Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
4.
nh2
so2-nh2
Fig. 6. p-AminobensolsuIfonamid. Sulfanilamid.
genom bildning av salter av så bildade föreningar,
kommer man fram till en mångfald
kombinationer och därmed till principiellt olika substituerade
klasser av sulfanilamidderivat.
Föreningar representerande alla de olika
substi-tutionssätten äro syntetiserade, och genom de
variationsmöjligheter som ges, har kunnat
framställas ett stort antal sulfanilamidderivat. För
närvarande torde bortåt 3 000
sulfanilamidför-eningar vara beskrivna och säkerligen många fler
framställda, men av dessa beräknas blott ett
25-tal ha fått större terapeutisk användning. Härav
förstås, att ingen möda sparats av kemisterna för
att pröva nya substitutionsmöjligheter med det
lockande perspektivet att få fram ännu
verksammare substanser och även mindre toxiska.
Vi skola dock icke glömma, att trots de tio år
som förflutit sedan Domagks upptäckt stå vi
alltjämt inför ett jättelikt forskningsområde med
många vita fläckar, som säkerligen kommer att
bjuda en hel del överraskningar.
Kemoterapeutisk effekt
i förhållande till föreningarnas konstitution
För att ge en uppfattning om sammanhanget
mellan de olika föreningar som byggts upp med
sulfanilamidens tillhjälp och deras
kemotera-peutiska effekt, skall något närmare beskrivas
sulfanilamidderivatens konstitution och de däri
förekommande gruppernas betydelse för
densamma och möjligheten att i sulfanilamidens molekyl
införa olika kemiska radikaler, som kunna
tänkas påverka aktiviteten. Vid studiet av hithörande
frågor finner man liksom vid andra organiska
föreningar, att det icke existerar några generella
lagbundenheter mellan föreningarnas konstitution
och kemoterapeutiska aktivitet, men att man har
möjlighet att variera effekten enligt vissa
bestämda förutsättningar för radikalernas placering
och arten av desamma. Försök med utbyte av
substituenter i olika ställningar inom
sulfa-nilamidmolekylen ha visat, att man kommer till
ganska motsägande och överraskande resultat
beträffande aktiviteten, varför enbart teoretiska
synpunkter på dessa problem knappast kunna
vara tillfyllest, utan man får jämsides gå fram
systematiskt på empirisk väg.
Aminogruppens betydelse (Ni-kväve)
Man har genom in vitro- och in vivoprövningar
kommit fram till att både aminogruppen själv i
sulfanilamiden och dess placering, i viss mån
synes dirigera sulfanilamidens effekt. Utbyter man
aminogruppen mot andra enkla radikaler t.ex.
— H, — OH, — COOH, — S02NH> etc. eller
placerar den i orto- eller meta-ställning går
sulfanilamidens specifika terapeutiska effekt förlorad.
Det synes alltså som om det skulle vara ett villkor,
att aminogruppen skall vara bunden vid
bensol-kärnan och befinna sig i para-ställning. Härifrån
finnas dock undantag, vilket skall beröras längre
fram. Likaså går aktiviteten förlorad, om den fria
aminogruppen acetyleras, vilket till en viss del
sker med sulfanilamidderivaten, då de tillföras
organismen.
Sulfonamidgruppens betydelse (N1-kväve)
Liksom betydelsen av aminogruppen och dess
placering för sulfanilamidens och dess derivats
kemoterapeutiska effekt ej är fullt klarlagd eller
entydig, ha senaste tidens undersökningar (K A
Jensen och K Schmith) visat, att även
sulfonamidgruppens betydelse i detta avseende är
problematisk, och ej heller för dess substitution kan
man få fram någon generell regel. Säkert synes
dock vara, att aktiviteten upphäves om hela
gruppen ersättes med exempelvis sådana radikaler
som — CONH2, — S020H, — As0(0H)2, — NH,
m.fl. Likaså att en kärnbunden S02grupp
(sul-fongrupp) som regel bör finnas i para-ställning
till aminogruppen. Fourneau uppställda som
villkor för aktiva föreningar av denna klass, att
de ovillkorligen skulle innehålla grupperingen
N—— S. Sedan dess har det emellertid
visat sig, att även en del föreningar av annan typ
ha sulfanilamidliknande verkningar. Så har man
funnit aktivitet hos p-nitrobensoesyraestrar och
tioestrar samt hos föreningar som
p-aminoaceto-fenon och p,p’-diamino-bensofenon. Vidare är
aktiviteten beroende på vilken substituent som
införes vid sulfonamidens kväve (N1-kväve).
De hittills mest aktiva substanserna har man
erhållit genom substitution med heterocykliska
föreningar. En del författare anse att de 5-ringade
kärnorna (t.ex. tiazoler) ha givit större effekt än
de 6-ringade (t.ex. pyrimidiner). Substitution av
acykliska (t.ex. guanidin) eller isocykliska
radikaler (t.ex. naftalin) ge mestadels högre aktivitet än
sulfanilamidens. Alkyl-substitution (t.ex.
metyl-grupper) inverkar däremot ej nämnvärt på
effekten. Direkt i bensolkärnan införda radikaler ge i
allmänhet overksamma föreningar.
Sulfanilamid-derivat härledda från substitution
i sulfonainidgruppen (NMvväve)
N*-acykliska derivat
Av de föreningar som inom denna grupp ha
något större intresse kunna nämnas sulfacetamiden
(Albucid), fig. 7, i vilken en ättiksyrarest införts i
amidogruppen.
11 dec. 1943
K 83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
