Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
krympspänningar, som gör de tre huvudspänningarna nära
lika stora, blir den maximala skjuvspänningen nära noll,
och därmed är materialet icke flytbart i denna punkt,
varigenom sprödbrott, dvs. rent dragbrott, kan inträffa vid
^rnax — ØÆ(absolut).
Sedan uppställer sig frågan om ett dylikt
spännings-system kan tänkas möjligt i en svetsad konstruktion.
Spänningarna i svetsens tvärled och längdled känner man
ju rätt bra och man torde väl också vara tämligen
överens om att dessa två spänningar kunna komma upp i
ungefär samma storleksordning. Vad man däremot har
litet svårare att få något grepp om är naturligtvis
krymp-spänningen i svetsens djupled. Om denna kan emellertid
sägas, att det fordras endast en ganska obetydlig
krympning för att framkalla en hög spänning i denna riktning,
beroende på förefintligheten av de två övriga
huvudspänningarna. En svetssträng är dock en volym smält stål, som
lämnas att stelna och svalna utifrån och inåt, varvid det
ju icke vore så märkligt, om det sist nedkylda godset i
strängens centrum skulle vilja skapa en spänning även
i djupled, varigenom det någon gång kan slumpa sig
så, att alla tre huvudspänningarna bli så nära lika, att
Tmax t g. Det är också bekant, att sprödbrotten
lyckligtvis endast uppträda rent slumpvis.
Jag tror mycket väl, att man med en lämplig svetstaktik
kan undgå spänningstillstånd av ovan sagda slag, och i
de fall av sprödhetsbrott, som jag något närmare känner
till, har jag tyckt mig finna en gemensam omständighet,
som synes mig verka ogynnsamt på spänningstillståndet i
berörd riktning, och vilken kan undgås.
För att till sist nämna några ord om utlösningen av
spänningar av nu nämnt slag är det givet, att en
utlösning eller utjämning medelst belastning och därav följande
flytning ställer sig svårt, om betingelser för flytning från
början icke förefinnas. En sådant belastning skulle då få
den uppgiften att ändra spänningstillståndet mot större
maximal skjuvspänning, men eftersom man vet så litet
om utgångspunkten kommer det nog att bli svårt att taga
ställning till belastningens lämpligaste riktning. Det gäller
ju att öka skillnaden mellan den största och minsta
huvudspänningen men eftersom huvudspänningarna äro av
tämligen obekant storlek kan man eventuellt löpa risken att
genom belastningstillskott minska den maximala
skjuvspänningen i stället för att öka den. Om vi t.ex. ha ett
vanligt cylindriskt högtryckskärl, som skall
spännings-reduceras medelst belastning av inre tryck, kommer
längd-svetsen att få dubbelt så stor belastning i tvärled som i
längdled och tvärsvetsen det motsatta. Detta kan knappast
ge något betryggande resultat. Om man kunde sätta in en
tryckkraft som spänningsreducering skulle det se betydligt
trevligare ut, men detta bereder i allmänhet praktiska
svårigheter såvida inte den gamla hamringen åter kan komma
till heder.
Överingenjör Gustaf Edling: Jag vill från början
för-utskicka, att den erfarenhet, som vi inom
Ängpanneför-eningen gjort ifråga om glödgning av svetsade tryckkärl,
tyvärr icke kan ge svar på om svetsade tryckkärl efter
färdig svetsning behöva underkastas glödgning eller ej,
eller vilket slag av glödgning, som skall behöva utföras.
Hos våra medlemmar finnes för närvarande i
användning ett stort antal svetsade kärl av olika slag. Tidigare
var det som bekant endast nitning, som kunde komma
ifråga vid tillverkning av tryckkärl, numera har
svetsningen praktiskt taget helt och hållet fått ersätta
nit-ningen. Detta gäller i varje fall i regel ifråga om
tryckkärl, såsom kokare och luftbehållare och liknande, och
vidare när det är fråga om domar till vattenrörpannor. Av
ångpannor torde numera i stort sett endast vissa små
pannor såsom tubpannor, returpannor och andra utföras
nitade, och det förekommer också att vissa delar i sådana
pannor nitas och andra svetsas.
Den första helt elektriskt svetsade ångpannedomen, som
importerats hit, torde tillhöra en panna, som byggdes år
1935. Den domen var såväl spänningsglödgad som röntgad.
De ångpannedomar, som till betydande antal tidigare
importerats, voro i regel vattengassvetsade och även de voro
glödgade. Av elektriskt svetsade ångpannedomar finns det
för närvarande hos våra medlemmar i användning
åtskilliga tiotal.
I de nu gällande pannsvetsnormerna säges, att glödgning
skall utföras i de fall dd sd kan anses erforderligt. Dessa
bestämmelser ha vi hittills tillämpat så, att vi vid
tillverkning av elektriskt svetsade ångpannedomar —- så länge
det rört sig om större objekt — kategoriskt föreskrivit
såväl glödgning som röntgning, och spänningsglödgning
har då också blivit utförd.
Såvitt bekant har spänningsglödgning kunnat
genomföras i samtliga fall, utan att någon besvärande
deformation eller andra svårigheter uppträtt. Jag känner icke
heller till, att spänningsglödgning i något sådant fall visat
sig ha framkallat sådan försämring av grundmaterialet,
som kan uppkomma genom rekristallisation genom
glödgning vid låg temperatur av mjuka stål.
Som jag nyss nämnde är det emellertid många andra
kategorier av tryckkärl än ångpannedomar, som numera
svetsas, och i sådana fall är frågan om glödgning ofta
mera komplicerad. Till de större av dessa höra sulfat- och
sulfitkokare. Hos våra medlemmar finnas för närvarande
i användning några tiotal sådana kokare och liknande kärl
med storlekar upp till 500 m3 och med godstjocklek upp
till omkring 30 mm.
Vid svetsningen av dessa större kokare, då svetsarbetet
i regel i huvudsak äger rum på uppställningsplatsen, kan
någon glödgning efter färdigsvetsningen icke äga rum.
Det ligger naturligtvis en stor inkonsekvens i detta, att
man strängt håller på att svetsade kärl skola glödgas,
under förutsättning att de icke äro större än att de kunna
behandlas i befintliga glödgningsugnar, under det att man
släpper kravet på glödgningen, så snart det ifrågavarande
objektet är av den storleken, att glödgning icke kan
genomföras med tillgängliga och rimliga medel. Trots denna
inkonsekvens kan det naturligtvis finnas skäl, som tala
för en obligatorisk glödgning av ångpannedomar, trots
det att t.ex. större kokare kunnat anses svara mot
rimliga krav på driftsäkerhet även utan glödgning.
Det enda vi hittills veta om helsvetsade sulfit- och
sulfatkok.ire och liknande är att allting hittills gått bra
och att inga fel uppstått, som kunnat hänföras till
förhållanden, sammanhängande med att glödgning icke blivit
utförd.
Det har i kväll här talats om att spänningsglödgningen
skulle kunna ersättas genom belastning av den svetsade
konstruktionen, så att påkänningen i svetsarna kommer
upp till sträckgränsen. Användningen av sådant förfarande
vid t.ex. en cellulosakokare skulle innebära
vattentrycksprovning till ett tryck, som ligger avsevärt mycket högre
än vad som hittills tillämpats. Det vore kanske möjligt att
genomföra en sådan provtryckning, men den skulle
sannolikt komma att medföra vissa icke så obetydliga
svårigheter och i varje fall kan man icke utföra en
provtryckning på sådant sätt att alla svetsfogar bli utsatta för den
avsedda höga påkänningen.
Då det för närvarande råder stor oklarhet om huruvida
glödgning av en färdigsvetsad konstruktion kan anses
vara obetingat nödvändig eller icke, vore det synnerligen
värdefullt om hithörande problem kunde klarläggas på
sådant sätt, att enhetliga och tillförlitliga normer kunde
fastställas.
Dr Ragnar Liljeblad framhöll, att de inre
spänningarna, som uppträda vid svetsning, kunna vara mycket
allvarliga, särskilt när det gäller påkänningar av
varierande styrka, som kunna ge anledning till utmattnings-
21 aug. 1943
M 89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
