- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Mekanik /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

En halvgasgenerator, som konstruerats av ingenjör Axel
Ohlsson, bygges nu av Järnvägsverkstäderna i Linköping.
Generatorn eldas med meterved, och man kommer upp till
förbränningstemperaturer på 1 200°C t.o.m. vid eldning
med nyhuggen aspved, som håller ända till 50 % vatten.

En annan generator av min egen konstruktion
tillverkas även den i Linköping. Luften tillföres bränslet i
två nivåer, och vid rätt avvägning mellan luftmängderna
kan en praktiskt taget tjärfri generalorgas erhållas med
följande sammansättning: CO2 8—11 %, CO 18—22 %,
H» 7 à 8 %, CH4 3,5—4,5 %, tunga kolväten ca 1 % och
resten N2. Gasens värmevärde är 1 200 à 1 400, ända upp
till 1 500 kcal/Nm3. Generatorn är i motsats till
bilgeneratorerna ganska okänslig för bränslets styckestorlek. Den
kan drivas med vanlig vedflis eller med knubb upp till
15 cm storlek. På grund av att schaktet är fritt från
förträngningar har bränslet ej någon tendens att hänga sig.

Generatorn är utförd i ett femtiotal exemplar. Den har
byggts i storlekar från 0,3 till 3 • 106 kcal/h. Vid
skiffer-oljeverket i Kvarntorp finnas bl.a. 4 generatorer på
vardera 1,5" 10" kcal/h, som enligt utförda prov gå till full
belåtenhet.

Civilingenjör Bengt Ekstedt: De av föredragshållaren
visade generatorerna äro säkerligen mycket förnämliga
men jag tror att man vid installationen bör ägna stor
omsorg åt brandskyddet, då de med säkerhet medföra stora
brandrisker. För något år sedan hade vi vid Iföverken
en brand med skador för 500 000 kr., som förorsakats av
gnistor från en stationär generator. Det är särskilt
cyklonerna, som äro farliga, varför man måste söka ordna
soltömningen av dessa så att ingen gnistbildning uppstår.
Vid sågverk och andra industrier, som arbeta med lätt
brännbart material, blir saken naturligtvis ännu
allvarsammare, och här måste utövas en mycket sträng tillsyn
om man över huvud skall kunna tillåta användning av
stationära gasgeneratorer.

Notiser

DK 621.183

Motala fläktförvärmare. En värmeteknisk nyhet av
stort intresse är den av ingenjör T Vannérus vid AB Mo-

Fig. 1. Skärning genom fläktförvärmaren.

Fig. 2. Rotor sedd från luftinloppssidan.

tala Verkstad konstruerade fläktförvärmaren. Det förslå
exemplaret har installerats i Stockholms Stads reningsverk
i Henriksdal. Denna installation demonstrerades för elt
antal inbjudna tekniker och tidningsmän den 21 januari
1943.

Fläktförvärmaren, fig. 1, förenar i en apparat
funktionerna som värmeväxlare, luftfläkt och rökgasfläkt. En
axel uppbär en rotor med lätt ställda radiella ringformiga
skivor. Genom en diagonal skärm och partiell
övertäckning av öppningarna mellan skivornas inner- och
ytterkanter är rotorn utformad som en rekuperativ
värmeväxlare. Från ena änden av rotorn tilledes rökgasen och
från den andra änden luften. Vid rotorns ytterkant
uppsamlas i snäckor var för sig den nedkylda rökgasen och
den förvärmda luften. Vid rotorns rotation erhålles dels
god värmeöverföring och dels fläktverkan genom att
gaserna dras med genom friktionen. Fig. 2 visar elt
fotografi av en rotor. Man ser hur omkretsen är uppdelad i
partier med omväxlande rökgas- och luftavlopp. Fig. 3
visar en monterad fläktförvärmare.

Värmeöverföringstalet för fläktförvärmaren anges till
60—90 kcal/m2 h °C allt efter varvtalet, alltså avsevärt mer
än för vanliga förvärmare. Fläktverkan varierar starkt
med gasmängden. Dämda punkten vid varvtalet 1 000 r/m
och luft vid en temperatur av 20°C rör sig om ca 270 inm
h2o för luftsidan och ca 290 mm h2o för rökgassidan.
Fläktförvärmarens verkningsgrad som fläkt uppgår till
över 30 % vid normala driftpunkter. En stor del av
förlusterna motsvara därvid tryckfallet i den separata
luftförvärmare, som skulle ingå i en vanlig anläggning.

Den förvärmare, som installerats vid Henriksdal, är
ansluten till en gaseldad returångpanna med 100 m2 eldyta.

Fig. 3. Fläktförvärmaren för Stockholms Stads
Reningsverk uppställd på prov.

M 42

17 april 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943m/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free