Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ningar skulle få vanan att vända sig till
standardiseringsavdelningen i mån av behov.
Det är självfallet ganska meningslöst att göra
upp en generell lösning över, hur en industriell
organisation skall vara, i vilken
standardiseringsavdelningen inrymmes och får den plats, som
bäst passar i gamla och nytillkommande
uppgifter. Varje företag har ju sin organisation
alltefter omständigheterna och de personliga
kvalifikationerna. Varje generellt schema är därför dömt
att misslyckas.
Jag hoppas likväl, att det sagda skall ge några
impulser, tiden är nu mogen för en annan
inställning till standardiseringsproblemen. Trots ett
under gångna tider bedrivet förnämligt analytiskt
.standardiseringsarbete, har man likväl icke
kommit särskilt långt för att nyttiggöra det utmärkta
arbete, som presterats. Det finns helt visst en hel
mängd standardiserade element, tryckta på fina
standardtabeller, som ej finnas att få i
marknaden, och vilka standard därför kunna betraktas
som mer eller mindre sterila. Om detta faktum
blir mera bekant, så komma helt visst våra
svenska industriledare att vidta åtgärder för att råda
bot på detta missförhållande, och om så sker,
kommer nog standardiseringsingenjören
automatiskt att få den plats inom den industriella
organisationen, som bäst passar honom och företaget.
Härmed har jag i all korthet berört några
få aktuella problem berörande standardiseringen
inom den mekaniska verkstadsindustrien. Må nu
dessa problem var och en för sig bli lösta på bästa
möjliga sätt till fromma för standardiseringen och
alltså till fromma för den svenska mekaniska
verkstadsindustriens framtida säkerligen
välbehövliga konkurrenskraft.
Diskussion*
Överingenjör M Vigborg: I kvällens föredrag fällde dr
Törnebohm ett yttrande, som jag här vill citera. "Om blott
ekonomisk nytta ernås, så är varje standardiseringsåtgärd,
av vilket slag den vara må och vilken kategori åtgärden
kan inrangeras under, till nytta." Jag tar därför tillfället
i akt att här framlägga ett förslag till tecken avsett att
åsättas ritningar på stansade plåtdetaljer, för att på dessa
ånge var noggranhet är önskvärd.
Ett stans- eller pressverktyg utföres vanligtvis efter
måttritning med samma noggrannhet runt hela
konturytan. Uppstår då något litet måttfel på konturen, som
vanligen först utformas i dynan, får därför hela dynan
eller en del därav göras om. I verkligheten kanske detta fel
ej hade någon inverkan på den i verktyget tillverkade
detaljens funktion, utan denna kunde godkännas och en
mängd arbete kunde inbesparas, då en plåtdetalj många
gånger endast har en eller flera punkter, där
noggrannhet är av nöden. Utföres verktyget på egen verkstad, kan
felet lätt diskuteras, men utföres verktyget på beställning
hos en firma, vill denna ej i allmänhet sätta sig i
förbindelse med beställaren i en sådan angelägenhet utan gör
om verktyget eller del därav.
* Denna, som delvis rörde sig" om organisatoriska frågor, har
refererats i Tekn. T. 1943 M h. 4. Här återges ett par
diskussionsinlägg av rent tekniskt intresse.
Funktionsyttecken pd ritningar (enligt AB Svenskt
Kontroll-register).
För att undvika detta har jag hos en firma, som
beställer ett stort antal plåtpressade detaljer efter egna ritningar,
infört ett tecken, som jag kallat funktionsgta, och med
vilket jag velat påpeka för tillverkaren, att där detta
tecken är utsatt, har detaljen en funktion.
Ett tekniskt meddelande tillställdes samtliga tillverkare
av följande lydelse: "Då ej något tecken finnes för att
uttrycka noggrannhet på stansade detaljers konturyta, har för
vår tillverkning införts ett dylikt s.k. funktionsyttecken.
Detta tecken utsättes på alla stansade detaljer, där
klippytan skall fylla någon funktion utöver ren ytterkontur.
Tecknet visar på en streckprickad linje, som sträcker sig
utefter funktionsytan (se fig.). Den av tecknet markerade
ytan skall uppvisa bästa möjliga klipp samt innehålla de i
toleransstämpeln angivna toleranserna. Detaljer kunna
godkännas med större avvikelser än toleransen anger på
ställen, där endast ytterkontur avses."
Detta meddelande upptogs med stor tacksamhet av
samtliga verktygstillverkare och leverantörer, då
verktygstillverkningen härigenom betydligt förenklades och
förbilligades. I tanke på alla de verktyg som tillverkas i vårt
land per dag och allt det arbete som onödigt nedlägges
enbart beroende på avsaknad av ett sådant tecken eller
anvisning, vill jag föreslå detta som standardförslag.
Civilingenjör T Wykman: Inom min bransch,
ång-pannebranschen, har i allmänhet mycket litet gjorts för
standardiseringen. Förutsättningarna för standardisering
på detta område äro också till synes ganska små. En
ångpanneanläggning är ju en relativt dyrbar historia, som
skall arbeta under lång tid framåt, och därför vitl varje
beställare gärna ha sina speciella önskningar
tillgodosedda, när han, ofta efter lång tvekan, beslutar sig för
att köpa en ny ångpanna. Det finns därför knappast
någon möjlighet att standardisera ångpannan som helhet,
om man ej kan förmå beställarna att rucka på sina mer
eller mindre speciella önskemål. Man tycker förstås, att
den faktor, som främst bestämmer pannans dimensioner,
nämligen ångkapaciteten, skulle kunna standardiseras till
ett fåtal storlekar, vilket skulle underlätta och förbilliga
tillverkningen i hög grad. I fråga om ångtrycken har
redan en bestämd tendens att begränsa dessa till ett par
olika standardtryck börjat framträda, men även här
återstår mycket att göra. Man har hunnit ganska långt på
detta område i Tyskland, och det borde säkert gå att
driva fram standardiseringen även i Sverige genom
samarbete mellan de olika konsulterande företagen och
ångpannetillverkarna.
De ångpannor, som AB Svenska Maskinverken
tillverkar, äro vattenrörpannor av La Mont-typ, dvs. med
tvångscirkulation av vattnet. En av de första åtgärder, som
vidtogos, när denna panntillverkning påbörjades, var att
standardisera vattentuberna till en enda dimension.
Samtliga eldytor i pannan, alltså strålnings- och
konvektions-eldytor, överhettare och economiser, allt tillverkas nu av
denna enda tubdimension, nämligen ett rör 26/32 mm.
Detta är givetvis en stor vinst både med hänsyn till
lagerhållningen och med hänsyn till tillverkningen, då
nämligen många andra detaljers standardisering är
beroende just av tubdimensionen.
Rörsystemet i en La Mont-panna består av en stor
mängd bockade fram- och återgående tubslingor. Genom
standardisering av bockningsradien till praktiskt taget
en enda har bockningsarbetet förbilligats, och ett mindre
antal verktyg härför behöver hållas. Dessutom blir rit-
20 nov. 1943
M 107-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
