Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängden guld är mycket obetydlig — av
storleksordningen 0,1 g guld per kg glas.
Att guldet existerar såsom kolloid påvisades
först av ultramikroskopets konstruktörer
Sieden-topf och Zsigmondy5, vilka framställde
guldhy-drosoler med samma absoptionsspektrum som ett
guldrubinglas.
Detta kolloidala tillstånd utvecklas som ovan
nämnts ej omedelbart vid smältningen, utan först
vid förnyad uppvärmning sammansluta sig de
ursprungligen i äkta lösning befintliga
guldpartiklarna till kolloidala konglomerat, vilket ofta
kan gå så långt, att glaset blir grumligt och
missfärgat. Partikelstorleken är 30—300 fip..
Guldrubinglasets absorptionskurva framgår av
fig. 1. Karakteristisk är transparensen i blått,
varigenom guldrubinglaset kan skiljas från övriga
rubinglas.
Kopparrubinglasct är även känt sedan lång tid
tillbaka, men förfarandet råkade i glömska och
återfanns år 1824 av Engelhard. Denna färg
bildas på samma sätt som guldrubinen, dock kräves
även närvaro av ett reduktionsmedel, vanligen
tenn eller tennoxidul. De erforderliga mängderna
röra sig om 0,5 % Cu och 1,5 % SnO. Ökas
kopparhalten till 4—5 utfaller vid anlöpningen
kopparn i form av makroskopiska partiklar under
bildning av s.k. kopparaventurin, och innehåller
glaset omkring 9 % CuO och hammarslagg som
reduktionsmedel, bildas en ogenomskinlig,
kopparröd massa, forna tiders hämatinon, vars
framställning återuppfanns av Pettenkofer0.
Kolloidalt silver färgar glas gult. Emellertid är
det mycket besvärligt att tillverka gulfärgade glas
genom tillsats av en silverförening till massan —
Ebell7 har dock erhållit bärnstensfärgade glas
med 2 % Ag20 — varför man hellre använder
betningsförfarandet, som innebär, att en
silver-haltig pasta anbringas på glasföremålets yta,
varefter vid uppvärmning silvret vandrar in i glaset
under gulfärgning. Även rödbetning med koppar
kan utföras på detta sätt.
TekniskTidskrift
Fig. 1. Extinktionen hos olika rubinglas (efter Dietzel").
Sulfider och selenider
A Dietzel8 liar gjort en synnerligen intressant
utredning över de sulfider och selenider som
a priori kunna antas existera i glas under bildning
av kolloidala färgämnen. I korthet bygger hans
resonemang på det faktum, att ett flertal
metall-sulfider ingå i den negativa jonen under
bildning av sulfosalter av koordinationstypen [MeS4],
vilka ej äro färgande. Denna fyrkoordination är
enligt Goldschmidt beständig blott om
förhållandet mellan centralatomens och den omgivande
atomens radier ligga mellan 0,225 ocli 0,414;
Diet-zels beräkningar visa också, att de metaller, som
ej kunna bilda kolloidala sulfidfärger, lia ett
atomradieförhållande mellan dessa gränser. Så
t.ex. bildar arsenik i båda sina valensstadier
beständiga sulfosalter, varför man ej kan hoppas
på åstadkommandet av en arseniksulfidfärgning,
men däremot bör trevärd antimon kunna ge
upphov till kolloidfärgning, vilket också bekräftats av
Dietzel0, vilken framställt ett antimonrubinglas,
vars absorption framgår av fig. 1. Även selenider
ocli tellurider tyckas passa in i Dietzels schema.
Den viktigaste representanten för dessa sulfider
är selenrubinglaset, som utgör ett mycket
intressant exempel på växelverkan sulfid-sulfosalt.
Weckerle10 iakttog att framställningen av ett
se-lenrubinglas kräver närvaro av zink förutom
selen, kadmium och svavel. Denna egendomlighet
har även undersökts av Dietzel11, som kommit till
följande resultat: genom närvaron av zink bildas
vid smältningen sulfo- resp. selenozinkat,
varigenom det närvarande svavlet och selenet bindas
och förhindras bortgå. Vid avkylningen utfalla
först CdS och sedan CdSe, vilka likaledes varit
komplexbundna vid högre temperatur. Den
färgande beståndsdelen utgöres sålunda av CdS och
CdSe. Absorptionskurvan kan studeras på fig. 1.
Kadmiumsulfid enbart användes som ett
synnerligen vackert gulfärgande ämne.
Vid närvaro av även minimala mängder svavel
och järn i ett glas uppstår ofta en missfärgning,
som i ett surare glas har rent grå färg,
härrörande från kolloidal järnsulfid FeS12. I vissa fall
erhålles även en rödaktig färgton, enligt
Neumann-Dietzel12, troligen förorsakad av Fe2S3.
Direkta färgämnen
Element
Blott två grundämnen ha hittills befunnits
verka färgande i löst tillstånd, nämligen svavel och
selen13.
Svavel existerar i fri form endast i sura glas och
färgar då blått i likhet med den blå
svavelfärg-ningen i ultramarin. Denna färg liar praktisk
betydelse blott såtillvida, att den någon gång
ofrivilligt kan uppkomma vid smältning av t.ex.
boro-silikatglas; den kan då elimineras genom tillsats
av ett reduktionsmedel, varvid det fria elementet
övergår till sulfid.
K 100
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
