Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
DK 621.791
Ljnsbågsgravering. Sedan någon tid föreligger det i
marknaden aggregat för gravering, vilka äro av en så
enkel och praktisk konstruktion, att de kunna användas
såväl inom hantverket som inom verkstadsindustrien.
Arbetet utföres i ett enda tempo och några tillsatsmedel eller
kylmedel behövas ej.
Man använder vid detta slags gravering en kort men
intensiv elektrisk ljusbåge, som tändes och underhålles
synkront mellan en volframelektrod och arbetsstycket.
Små paTtiklar lösgöras härvid ur arbetsstycket, vilka
förbrännas i ljusbågen.
Aggregaten arbeta med lågspänd växelström, enfas eller
trefas, och anslutas till ledningsnätet. Mellan
ledningsnätet och graververktyget inkopplas en speciell
transformator, antingen en sexstegs eller, om man vill erhålla en
djupare gravyr, en som är steglöst reglerbar, och som
arbetar med två strömkretsar.
Skriftens djup och bredd beror på den elektriska effekt,
som användes, och som regleras av transformatorn och
graveraggregatet. Ljusbågen är så kort att den icke kan
skada gravörens ögon.
En stor fördel med metoden är att man inte behöver
vara yrkesman för att sköta dessa aggregat.
r
Böcker
DK 662.91
Jämförande prov med vedspisar av C. Rosenqvist,
Föreningen för kraft- och bränsleekonomi,
Helsingfors 1941, 23 s.
Föreliggande arbete behandlar en serie prov, som
gjorts med vedspisar av olika typer.
Provningsmetoden har valts med hänsyn till den normala
intermittenta driften och till att större delen av spisens
värmeförbrukning går ät till uppvärmning av själva
spisen och till varmhållning. Någon större nyttig
värmemängd eller någon "verkningsgrad" kan man därför
knappast tala om. Proven ha tillgått så att spisen
eldats under tre timmar, varefter en tre timmars paus
hållits, varpå åter följt en tre timmars eldningsperiod.
Hela den använda bränsleförbrukningen har lagts till
grund för bedömningen. För att kunna jämföra prov
med olika spisar åstadkom man en konstgjord
belastning med strömmande vatten, vars
temperaturstegring bestämdes. Proven gåvo till resultat att en
nykonstruerad spis, som utformats med tanke på att
nedbringa uppvärmningsförlusterna, endast hade
ungefär hälften så stor vedförbrukning som fem olika
i handeln förekommande spisar av ungefär samma
storlek. -—■ Den lilla skriften, som kan ge en del
nyttiga synpunkter på spisfrågan, rekommenderas till
studium.
WIl
DK 621.791
Sveisearbeid — helserisiko og vernetiltak, av dr
Eiler H Schiötz. Vern og Velferd, Oslo 1942. 41 s.
Kännedomen om hälsoriskerna vid svetsning samt om
skyddsåtgärderna mot dessa har näppeligen utvecklats i
takt med den febrila utvecklingen inom svetstekniken i
övrigt. Det är därför endast att hälsa med tillfredsställelse,
när en läkare, som sysslat med dessa frågor,
sammanfattar sina erfarenheter och ger ut dem till offentligheten.
Författaren har behandlat ämnet koncist och
lättöver-skådligt samt på ett intresseväckande sätt. Dr C G
Boströms insatser på ögonskyddsfrågans område tyckas
emellertid icke ha varit författaren bekant och utgör en
brist i framställningen.
Häftet kan rekommenderas alla, som ha med praktisk
svetsning att göra, och bör fylla ett verkligt behov vid
alla svetsskolor. DDR
Föreningar
Mekanik sammanträdde den 9 mars 1943 under
ordförandeskap av undervisningsrådet Runo Lundquist.
I avdelningen inträdde civilingenjörerna Sten Olander,
Stockholm, och Karl B Kärnekull, Nynäshamn.
Tekn. dr H Törnebohm inledde kvällens diskussion om
standardisering med en sammanfattande överblick över
standardiseringens utveckling i Sverige.
De olika standardiseringsorganen bildades, SMS år 1919,
SIS år 1922 och ISA år 1926. Ett ytterligare steg framåt i
utvecklingen har tagits i och med ett mer allmänt införande
av standardiseringsingenjörer på verkstäderna. För
närvarande torde 100-taIet standardiseringsingenjörer verka i
vårt land.
I fråga om standardiseringsarbetets bedrivande framhöll
talaren att det fanns viktiga områden, där standard
saknades, under det att vissa utgivna tabeller kanske voro av
mindre betydelse.
Beträffande standardiseringsingenjörernas placering i en
organisation ansåg talaren att de helst inte skulle tillhöra
konstruktions- och ritkontoren utan placeras så att de på
bästa sätt kunde samarbeta med alla avdelningar.
Till den följande diskussionen lämnades bidrag av bl.a.
direktör Omar Hallström, som höll före att
standardiseringsingenjören i regel borde vara underställd ritkontorschefen.
Ingenjör Erik Fornander, sekreterare i Sveriges Mekaniska
Verkstäders Standardiseringskommitté, meddelade att SMS
visserligen inte tog upp ärendena efter någon viss plan och
inte heller efter någon viss nyttoregel, men i början av SMS
verksamhet var intresset för standardiseringen mycket litet,
varför SMS med tacksamhet mottog alla förslag även av
mindre betydelse. För närvarande är emellertid SMS
överlupen av arbete och vägrar ta upp större ärenden till
behandling, såvida inte särskilda kommittéer tillsättas, och
ärendet är av stort intresse för Mekanförbundet.
Bergsingenjör Folke Lindgren önskade att uppslag till och
upplysningar om standardiseringar meddelades till SIS, som
därigenom kunde verka för standardiseringens genomförande
på bästa sätt.
Ingenjör H Spiegelberg redogjorde för AGA :s
standardiserade gängor. Bl.a. nämndes att specialgängtabeller måste
uppgöras för detaljer, som voro i bruk, t.ex. för vissa
behållare. Dessa specialgängor få emellertid inte användas vid
konstruktion av nya detaljer.
Civilingenjör C A Wernhoff redogjorde för
standardiseringsarbetet inom Statens Krigsmaterielnämnd.
Ingenjör M Vigborg framförde ett förslag till markering
på ritningar av ytbeskaffenheten vid t.ex. pressade detaljer.
Vid tillverkning av verktyg för pressade detaljer är det av
stor betydelse att veta funktionen hos detaljens olika ytor.
Civilingenjör T Wykman redogjorde för förekommande
standardisering vid ångpannetillverkning. Talaren efterlyste
standardisering av armatur, legerade stål för överhettartuber,
legerat stål för bultar till flänsförband vid överhettad
ånga m.m.
I den fortsatta diskussionen gjordes ytterligare inlägg av
hrr Fornander, Lindgren, Hallström och Törnebohm.
Ordföranden sammanfattade kvällens diskussion sålunda
att den givit uttryck för det stora intresse, som
standardiseringsarbetet åtnjuter. Standardiseringsorganens
representanter torde också ha fått flera uppslag genom kvällens
diskussion.
För att visa standardiseringens betydelse föreslog
ordföranden att standardiseringsorganen skulle göra några
jämförande enkla beräkningar över uppnådda besparingar och
använda dessa som demonstrations- och propagandamaterial.
En mer detaljerad redogörelse för en del punkter i kvällens
diskussion kommer att publiceras i Tekn. T.
Efter sammanträdet, som var talrikt besökt, följde den
sedvanliga supén, där även de standardiserade dryckerna
prövades.
Bo Bredberg
M 44
17 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
