Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 5.
Tvärsnitt av al (ca 70 XJ-
tjock lackfilm, som skyddar mot stiftets
brytning. Särskilt vid stift, som innehålla i aceton
lösliga färger, och sådana, där bindemedlet är
vax, stötte emellertid denna metod på stora
svårigheter, tills man lyckades att även här finna en
framkomlig väg. Dessa stift, gå i handeln under
benämningen helkärnstift.
Hopfogning av stift och trähylsa
De genom träets förädling, torkning och
lagring framställda liylshalvorna förses med spår
(fig. 6). Därpå bestrykas tvenne halvor med lim,
stiften läggas in i den ena halvan, och den andra
pressas på. Vid limningen måste såväl
limningstemperaturen som rumstemperaturen städse noga
övervakas. För långvarig och för stark
uppvärmning av limmet medför genom nedbrytning
minskad viskositet, vilket är liktydigt med minskad
bindekraft. Benlim är lättare att arbeta med vid
handlimning, än det i och för sig bättre, men för
hastigt stelnande hudlimmet. Eventuella
ändringar i limkvalitet måste beaktas vid
limkokningen.
Många, särskilt de vattenkänsliga stiften,
limmas ej med ben- eller hudlim utan med syntetiskt
karbamidkallim. Speciellt på grund av nuvarande
knapphet på animaliska limsorter, kommer det
syntetiska limmet till allt större användning. Detta
lim har dessutom den fördelen, att det ej tar upp
någon fuktighet efter hårdnandet, medan där-
emot animaliskt lim förblir hygroskopiskt. Vid
stark atmosfärisk fuktighet, t.ex. i tropikerna,
har det hänt att blyertspennor spruckit sönder
därigenom att limmet svällt i fogen, eller i sämsta
fall att limmet möglat. Det syntetiska limmet
kommer därför med all sannolikhet att finna
ökat insteg i blyertspenntillverkningen.
Lackering av hylsan
Pennornas lackering är ej blott en fråga om
utseende utan tjänar även att skydda stift och
lim mot fuktighet. Efter hyvling ocli slipning
överdras därför pennorna — utom billigare
sorter — med polityr (fig. 7). Förr skedde detta
medelst tidsödande shellackering. Sedan mer än 14 år
har dock nitrocellulosalacken vunnit allt större
terräng. I detta sammanhang kan även nämnas
utstyrsel såsom marmoreringseffekt, band, ringar,
olika slags knappar och ändförsegling, vilken
senare har till ändamål att skydda även de i
pennans ändar friliggande stiftytorna mot
fuktighetens inverkan.
De vid penselpolering, neddoppning eller
sprut-ning avdunstande lösningsmedlen ledas numera
vid de större blyertspennfabrikerna in i
återvinningskärl fyllda med aktivt kol. Efter därpå
följande rening återgå de i fabrikationsprocessen.
Stämpling
För beteckning av olika sorter, hårdhetsgrader
och färger förses pennorna med en stämpel, som
dessutom innehåller firmanamnet. Från den först
använda blindpräglingen till s.k. syntetisk
guldfolie är en lång utvecklingsväg.
Jämte blindprägling använde man till en början
även koppar- och aluminiumbrons för stämpling
av billigare pennor. Pennsorterna märktes
mycket omständligt med bladguld. För ca 15 år sedan
började man klistra bladguld på papper och
bearbeta dessa folier i präglingsautomater. Även
bronspulver ströddes på papper och fixerades.
På senare tid har man i Amerika och Tyskland
Fig. 6. Detalj av spårfräs för pennhylsträ.
11 dec. 1943
Fig. 7. Polermaskin.
K 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
