Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 2.
Extink-tionen hos glas
med samma
mängd FeS,
sulfoferrit och
polysulfid
(efter Neumann—-Dietzel12).
Selen färgar i fritt tillstånd svagt rosa och
bildas i neutral eller svagt oxiderande atmosfär. I
allmänhet stöter färgen mer eller mindre åt brunt
på grund av polyselenidbildning. Selen i denna
form har utbredd användning som
avfärgnings-medel, varvid ämnet bäst tillsättes som
natrium-selenat. Enligt Kraze" avfärgar 0,0002 viktsdelar
Se 1 viktsdel FeO.
Sulfider
Några normala sulfider i äkta lösning äro ej
kända som glasfärgämnen, men vid smältning i
tillräckligt reducerande atmosfär erhållas
poly-sulfider resp. polyselenider — de förra färga gult
till rött, de senare brunt. Det är denna
polysul-fidhalt, som även i järnfria glas kan ge upphov
till den gula färg, vilken förr tillskrevs det för
reduktion tillsatta kolet. I närvaro av järn bildas
även sulfoferrit (MeFeS2) och som ovan nämnts
FeS. En uppfattning om dessa tre "kolgula"
substansers absorption fås av fig. 2, hämtad ur
Neu-mann-Dietzels ingående undersökning av den
"kolgula" färgningen i glas12.
Oxider
Järn har alltid varit glassmältarens fiende
nummer ett på grund av att järn även i ytterst
obetydliga kvantiteter — i storleksordningen någon
tiondels procent — ger glas en störande färg,
speciellt vid samtidig närvaro av svavel som ovan
nämnts, men även enbart, varvid färgen kan
variera från rent blått (tvåvärt järn) till rent
gult-brunt (trevärt järn). Proportionen mellan dessa
två oxidationsstadier är, såsom förut framhållits,
även starkt beroende av grundglasets
sammansättning, i det jämvikten förskjutes mot den lägre
valensen vid minskad alkalihalt15. Den allbekanta
buteljgröna färgen härrör just från järnets oxider,
som här förekomma i betydligt högre halter —
5—10 %■. Anmärkas bör, att järn även i ett kali-
glas färgar gulgrönt, vilket emellertid enligt
Dietzel2 ej kan förklaras genom närvaro av den
tvåvärda formen i ett så basiskt glas, utan torde
förorsakas av en koordinations jämvikt mellan
gulfärgande [FeOo] och grönfärgande [FeO*].
En Fe203-halt minskar i motsats till FeO även
starkt genomsläppligheten för ultraviolett, medan
förhållandet är omvänt beträffande transparensen
i det infraröda fältet.
Fig. 3 visar extinktionen av järn i glas i form
av ren FeO resp. Fe203. Då glas med uteslutande
endera av dessa oxider ej kunna framställas, ha
kurvorna erhållits genom omräkning av kurvor
för glas med kända mängder av resp. oxider.
Mangan existerar liksom föregående metall
antingen som MnO eller som Mn20;!.
Absorptions-kurvorna i ett natriumsilikatglas framgå av fig. 4.
Vi se att MnO till skillnad från FeO färgar ytterst
svagt; 2 % MnO erfordras för att ge ett glas en
knappt märkbar gul färgton (Dietzel10).
Den trevärda manganoxiden färgar däremot
intensivt violett, och har därför funnit
användning som avfärgningsmedel, varvid mangan
tillsättes i form av brunsten.
Reaktionen mellan järnets och manganets
oxider har varit föremål för otaliga undersökningar.
Så har Weyl-Turner" funnit att jämvikten
2 FeO + Mn2Oü^ Fe203 + 2 MnO
är helt förskjuten åt höger, men å andra sidan
förklaras den violettfärgning, som t.ex. gamla för
solen utsatta fönsterrutor erhålla, genom att
ovanstående reaktion går åt vänster under bildning av
violettfärgande Mn203. Denna företeelse har först
beskrivits av Faraday17.
Krom kan, såsom japanen Fuwa förmodade
och Weyl-Thümen sedan har visat19, existera i
glas såsom grönfärgande kromijon eller såsom
gulfärgande kromat. Ett glas med uteslutande
trevärd krom kunde erhållas genom reducerande
smältning eller vid frånvaro av alkalier. Å andra
sidan kunna rena kromatglas framställas genom
smältning under högt syrgastryck (300—350 at),
vilket kunde konstateras genom frånvaron av det
för trevärd krom typiska absorptionsbandet vid
Fig. 3. Extinktionen hos glas med samma mängd av FeO
resp. FezOs (efter Dietzel1").
11 dec. 1943
K 101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
