Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
scringen bedrives som självändamål och utan
hänsyn till ekonomiska synpunkter.
Hur standardiseringen bedrives
Standardiseringsåtgärder äro av olika slag.
Man kan alltefter den metodik, som användes,
skilja mellan
konservativ standardisering, varvid antalet
ut-föringsformer begränsas endast genom utgallring
av vissa av dem. Standardiseringsingenjören
utgår ifrån, att alla hittills förekommande
ut-föringsformer varit tekniskt goda, och att
konstruktionerna ej skola ändras. Hans åtgöranden
inskränka sig så att säga till negativ
verksamhet;
analytisk standardisering, varvid
konstruktionerna och utföringsformerna kritiskt skärskådas,
varjämte konstruktionerna moderniseras eller
ändras samtidigt som antalet utföringsformer
nedbringas;
aktiverad standardisering, varmed förstås den
verksamhet, som ej har med
konstruktionskontoret att göra utan går ut på att i praktiken införa
sådant, som tidigare av SMS eller annan
standardiseringsavdelning fastställts som lämplig
standard.
Den analytiska standardiseringen är den, som
man nog hittills koncentrerat
standardiseringsarbetet på. Det kan måhända med visst fog göras
gällande, att de andra bägge arterna av
stan-dardiseringsgöromål ha behandlats något
styvmoderligt. Jag skulle önska, att detta
sakförhållande ändras, och att standardiseringen inriktas
mot ekonomiska resultat. Man kommer då att
finna, att den konservativa standardiseringen
alltfort är något, som ej bör föraktas, och även
att den aktiverade standardiseringen är något,
som borde bli standardiseringsingenjörernas
viktigaste uppgift.
Man kan också indela standardiseringsarbetet
efter en annan grund, nämligen efter graden av
allmängiltighet. Man kan sålunda tala om
individuell standard eller verkstandard,
branschstandard, allmän maskinindustrien standard
(SMS, SIS) samt internationell eller ISA-standard.
Många standardiseringsingenjörer ha
åtminstone i någon mån den uppfattningen, att endast
de bägge senaste grenarna av
standardiseringsverksamheten ha någon betydelse. De kunna
t.o.m. ondgöra sig över, att företagen själva
standardisera för sitt eget behov, och även över att
vissa sammanslutningar av företag gå tillsammans
och göra standard för sig. De skulle föredra, att
alla standardiseringsuppgifter hänskötos till den
officiella organisationen. Utan att vidare ingå på
detta tema vill jag som min personliga mening
framhålla, att om blott ekonomisk nytta ernås,
så är varje standardiseringsåtgärd till nytta, av
vilket slag det vara må och i vilken kategori än
åtgärden kan inrangeras.
Kritik över utförda standardiseringsåtgärder
Den kritik, som jag vill rikta mot SMS, kan
sammanfattas i en enda sats, nämligen att SMS
ej alltid behandlat standardiseringsuppgifterna i
den ordning, som ärendena ur nyttosynpunkt
förtjäna. En mängd standardtabeller, som utgivits
av SMS, sakna nära nog varje praktisk
betydelse. Den enda glädje de sprida är, att de
subskri-benter, som för enkelhetens skull prenumerera
på alla utgivna och utkommande SMS-tabeller,
få en onödigt diger samling av tabeller. Med detta
har jag icke velat säga, att standardiseringen
varit onödig, utan endast att standardiseringen
kunde ha bedrivits under vida enklare former
och utförts av vederbörande företag, som har
intresse för standarden. SMS borde med andra ord
ha befriats från uppdraget att vara en medlande
part mellan en fabrikant och en avnämarekrets,
som ligger helt utanför Mekanförbundet. Om så
hade skett, hade krafter frigjorts för andra
ärenden och andra standardiseringsuppgifter, vilka
ännu icke blivit lösta, men som kunna andras som
synnerligen betydelsefulla
standardiseringsuppgifter. Ett exempel härpå äro gängtoleranserna,
ett standardiseringsärende, som de svenska
verkstäderna sedan åratal tillbaka längta efter att få
behandlat.
En maning till standardiseringsingenjörerna
Till standardiseringsingenjörerna vid de olika
företagen tillåter jag mig att rikta den maningen,
att de icke alltför mycket böra sträva efter att få
fina och vackra kurvor och vackra serier, när de
utarbeta standardförslag. För mången ung
stan-dardiseringsingenjör synes det vara en självklar
sak, att hans förnämsta uppgift skall vara att se
till att inga oregelbundenheter få förekomma i
upplagda standardserier. Han älskar framför allt
att använda den geometriska talserien, och i varje
fall ser han till genom att grafiskt behandla
problemet att lösningen om möjligt blir sådan, att
synnerligen regelbundna kurvor uppkomma.
Naturligtvis skall en sådan undersökning företas,
men man får icke överdriva betydelsen av sådana
skrivbordsarbeten. Det väsentliga är ju, att
ekonomiska resultat skola uppkomma genom
standardiseringsverksamheten. O kynnesändringar av
bestående utföringsformer ge ingen ekonomisk
vinning utan tvärtom. Kan det vetenskapligt
bevisas, att en teknisk fördel ernås genom att ändra
en dimension, så bör ändringen måhända
företas. Att ändra dimensionen enbart för att den
skall sammanfalla med en kurva är däremot i
regel icke tillrådligt, så vida man ej med visshet
vet, att denna kurva är riktigt lagd. Oftast är
det emellertid så, att val av kurva sker rätt så
godtyckligt, och att måhända en annan kurva
skulle vara minst lika bra som den valda
kurvan. Om sålunda en och annan dimension ligger
emellan dessa kurvor eller hoppar något oregel-
20 nov. 1943
M 105-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>