- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Kemi /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

KEMI

REDAKTÖR: FRITHIOF H STENHAGEN

Häfte 12
Årg. 73

Färgat glas • Organiska jonutbytare och deras användning • Föreningar

11 dee.
1943

Färgat glas

FIL. MAG. STIG LINDROTH, LSTF, STOCKHOLM

Konsten att färga glas är mycket gammal, ja
t.o.m. äldre än konsten att få glas absolut
färglöst — vilket senare problem ännu i dag kan
förorsaka svårigheter. De äldsta hittills påträffade
glasföremålen äro nämligen alla färgade — delvis
säkerligen oavsiktligt på grund av orena råvaror,
men även exempel på uppenbarligen avsiktlig
färgning ha observerats — vanligen med hjälp av
koppar blåfärgade föremål, såsom t.ex. det
hittills äldsta fyndet, en egyptisk amulett från
omkring år 6000 f.Kr.

För att få en översikt över de otaliga
färgämnen som under tidernas lopp funnit användning,
kan man indela dem i två huvudgrupper: de
indirekta eller sekundära färgämnena å ena sidan,
och de direkta eller primära å den andra.

Till den förstnämnda kategorien hör endast ett
mindre antal färgämnen, nämligen sådana som
icke omedelbart utveckla färgen i smältan (utom
möjligen vid extremt höga koncentrationer) utan
först vid förnyad upphettning, varvid glaset säges
anlöpa. Detta fenomen förklaras av att dessa
färgämnen till sin natur äro kolloidala, varför
färgen är starkt beroende av värmebehandlingen,
vilken är avgörande för partikelstorleken och
därmed färgningen. De för ernående av tillräcklig
färgstyrka erforderliga koncentrationerna äro
vidare i allmänhet mycket små.

De indirekta färgämnena utgöras dels av några
fria element, nämligen koppar, silver och guld,
dels av sulfider eller selenider såsom CdS resp.
CdSe. Dessa senare stå emellertid ofta på gränsen
till den andra kategorien, vilket yttrar sig i
mindre känslighet för värmebehandling1.

Till den andra, dominerande gruppen räknas
alla övriga färgämnen, vilka existera i glaset i
form av äkta lösningar och i allmänhet äro starkt
beroende av glasets sammansättning. Vidare krä-

dk 666.24

vas nästan alltid av dess senare ämnen
koncentrationer av storleksordningen några procent för
att färgningseffekten skall framträda.

Detta beroende av moderglasets
sammansättning kan ha två orsaker, allt efter som det rör sig
om en oxidations- eller en koordinations jämvikt.

I förra fallet existerar färgämnet i två olika
valensstadier, det ena beständigt i basiska glas
(t.ex. kaliglas), det andra i sura glas såsom
borat-eller fosfatglas. Färgen hos ett normalt glas
kommer sålunda att ligga mellan dessa två rena
komponenters egenfärger. Exempel på denna
företeelse äro: Fe11—Fe111, Crm—CrVI, Mnn-Mnm.

I det senare fallet förändras färgen med antal
och läge av syreatomerna kring centralatomen. Så
t.ex. färgar komplexet [Cu06] blått i ett
tillräckligt alkalihaltigt glas, men ökas surhetsgraden,
reorganiseras delvis det sönderbrutna Si02-nätet,
vilket i sin tur medför en uppluckring av [CuOG]
-komplexet, med grönfärgning till följd2.

Analogt är förhållandet med Co- och Ni-glas.
Ett litiumsilikatglas färgas gult, ett
kaliumsilikat-glas mörkviolett. Att det ej är fråga om en
oxidationsjämvikt, framgår enligt Weyl3 av att färgen
är oberoende av syrets partialtryck vid glasets
framställning.

Indirekta färgämnen

Element

Genom att tillsätta guld till ett lämpligt glas —
vanligen i form av guldkloridlösning — erhåller
man det legendariska guldrubinglaset, vilket
finnes omnämnt redan i Neris bok "De arte vitraria"
(1602), men vars upptäckt i allmänhet tillskrives
tysken J. Kunckel (1630—1703), som emellertid
medförde sin, hemlighet i graven. Först år 1836
lyckades Fuss4 påvisa närvaron av guld i ett
dylikt glas och göra efter receptet. Den erforderliga

13 mars 1943

K 99

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943k/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free