Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR: FRITHIOF H STENHAGEN
llälte 10
Årg. 73
Moderna kemoterapeutica • Lennart Forsens gärning • Svenska Forskningsinstitutet för
Cement och Betong
Moderna kemoterapeutica
CIVILINGENJÖR ERIC ASKELÖF, STOCKHOLM
I det följande framlägges en sammanfattande översikt
över de under de sista 10 åren vunna betydelsefulla
resultaten med kemoterapeutica samt en antydan om
vidare utvecklingsmöjligheter inom detta stora
forskningsområde av kemi och medicin.
Att inom ett begränsat utrymme återge allt som
framkommit är med den kraftiga utveckling som skett och
med hänsyn till nuvarande tidsförhållanden ogörligt.
Här kommer därför huvudsakligen endast alt
behandlas hithörande kemiska frågor av betydelse, samt de
föreningar som fått den största praktiska betydelsen.
För deras tekniska framställning hänvisas till en artikel
av S Telenius i Tekn. T. 1943 K h. 4, 5.
Historik
Generellt kan man definiera kemoterapeutica
som syntetiska eller naturliga kemiska medel för
bekämpande av sjukdomar. Tar man ordet i en
mera begränsad betydelse kan man därmed avse
ett ämne för behandling av infektionssjukdomar,
som kan vara antingen syntetiskt framställt eller
av växtsubstans, och som verkar specifikt på den
mikroorganism som framkallar sjukdomen.
I och med Pasteurs och Kochs insatser på
bak-teriologiens områden erhöll man kännedom om
infektionssjukdomarnas verkliga orsak och
förutsättningarna för deras bekämpande. Till en början
prövades uteslutande antiseptiska medel, men
resultaten härmed blevo nästan rent negativa.
Sedan gick man över att pröva olika
arsenikpreparat och bl.a. undersöktes en redan 1863
framställd arsenikförening Atoxyl (= icke
giftigt), fig. 1, på sina kemoterapeutiska egenskaper
av bl.a. de tyska forskarna Uhlenhuth och
Ehr-lich. Atoxyl hade viss effekt mot den tropiska
sömnsjukan men visade sig trots sitt namn allt för
toxiskt. Ehrlich fortsatte dock på den inslagna
vägen i syfte att finna ämnen, vilka voro ogiftiga för
organismen, "organotropa", men som skulle äga
Föredrag: i Skänska Ingeniörsklubben den 12 februari 1943.
DK 547.5/.8 : 615.31
en specifik giftverkan mot de
infektionsfram-kallande mikroorganismerna, "parasitotropa",
främst då mot den mikroorganism som orsakar
syfilis, spirochæta pallida.
NH2
AsO
/ONa
xOH
Fig. I. p-Aminofenylarsinsyrat natrium. Atoxyl.
Prövningarna med Atoxyl ledde Ehrlich i
samarbete med japanen Hata fram till upptäckten av
Salvarsan, fig. 2, varigenom Ehrlich nådde sitt
mål att få ett effektivt medel mot syfilis. För sina
stora insatser erhöll Ehrlich nobelpriset i
medicin 1909.
HO—\ y — As = As — — OH
NH2 NHa
Fig. 2. 4,4’-Dioxi-3,3’-diamino-arsenobensol. Salvarsan.
Som bekant uppblomstrade vid denna tid
tjär-färgämnesindustrien i Tyskland och ett stort
antal nya färgämnen sågo dagens ljus. Hittills hade
det icke funnits någon anledning att syssla med
dessas terapeutiska egenskaper. Genom Ehrlichs
arbeten började man emellertid med systematiska
undersökningar, speciellt för att finna något
medel verksamt mot tropiksjukdomarna, som
orsakas av protozoer, särskilt trypanosomerna. Man
framställde azo-, benzidin- och akridinfärgämnen
och över 2 000 föreningar syntetiserades innan
man kom fram till verksamma föreningar som
exempelvis Trypanblått, Germanin, Trypaflavin,
Rivanol m.fl.
Ingen av dessa substanser hade dock någon
specifik effekt mot de vanliga streptokock- eller
stafylokockinfektionerna. Hittills hade man un-
13 mars 1943
K 81
9 okt.
1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
