttning från den civila till den militära
sektorn. En dylik omflyttning kan ske på olika
DK 338.987(42 + 43)
658.011(42 + 43)"36"
vägar. Ettdera sker den genom fri konkurrens, i
vilken staten, med överlägsna finansiella
möjligheter, överbjuder det enskilda näringslivet, eller
också överföras de produktiva tillgångarna genom
tvång i en eller annan form. Den förstnämnda
vägen, som är både osäker och förknippad med
inflationsrisk, har under pågående krig i
huvudsak övergivits.
Möjligheterna för att tvångsvis överföra
produktionskrafterna från de civila områdena äro
mångfaldiga. Tvånget kan ske med generellt
verkande medel såsom skatteskärpning och
penningpolitiska åtgärder samt genom speciella
regleringar såsom råvarukontroll, ransonering,
införande av investeringskontroll, utgallring av
arbetskraft med stöd av arbetspliktslag m.m., vilka
i regel vidtas i enlighet med någon
prioritetsskala för de olika behoven. Den mest radikala
metoden för de produktiva resursernas
omflyttning, vilken huvudsakligen anlitats för frigörande
av arbetskraft för rustningsproduktionen, består
i direkta koncentrationspåbud inom den civila
sektorn, d.v.s. påbud om stängning och eventuellt
även om sammanslagning av företag.
Nedskärningen av produktionen för civila
behov har hos alla stridande parter varit mycket
betydande, men de ständigt stigande militära
kraven kunna givetvis icke tillgodoses endast genom
en fortlöpande begränsning av levnadsstandarden.
Stegring av effektiviteten samt förenkling ocli
standardisering av tillverkningen inom såväl den
civila som den krigsviktiga sektorn höra därför
3 april 1943
I 61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>