Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
brandförsäkringsområdet ha tangerats. Under
normala tider kan ett industriföretag genom
brandförsäkring och avbrottsförsäkring nära nog
100-procentigt skydda sig mot de ekonomiska
olägenheterna av en brand. Ur nationalekonomisk
och social synpunkt, särskilt med avseende fästat
vid risken för arbetslöshet kvarstå givetvis
betydande olägenheter, men dessa behöva ej
nödvändigtvis äventyra det enskilda industriföretagets
ekonomi. Under rådande kritiska förhållanden
innebär en större industribrand all försäkring till
trots dels en ur nationell och social synpunkt
allvarligare olägenhet än tillförne, dels i regel en
kännbar ekonomisk förlust för det drabbade
industriföretaget. Svårigheterna att återanskaffa
förstörda byggnader, maskiner och råvaror inom
rimlig tid kunna icke helt kompenseras genom
brandskadeersättningen. De förlustbringande
verkningarna av ett driftavbrott kunna dessutom
till tiden sträcka sig vida längre än den maximala
ansvarstiden för en avbrottsförsäkring, vilken som
bekant är 12 månader. Skulle vidare så illa vara
att vi bleve indragna i krig, blir frågan om indu-
strins bevarande undan brand, enkannerligen
flygbombning, en första rangens försvarsfråga.
Brandbolagen anse det följaktligen nu mer än
någonsin vara sin plikt att stå sina kunder till
tjänst ej endast med lämpliga försäkringsavtal
utan jämväl med råd och anvisningar av
brand-och luftskyddsnatur. Under åren 1914—1918, då
brandskyddsintresset ännu låg i sin linda, nödgades
brandbolagen däremot i första hand tillgripa
utvägen att genom höjda premier skaffa medel för
ersättande av de starkt ökade direkta brandskadorna.
Alla intresserade parter torde vara ense om att
den i nuvarande läge valda metoden — att söka
förebygga brands uppkomst och skadeverkan —
är den bättre. I varje fall ha industrins målsmän
i gemen accepterat brandbolagens erbjudande om
ökad samverkan i brandskyddsbefrämjande
avseende, och dagligen ta brandbolagens
representanter emot uppmaningar av ungefär följande
innebörd: "Säg oss vad vi kan göra för att undvika
brand, så ska’ vi göra det!" Detta är det
väsentligen nya i dagens situation på industrins
brandförsäkringsfront.
Korrelationsstatistiska metoder
inom järnvägs väsendet
FIL. LIC. ARNE SJÖBERG, STOCKHOLM
Korrelation betyder "ömsesidigt beroende" och
korrelationsteorin behandlar det ömsesidiga
beroendet mellan statistiska variabler. Dylika
korrelationsberäkningar äro ett oumbärligt hjälpmedel
för prognoser av alla slag samt för att
kvantitativt precisera sambandet mellan olika statistiska
storheter. Sådana uppgifter äro synnerligen
vanliga inom järnvägsekonomin och järnvägstekni
ken samt över huvud taget inom såväl natur- som
samhällsvetenskaperna. De korrelationsstatistiska
metoderna synas emellertid vara relativt litet
kända utanför statistikernas krets, åtminstone om
man får döma efter den ringa omfattning, i vilken
dessa metoder användas. Genom att nöja sig med
de enkla och primitiva statistiska metoder som
alltför ofta förekomma utestänger man sig
emellertid från att nå fram till den fulla kunskap om
de olika företeelserna, som en mera förfinad
analys av materialet hade kunnat skänka. En av
bristande kunskap föranledd felbedömning av
t.ex. ett visst beräknat behov av vissa
anläggningar kan medföra betydande ekonomiska
konsekvenser genom att anläggningarna dimensioneras
DK 311.17 : 656.2(485)
antingen för små eller för stora. I synnerhet då
det gäller teknisk-ekonomisk planering kunna
korrelationsberäkningarna vara till
utomordentligt stor nytta, som närmare kommer att visas
med några här nedan återgivna, från
järnvägsväsendet hämtade exempel.
Planering av anläggningars storlek
Samband mellan
telefontrafik och järnvägstrafik
Telefontrafiken på Statens Järnvägars
etapptelefonförbindelser är till övervägande delen
beroende av det löpande drift- och trafikarbetet på
motsvarande bansträckor. Härav följer, att
samtalsbehovet får samma tidsmässiga fördelning
som järnvägsarbetet och sålunda kommer att vara
helt olika fördelat på olika bansträckor, från en
stark koncentration till vissa tider på dagen eller
natten till en mera jämn fördelning över hela
dygnet. Vid anläggandet av
etapptelefonförbindelser för viss bansträcka är det därför icke
tillräckligt att bestämma antalet förbindelser endast
efter det genomsnittliga samtalsbehovet för viss
1 72
4 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
