- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Kemi /
8

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

pelleras elektronerna på dessa felställen. De
genomlöpa då endast de felfria delarna av kristallen och nå
nära nog fullständigt fram till anoden.

En direkt spaltning av bromsilvret i atomer kan
åstadkommas med hjälp av större energimängder.
De sekundärelektroner, som alstras av ct-strålar och
röntgenstrålar vid deras passage genom materien,
ävensom elektronmikroskopets snabba elektroner ge
upphov till silveratomer, som utgöra materialet i
silverångan, och som i vissa fall kunna avsätta sig
utanför den ursprungliga bromsilverpartikeln såsom
von Ardenne mycket åskådligt visat medelst
elektronmikroskopiska fotograferingar. Sw

Notiser

DK 691.6 + 666.1

Skuniglas — ett byggnadsmaterial. Under den
senaste tiden lia i dagspressen dykt upp meddelanden om
ett egendomligt glas, som kallas skumglas och kan
behandlas som trä; sågas, spikas och borras — i Frankrike
har också föreslagits namnet lignoverre, träglas. Vidare
är det betydligt lättare än trä samt dessutom obrännbart. I
Amerika lär man t.o.m. ha tillverkat livbåtar av detta
material.

Ett närmare studium av patentlitteraturen visar, atl
skumglas — som på tyska kallas Schaumglas eller
Viel-zellenglas, på franska verre multicellulaire, på engelska
foamglass eller multicellular glass — helt enkelt är ett
glas, som innehåller ett otal från varandra isolerade
hålrum, således närmast ett slags konstgjord pimsten. Dessa
hålrum ha bildats av de gaser, som alstras i massan vid
upphettningen genom tillsats av ämnen, som utveckla
gaser vid högre temperatur, vilket eventuellt kan
underlättas av en trycksänkning.

Uppfinningen är långt ifrån ny. Redan år 1921
offentliggjordes ett patent (DRP 387747) rörande tillverkning av
skumglas.

De gasutvecklande ämnena kunna antingen ingå i själva
glassatsen (pottaska, soda, kalksten), eller också tillsättas
lämpliga ämnen, som t.ex. vatten; alkalisulfat och kol
(varvid svaveldioxid bildas); Ti02, MnOs, CrC>3 i närvaro
av reduktionsmedel, såsom aluminiumpulver;
karborun-dum. Trycksänkningen kan åstadkommas genom
undertryck i smältrummet sedan blåsorna bildats (DRP 626607,
publicerat 1934), eller också sker upphettningen under
övertryck, varefter massan lar svalna under successivt
(DRP 492004, publ. 1927) eller plötsligt (USA Pat. 2237037,
publ. 1941) till atmosfärstrycket minskat tryck.

I Fr. Pat. 786818, publ. 1934, finnes följande recept:
70 delar av ett glas med sammansättningen Na20 14,24;
CaO 4,90; AI20 3 7,00; B2Oa 3,55; SOs 0,30 % males och
blandas med 30 delar karborundum, varvid man erhåller ett
skumglas med en så låg volymvikt som 0,35 g/cm3,
motsvarande en porositet av 85 %.

Av följande tabell framgår hur tryckhållfastheten
varierar med porstorleken (efter Kitaigorodski—Butt):

Porstorlek Volymvikt

mm g/cm 3

5—6 ........................0,29 88,5 25

4—5 ........................0,36 85,5 30

2—3 ........................0,45 8 2,0 39

1—2 ........................0,52 79,0 50

0,5—1 ......................0,60 76,0 65

Värmeledningstalet varierar mellan 0,107 och 0,152 och
är sålunda av samma storleksordning som för lättbetong.
För vanlig tegelsten med volymvikten 1,76 är motsvarande
värde ca 0,9.

Enligt mätningar av Bernhard Long är
ljuddämpnings-förmågan hos en 6 cm tjock skumglasvägg (medelstora
porer) ungefär lika stor som hos en 11 cm tjock tegelvägg.

Stig Lindroth

Föreningsmeddelanden

Svenska Teknologföreningens avdelning för Kemi
och Bergsvetenskap höll den 11 december 1942 kl. 19.30
julsammanträde på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20,
Stockholm, under ordförandeskap av professor Bo Kalling.

I avdelningen inträdde som medlemmar efter anmälan:
civilingenjör Lennart Anden och bergsingenjör Göran
Nilsson samt genom inval: ingenjör Sigfrid Hansson,
civilingenjör Hilding Håkansson och överingenjör Carl Tallberg.

Från avdelningens för år 1943 valde ordförande
överingenjör R Stéenhoff hade inkommit anhållan om befrielse
från uppdraget, i anledning av att han på föreningens
stämma den 18 november blivit utsedd att vara Svenska
Teknologföreningens ordförande från årsskiftet.
Avdelningens valnämnd hade på denna grund till innehavare av
de genom överingenjör Steenhoffs avsägelse uppkomna
vakanserna föreslagit överingenjör Halvard Liander. I
enlighet med valnämndens förslag valde avdelningen
överingenjör Liander till ordförande för år 1943 och att
representera avdelningen i föreningens styrelse under samma tid
såsom suppleant.

Ordet överlämnades härefter till författaren direktör
Johan-Olov Johansson, som höll sitt till föregående
julsammanträde utlysta, men då på grund av sjukdom uppskjutna
föredrag om "Bruksliv i Bergslagen i gamla tider".

Med utgångspunkt från egna barndoms- och
ungdomsminnen från Horndals bruk gav talaren på sitt kända
märgfulla sätt en bild av det strävsamma men långt ifrån
glädjelösa livet hos bruksbefolkningen i Bergslagen. Det var ett
liv, vars traditioner ägde rötter in i hedenhös. "Solen,
modern och hustrun" voro de gudomligheter, som flertalet
vördade och till en hyllning för kvinnan som moder och
hustru formade sig också talarens slutord. Hon sörjde
för hemmets trevnad, hon satte med fast hand den ej allt
för snävt utmätta gränsen för det stundom ganska vilda
nöjeslivet, och när gränsen en och annan gång överskridits
var hon t.o.m. karl nog att med egna krafter sörja för att
arbetet i smedjan inte blev lidande därav. Karg och hård
var vardagen, men yrkesstoltheten gav arbetsglädje och
bildade den säkra grundval, på vilken Bergslagens rykte gått
över världen.

Härefter följde julsupé i så pass traditionella former
som kristiden medgav, varpå man åter samlades i stora
salen där "Kongl. Bergshögskolans Spectakelsällskap" gav
dramat Osquarius, en skakande skildring av ödets
obönhörliga gång bland antikens konungar och bergsmän.
Glimtarna från tentamina, krogar, orakelhålor och kungliga
gemak visade hur föga världen ändrats på två årtusenden.
Den glada teknologandan har förmått överleva allt, t.o.m.
oraklet Anderssons kusliga spådomar. Författaren "Pekka",
som tillika spelade en av huvudrollerna i dramat, delar
med sina medspelare äran av ett lyckat framförande av det
fyndiga spexet. Scenarrangemangen äro även värda en
särskild eloge.

Vid eftersitsen framförde ordföranden avdelningens tack
till aftonens föredragshållare och överlämnade en
minnesgåva till honom i form av ett par smidda ljusstakar av
lancashirejärn från Horndals Bruk. Dr Sven Brennert, som
avgick såsom klubbmästare efter 10 års tjänst, hyllades
även hjärtligt och fick som tack från avdelningen mottaga
en antik karaff prydd med föreningens emblem.

Avdelningen hade traditionsenligt ihågkommits med
julöl och läskedrycker från AB Stockholms Bryggerier och
Apotekarnes Mineralvattens AB.

F H S

[-Tryckhållfasthet-]

{+Tryckhåll-
fasthet+}
kg/cm 2

K 8

9 jan. 1943

[-Hålrums-procent-]

{+Hålrums-
procent+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943k/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free