Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Adsorptionen av koppar ur lösningar av detta
slag är en typisk förträngningsadsorption. Till en
början adsorberas koppar och ammoniak
jämsides. Vid fortsatt belastning förtränges emellertid
ammoniaken av kopparn (fig. 11).
Av tabell 5 framgår att kopparn i början bindes
som tetraminkomplex för att vid fortsatt
belastning av filtret småningom övergå i diamin.
På möjligheten att rena lösningar med tillhjälp
av jonutbytare har tidigare anförts exempel,
såsom avhärdning och avsaltning av vatten. Här
skola lämnas ytterligare några exempel, som bl.a.
visa de förnämliga egenskaperna hos de nya
hartsutbytarna. Det har visat sig omöjligt alt
med tillhjälp av äldre utbytesmaterial ur
koncentrerade alkalisaltlösningar avlägsna spår av
kalcium, enär den höga alkalisaltkoncentrationen
verkar på samma sätt som ett regenereringsmedel
och sålunda motverkar adsorptionen. Med
tillhjälp av de nya syra- och alkalibeständiga
hartsutbytarna är det emellertid möjligt att t.o.m. ur en
varm, mättad kloralkalilösning nedbringa
kalciumhalten till ca 1 mg/1. Med rent kemiska
metoder lyckas detta under liknande betingelser blott
ofullständigt.
Ett annat exempel, som visar att man med de
nya hartsutbytarna kan uppnå resultat, som icke
äro möjliga med kemiska metoder, är rening av
kolloidala lösningar från elektrolyter. På samma
sätt kunna lösningar av organiska kolloider
genom enkel eller dubbel filtrering genom
harts-utbytare befrias från icke önskvärda positiva
joner eller helt avsaltas. Så kan t.ex. sulfitlut
genom filtrering genom en H-utbytare befrias från
kalk utan att någon pH-ändring inträder, som
skulle förorsaka utfällningar.
Följande exempel visar hur man med tillhjälp
av jonutbytare tekniskt kan genomföra en
separering av metaller. En ammoniakalisk
koppar-zinklösning filtreras genom tre olika
utbytesmaterial, nämligen kiselgel, kolutbytare och
harts-utbytare. Tabell 6 anger förhållandet mellan Cu
och Zn hos de olika filtraten.
Av tabellen framgår att de båda metalljonerna
adsorberas olika kraftigt och att
adsorptionsför-mågan också är beroende av utbytesmaterialet.
Genom seriekoppling av flera filter kan man
sålunda genom förträngningsadsorption praktiskt
taget skilja koppar och zink åt. I början upptar
sålunda det första filtret samtidigt båda
metallerna i samma förhållande som de förekomma i
Tabell 5. Cu- och NHi-adsorption vid P-harts.
% Cu % NHa [-Mol-för-hållande-] {+Mol-för- hållande+}
(Åi-genombrottsbelastning. 16,4 18,4 1 : 4,2
Gränsbelastning ......... 18,6 10,0 1 : 2,0
Tabell 6. Cu- och Zn-adsorption vid olika utbytesmaterial.
Utgångslösning: 15,2 g Zn och 4,94 g/1 Cu; Cu : Zn = 1 : 3,00.
Filtreringstid h Kiselgel Cu : Zn Kolutbytare Cu :Zn Hartsutbytare Cu : Zn
3 1 : 0,378 1 : 8,64 1 : 16,42
5 1 : 0,067 1 : 10,01 1 :11,04
utgångslösningen. Så småningom förtränges
emellertid zinken av kopparn, vilket lätt kan
konstateras genom analyser av filtraten.
Inom den organiska kemin ha jonutbytare
också kommit till användning. Med tillhjälp av
vätejonutbytare är det sålunda möjligt att anrika
värdefulla organiska baser såsom alkaloider, be
tain och pyridinbaser, vilka sedan genom
regenerering med syror kunna utvinnas i form av
koncentrerade lösningar.
Jonutbytare ha också fått användning för
borttagande av små mängder tyngre metaller ur
organiska lösningar, såsom vid avlägsnande av järn
och koppar ur glykos, bly och koppar ur glycerin,
spår av koppar, arsenik och bly ur diverse
drycker.
Basiska hartser ha också kommit till
användning vid rening av organiska lösningar från salter.
Så kan man t.ex. med tillhjälp av anjonutbytare
oskadliggöra gips i lösningar genom vad man kan
kalla reciprok avhärdning, dvs. att i stället för
att avlägsna kalken ersätta SO"4-jonerna med
exempelvis Cl-joner. Härvid filtrerar man
lösningen genom ett som hydroklorid föreliggande
aminharts. Detta kan vara av stort värde om man
exempelvis skall indunsta lösningar innehållande
mycket Ca-joner men förhållandevis litet
S04-joner.
Slutligen kan nämnas att vätejon- resp.
hy-droxyljonhartser, vilka partiellt mättats med
alkali- resp. syrajoner, besitta buffringsegenskaper.
Dylika hartsutbytare ha bl.a. kommit till
användning vid nickelelektrolys för borttagande av
vätejoner och även för vissa biologiska ändamål t.ex.
för pH-korrektion vid mjölksyrajäsning.
(Diskussionen följer i nästa häfte.)
Litteratur
1. Griessbach, R: Angew. Chem. 52 (1939) s. 215.
2. Adams & Holmes: J. Soc. Chem. Ind. T 54 (1935) s. 1.
3. Seyb, B: Die Chemische Fabrik 13 (1940) s. 30.
4. Wesly, w: Die Chemische Fabrik 13 (1940) s. 85.
5. Bird, Kirkpatrick & Medof : j. Amer. Water Works
Ass. 29 (1937) s. 1526.
6. Appiæbaum & Riley : Industr. Engng Chem. 30 (1938)
s. 80.
7. Lyman, Brown & Otling : Industr. Engng Chem. 25
(1933) s. 1297.
8. Richter, A: Melliand Textilber. 1939, h. 8.
9. Knodei., H: Jahrb. Vom Wasser 13 (1938) s. 140.
10. Lüers & Fries : Wschr. Brau. (1939) h. 16.
11. Salac, V: Z. Gambrinus 1 (1940) s. 66.
12. Kurz & saiiac: Z. Gambrinus 2 (1941) s. 66.
K 98
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
