Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Som tredje avsnitt av provet underkastades varje
provstycke (med undantag för ett) ett sträckprov. Belastningen
höjdes successivt enligt följande plan:
Prov nr Belastning kg/cm2 Prov nr Belastning kg/cm2
1 0 9 2 230
2 320 10 2 400
3 720 11 2 600
4 840 12 2 800
5 1 200 13 3 000
6 1 320 14 3 200
7 1 440 15 3 350
8 1 800 16 3 500
Avsikten med denna stegvisa höjning av belastningen
var, att vid efterföljande mätningar mellan grundritsarna
konstatera förloppet vid krympspänningarnas utlösning.
De efter dessa sträckprov erhållna värdena på
avstånden mellan grundritsarna i förhållande till de
ursprungliga måtten anges som kurvorna b i fig. 5—8;
efter utförda sträckprov och uppmätningar verkställdes
det fjärde avsnittet av proven, vilket bestod däri, att
samtliga 16 provstycken uppdelades medelst fräsning efter den
förut omnämnda uppritsningen i sju delar på så sätt som
visas i fig. 4.
De i provstyckena efter sträckproven kvarstående
längdspänningarna utlöstes härvid. Denna utlösning gav sig
tillkänna genom en förlängning av lamellen, om en
kvarstående tryckpåkänning utlösts, resp. förkortning, om
dragpåkänning förelegat. Skillnaden mellan nu erhållna
uppmätningsvärden och de vid föregående mätning under
3. erhållna visas i fig. 5—8 som kurvorna c.
Av fig. 5, kurva a, prov 1, synes att deformeringen
vid svetsningen, mätt på 400 mm mätlängd, uppgår till ca
0,8 mm i längdled. Likaledes observeras den breda zon i
grundmaterialet på båda sidor om den 16 mm breda
svetsen, i vilken dragpåkänningar uppstå. Tryckpåkänningar
Fig. 4. Utlärande och uppdelning av svetsade
provstycken, vilka före uppdelningen utsatts för
belastning i dragprovmaskin för utlösning av med
svetsfogen längsgående spänningar.
av motsvarande storlek föreligga naturligtvis, som
framgår av kurvan, i grundmaterialets ytterkanter på båda
sidor härom. Om dessa prov varit bredare, hade samma
spänningsvärden erhållits som för de 300 mm breda
proven, fig. 2.
Enligt kurva b, prov 2, framgår att en bestående
formförändring inträffar på svetsade delar redan vid låga
belastningar. Förklaringsgrunden torde ligga däri, att
konstruktionens inre spänningar ge ett labilt jämviktstillstånd
för yttre belastningar. Formförändringen betyder att en
del spänningar redan utlösts.
Kurvorna c, prov 2, 3 och i, visa storleksordningen på
de inre spänningarna efter provbelastning och delning.
Spänningarna ha att döma av dessa kurvor icke påvisbart
förändrat sig efler belastningen. En viss utjämning måste
emellertid ha skett, som synes vid jämförelse mellan
kurvorna a och b.
Av fig. 6 kan man lika som på prov 1—i konstatera
formförändringen efter belastning (jämför kurvorna a och
b), vilket betyder spänningsutlösning utan att denna kan
direkt påvisas ur kurvan c.
I fig. 7 kan man från och med en tillförd yttre
belastning av 2 230 kg/cm2 (prov 9) från kurvorna c konstatera
en väsentlig spänningsutlösning efter belastning. Några
överdrivet stora bestående formförändringar ha för prov
t.o.m. 11 icke uppstått. För prov 10 och 11 rör det sig
om en förlängning av 0,3 mm på 400 mm längd,
motsvarande ett värde som för vanliga svetsade konstruktioner
är betydelselöst och i varje fall lätt kan kompenseras vid
efterföljande bearbetning. De inre spänningarna äro här
nedbringade till små och för normala belastningar
oskadliga värden, även om dessa skulle vara av växlande art.
Prov 12 torde fordra sin särskilda förklaring. Kurva a
är en normal krympkurva, som visar att provstycket
krympt under svetsningen upp mot 1 mm i ytterkanterna.
Under dragningen har provstycket glidit på ena sidan i
backarna, så att en sned belastning (dragning) uppstått,
varvid en bestående formförändring av ca 4 mm erhållits
på provets ena sida mot ca 0,8 mm på den andra.
Teoretiskt skulle grundlinjen här flyttats, så att drag- och
tryck-påkänningarna blivit lika.
Granskar man dessa diagram, fig. 8, frapperas man av
den bestående formförändringens olika värden för proven
14 och 15 efter sträckningen. Man tycker att 6-kurvorna
borde bytt plats vid dessa prov. Studerar man
emellertid saken närmare ser man, att a-kurvorna på
formförändringen efter svetsningen för prov 14 visar betydligt
större deformering än prov 15, vars deformationskurva är
ganska låg. Detta torde ha sin förklaring i olika
sträckgränser i grundmaterialet, vilket kan vara anledningen
till de efter vad man tycker omkastade
formförändringsvärdena för prov 14 och 15. Detta har emellertid endast
teoretiskt värde, enär man givetvis ej kan belasta en
konstruktion för spänningsutlösning så högt, att så stora
formförändringar uppstå. Däremot torde i de flesta fall
en bestående deformation motsvarande värdena för
proven 11 och 12 utan vidare kunna tillåtas, såvida sådan
belastning utföres före slutbearbetning i ömtåligare fall.
Provresultaten visa, att belastning upp mot
sträckgränsen är ett praktiskt användbart sätt för
spänningsutlösning på svetsade konstruktioner, tillämpligt för
bärande konstruktioner, kärl avsedda för varierande tryck,
såsom ångpannor, rörledningar o.d. För provet synes
gränsen ligga vid högst 3 000 kg/cm2, vilken belastning ger
utlösning av största delen av de inre spänningarna.
Tillämpning av dessa resultat har skett på sådana
båg-svetsade konstruktioner som komma att bli utsatta för
varierande eller växlande belastningsförhållanden och där
man måste räkna med att de i konstruktionen genom
svetsningen uppkomna inre spänningarna genom
överlagring på de spänningar som tillkomma vid yttre växlande
last kan ge för höga påkänningar på vissa delar av
arbetsstycket och utmattningsbrott riskeras.
M 86
17 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
