Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 1. Av Hofmann bearbetade butadienderivat för
framställning av konstgummi.
Polymerisationsförloppen studerades även på andra
håll, och 1910 upptäckte, oberoende av varandra,
Mathews och Stränge samt Harries, att metalliskt
natrium katalytiskt påverkar polymerisationen. Även
polymerisationsförloppets inverkan på slutproduktens
egenskaper började klarna i och med att Pickles
samma år uttalade åsikten, att kautschukmolekylen
utgöres av en ogrenad kedja C5H8-molekyler och att
kedjans längd är av avgörande betydelse för
poly-merisatets egenskaper.
Trots de kapitalresurser, som stodo de tyska
forskarna och då i första hand Hofmann och Harries till
buds, kunde en syntetisk framställning av kautschuk
icke omsättas i kommersiell skala under åren före
världskriget. Konjunkturerna voro annars
gynnsamma för en konstgummiframställning.
Rågummi-priset var nämligen högt och varierade 1905—1914
mellan 6J25 kr. och det absoluta toppvärdet 1910
på 25,40 kr.
Konstgunimit under världskriget 1914—1918
Tyskland, som 1914 hade ett årligt fredsbehov av
15 000 ton rågummi, såg sig i oktober månad samma
år avskuret från rågummiimport från transoceana
länder. För krigets genomförande fordrades emellertid
gummi, på dåtidens ståndpunkt framför allt till
ubåtarnas ackumulatorkärl. Tyska marinen var därför
starkt intresserad av, att en konstgummitillverkning
kom till stånd, och den inträdde som delägare i den
konstgummifabrik, som uppfördes i Leverkusen och
som 1916 kunde tas i drift.
Som monomer valde man dimetylbutadien.
Orsaken var helt enkelt den, att man av isopren icke
lyckats framställa ett användbart konstgummi och
att man på apparatteknikens dåvarande ståndpunkt
icke kunde i större skala bearbeta en gasformig
monomer som butadien.
Dimetylbutadienen framställdes ur aceton, varur
genom reduktion erhålles pinakon, vilken i sin tur
genom vattenavspjälkning ger dimetylbutadien:
aceton CH3 • CO • CH3
pinakon (CH3)2 • COH : COH • (CH3)a
dimetylbutadien CH2: CCH3 • CCH3 : CH2
Oberoende av polymerisationsmetoden gick
polymeri-satet under beteckningen Methylkautschuk.
Polymerisationen innebar en omlagring av bindningarna inom
molekylen. De båda dubbelbindningarna gingo upp,
och i varje ände av dimetylbutadienmolekylen blev
en valens fri för bindning av en närliggande
dimetyl-butadienmolekyl:
H CH3 CH3 H H CH3 CH3 H
C=C—C=C -> _C—C=C-C—
H H H H
Dock uppstodo inte endast strängt trådformiga
molekyler, utan tvärbindningar mellan närliggande
molekyler förekommo, varigenom metylgummit blev
mindre termoplastiskt och svårare att bearbeta.
Methylkautschuk H framställdes genom
autopoly-merisation. Behållare fylldes delvis med
dimetylbutadien, tillslötos och fingo stå i 30°C i 2—4
månader. Efter denna tid hade bildats en
gummilik-nande massa. Polymerisationstiden kunde nedbringas
genom inympning av färdigt polymerisat. Produkten
var närmast avsedd till ebonittillverkning och var för
detta ändamål tämligen användbar. Den användes
också fastän i mindre utsträckning och föga
framgångsrikt till framställning av mjukgummidetaljer.
Methylkautschuk W var ett värmepolymerisat.
Dimetylbutadien upphettades i tryckbehållare under
några dagar till 70°C, varvid en halvgenomskinlig,
elastisk massa erhölls. Polymerisatet var lättare att
bearbeta än Methylkautschuk H och användes under
världskriget till vanliga mjukgummiprodukter och
elektriska ledningar. Åldringsegenskaperna voro
emellertid dåliga. Försöken att använda den till
bildäck slogo mycket illa ut. Inte ens i bilslangar blev
livslängden tillfredsställande.
Slutligen framställdes under världskrigets sista år
i Ludwigshafen Methylkautschuk B.
Polymerisationen skedde under kolsyreatmosfär med metalliskt
natrium som katalysator och var en tillämpning av
Harries forskningar. Polymerisatet lät sig lättare
bearbetas än både Methylkautschuk H och W.
Under världskriget framstäldes totalt 2 350 ton
metylgummi. Erfarenheterna voro emellertid föga
uppmuntrande. Samtidigt blevo konjunkturerna
ogynnsamma för en konstgummitillverkning. På
lörd Kitcheners initiativ hade under världskriget
gummiodlingarna i de brittiska kolonierna
fördubblats. Efter kriget inträdde en överproduktion med
starkt markerat prisfall eller från 5,35 kr. år 1918
till 2,20 kr. år 1923. Under intryck av denna
prisutvecklingstendens nedlades
metylgummitillverk-ningen.
En konstguinmiindustri växer fram
Metylkautschuk var ej syntetiskt gummi i ordets
egentliga bemärkelse. Väl hade det gummiliknande
egenskaper, men kemiskt identiskt med naturgummi
var det inte. Under intryck av den kraftiga
prisstegringen på rågummi åren 1923—25 återupptogs
arbetet med gummisyntesen. Man sökte först förgäves
ett billigt sätt att renframställa isopren och
polymeri-sera denna till en användbar kautschukkvalitet. För
1920-talets kemister stod det liksom för Hofmann
klart, att man borde kunna framställa syntetiskt
gummi ur andra monomerer än isopren. Helst borde
också konstgummit ha bättre egenskaper än
naturgummit för att hävda sig. Man fick så efter hand
den inriktningen att i stället för att framställa en
produkt med given sammansättning, borde man
framställa vissa önskvärda egenskaper. Därmed
förlorade man intresset för ett sant syntetiskt gummi.
Benämning Strukturformel Kokpunkt C tillstånd vid rumstemperatur
Butadien H H H H C=C—C=C H H — 5 Gas
Metylbutadien H CHs H H C e= C — C — C H H + 34 Vätska
[-Dimetylbutadien-]
{+Dimetylbuta- dien+} H CHs CH3 H c >= c — c — c H H + 70 - Vätska
K 18
13 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
