Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR: FRITHIOF H. STENHAGEN
Självantändning och brandfara ■ Uppkomsten av den latenta fotografiska bilden och
dess framställning • Notiser • Föreningsmeddelanden
Självantändning och brandfara
CIVILINGENJÖR CHRISTER MÖLLER, STOCKHOLM
Det torde icke ha undgått någon, vare sig bland
industriens män eller bland den stora allmänheten, att
den kristid som vi nu genomleva, har mycket
allvarliga biverkningar när det gäller skyddet av våra
näringar mot brand. Brandriskerna ha med andra
ord ökat väsentligt och detta i så hög grad, att vi
trots den utomordentliga förstärkning av
brandskyddet — såväl det förebyggande som det
släckande —- som i detta nu faktiskt ernåtts inom vår
industri, ha mycket svårt att hålla brandskadekurvan i
tillräckligt lågt läge. Det behöver ju knappast
betonas, att detta förhållande nu, när vi äro i det
närmaste helt beroende av våra egna tillgångar och vårt
eget arbete, är så mycket allvarligare än under
normal fredstid.
Om man frågar sig, varpå denna av kristiden
förorsakade ökning av brandriskerna beror, så kan man
sammanfattningsvis säga, att allt som på något sätt
rubbar den normala driften inom en industri medför
ökad brandfara. Och sådana rubbningar ha vi ju haft
gott om på senare tid. Vi ha måst lägga om en stor
del av vår industri för att täcka försvarets behov,
sprängämnen ha måst införas i fabriker, som ej alls
avsetts för sådant. Vi ha måst lägga upp stora
beredskapslager i byggnader, som icke varit helt
lämpliga ur brandskyddssynpunkt. Vidare ha
rubbningarna i personaltillgången genom inkallelserna varit
besvärliga ur driftsynpunkt. Man har fått köra
fler-skift i stället för enkelskift, vilket naturligtvis ger
större anledningar till eldsutbrott. Och så ha vi fått
in i fabrikerna en hel del ersättningsmedel för olika
varor och ämnen, vilket också väsentligt ökat
brandfaran. Vi ha t.ex. fått sämre smörjoljor i stället för
de importerade mineraloljorna, gengasbilar i stället
för bensinbilar, cellulosatyger i stället för ylle, ved,
träkol och brunkolsbriketter i stället för kol och koks
samt en hel del andra surrogat, som ur
brandskydds-synpunkt visat sig medföra ökade riskmoment.
i Föredrag vid Svenska Teknologföreningens avdelnings för
Kemi och Bergsvetenskap sammanträde den 9 oktober 1942.
DK 614.84 : 541.126
En av de brandorsaker, vars förekomst speciellt
under kristiden tycks vara stadd i ganska
oroväckande ökning, är just den, som jag tagit till uppgift
att behandla idag, nämligen självantändning. Enligt
en statistik, som förts av Centralstället för svensk
brandskadestatistik, har självantändning såsom
brandorsak visat en märkbar stegring under de senaste 15
åren. Antalet fall har sålunda från i genomsnitt 80
per år vid periodens början jämnt stegrats till
omkring 220 under periodens slut. Detta innebär en
ökning av omkring 275 % (fig. 1).
Beträffande skadornas storlek har ökningen varit
ännu större; under perioden 1926—1940 har sålunda
ökningen varit omkring 400 %.
Det är alltså tydligt, att självantändning sedan
flera år tillbaka håller på att göra sig väl bred bland
alla de övriga brandorsakerna, ty de totala
brandskadorna ha naturligtvis icke ökat i alls samma
hastiga takt.
Fig. 1. Antal
fall och
utbetalade brandskadeersättningar vid
eldsvådor, som
ären 1926—1940
förorsakats av
självantändning.
9 jan. 1943
Häfte 1
Årg. 73
9 jan.
1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
