Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Pastellkritav delning en, i vilken nästan
uteslutande i vatten olösliga färger förarbetas, har
förutom våt- och torrkvarnar en maskinell
utrustning, som mycket liknar den i
kopiestiftavdel-ningen, dock med den skillnaden att lättare
pressar kunna användas, då den stiftmassa, som här
skall bearbetas, är mindre seg. De flesta färgkritor
impregneras efter torkningen med växer och
fetter i vakuum-impregneringsanläggningar eller i
enkla med ånga eller elektricitet uppvärmda
fett-bad.
Enklast utrustad är tavelkritavdelningen, då
tillverkningen av skoltavelkritor är ytterst enkel.
Blandningen av färgpulver och bränd gips — för
vitkritor enbart bränd gips — utröres i vatten,
och den så bildade gröten gjutes i formar. Efter
bindningen tas kritorna ut ur formarna och
torkas långsamt. Därpå skäras de medelst små
cirkelsågar i stänger, vilka förses med en
dammbindande beläggning eller med ett hölje av papper.
De olika fabrikerna skilja sig här från varandra
endast i graden av tillverkningens mekanisering.
Stifttillverkningens utveckling
Tillverkningen av blyertspennor har bedrivits
som hantverk ända sedan 1600-talet, men det är
först vid sekelskiftet som kemister med
akademisk utbildning gjort sitt inträde. Redan tidigare
hade dock kemin fått ett stort inflytande på
bly-ertspennindustrins utveckling, då den genom
uppfinningen av anilinfärgerna möjliggjorde
tillverkningen av kopiepennor (den första
metylviolett-pennan år 1874) och genom fulländning av de
syntetiska färgämnena en utökning och väsentlig
förbättring av färgpennserierna. Medan det ännu i
dag finns en del mindre blyertspennfabriker, som
arbeta utan hjälp av kemister, ha de större
firmorna i allmänhet kemister på ledande platser i
driften, framför allt i stifttillverkningen.
Resultatet har blivit å ena sidan en väsentlig förbättring
av tillverkningsmetoderna och därmed även av
produkten och å andra sidan tillkomsten av
många nya stiftsorter.
Framsteg på ett flertal närliggande områden
ha härigenom även kommit
blyertspenntillverk-ningen tillgodo. För reningen av leran användas
numera kolloidkemiska metoder, varigenom en
mycket högre renhetsgrad ävensom större
plasticitet och bindförmåga kunnat uppnås. Genom den
kemiska reningen av grafiten kan man utnyttja
naturgrafit även för högklassiga pennor. En
fabrik använder grafit, som på kemisk väg bringats
till kolloidal finhet för tillverkning av blyertsstift.
Elektrotermiskt framställd grafit har på grund av
sina ogynnsamma fysikaliska egenskaper och sitt
höga pris däremot ej kunnat användas.
En fackkemist införde på sin tid i
blyertsstift-tillverkningen vidhäftningsmedlet
kalciumstea-rat, som först möjliggjort framställning av
användbara färgkopiepennor. En annan fackman
lyckades att med färgstoffet införliva mycket mer
fett i emulgerad form, tillika med mycket
bindemedel, än vad som är möjligt med impregnering,
och skapade därigenom de mycket omtyckta
färgpennorna med smala stift. Riklig användning av
fuktmedel har givit med vatten rivbara
färgpennor. Sedan ungefär 12 år användes i vatten
sväll-bara cellulosaetrar, t.ex. tylos och colloresin som
bindemedel för kopie- och färgpennor.
Först syntes dessa bindemedel helt vilja
uttränga den dyrare draganten, men denna hävdar
sig dock alltjämt trots sitt höga pris vid
tillverkning av kvalitetspennor. År 1938 kom den
"tropikfasta" kopiepennan med vattenfasta
cellulosaderivat som bindemedel i marknaden såsom en ny
frukt av systematiskt forskningsarbete på området.
Anmärkningsvärt är dock det faktum, att
uppskattningsvis 65 % av blyertspennfabrikernas
nuvarande produktion fortfarande sker efter
metoder, som obetydligt skilja sig från Contés och
Hardtmuths nu nästan 150 år gamla förfarande,
den s.k. "Wienermetoden".
Tillverkning av blyertspennor med trähylsa
DR-ING. RUDOLF ENDLER, BUDWEIS
Utan en omgivande skyddsmantel är stiftet
knappast användbart, då det lätt kan brytas av
och smutsar ned handen, varjämte kopie- och
andra hygroskopiska stift mycket lätt ta upp
fuktighet. Till skydd kan stiftet överdras med
lack, omges med papper, förses med hållare (ar-
Sammandrag- ur Chemiker-Ztg 1941 h. 61/62.
DK 667.562 : 674
tist-, skruv- eller tryckpennor) eller, vilket är det
vanligaste, infattas i trä. Träfattningen
presenterar emellertid en rad viktiga problem.
Hylsmaterial
Tillverkningen av hylsan var ursprungligen ett
rent snickeriarbete, varvid man limmade fast
stiftet i hylsor av barrträ. Det var först de ökade
K 76
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
