Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det är sedan varje förmans och verkmästares sak att
följa detta program och sålunda organisera arbetet inom
sin avdelning så, att detta blir möjligt. Varje vecka
håller varvsingenjören ett sammanträde med ingenjörer,
verkmästare och förmän, då man diskuterar arbetets
fortskridande och huru detta följer programmet.
Eventuellt erforderliga åtgärder diskuteras och beordras.
Kostnadskontroll
Den primära lönekostnadsstatistiken utföres på
tidkort, förda av arbetarna och attesterade av förmännen.
Ett kort föres för varje dag och varje arbetare eller
grupp av arbetare, bestående av förhandskarl och
hjälpare, arbetande på ett gemensamt ackord. I detta kort
införes varje arbetares timlön och antal arbetade
timmar, liksom en noggrann specificering av arbetet,
angivande exempelvis hålpressning, icke blott för vilket
fartyg och på vilken plåt utan även det antal hål som
pressats. Därvid sker en uppdelning, så att antal hål
av diameter eller mindre anges för sig, antal större
för sig och antal hål pressade i plåtar av mer än 2"
bredd för sig. För dessa tre grupper tillämpas nämligen
olika ackord, vilka även anges på kortet uttryckta i
betalning per 1 000 hål. För profiler tillämpas olika ackord,
beroende av profilernas längd, varvid dessa uppdelas i
profiler under 1 m, profiler från 1—4 m och profiler
över 4 m. Olika formulär till tidkort användas för olika
arbeten, såsom hålpressning, paketborrning, bockning
och riktning, gasskärning och svetsning etc. Denna
noggranna specificering av arbetet tjänar som grund för
uträkning av ackordsavlöning och motsvaras av ett
storf antal fastställda ackordsatser.
För lönekostnadsstatistiken användes ett visst
formulär, varpå arbetet är uppdelat i ett antal
huvudgrupper, såsom a. plåtslageriarbete, b. borrning,
hålpressning, nitning, svetsning etc., c. smide och maskinarbete
m. fi. Varje huvudgrupp är uppdelad i ett antal
undergrupper, såsom: al. lossning och sortering av
material, a 2. mallning och uppmärkning, a 3. bearbetning i
verkstad etc. Till ett sådant formulär införes från
tidkorten antal upparbetade timmar inom varje grupp och
till ett annat summan upparbetad lön för varje dag.
Detta är endast ett slags protokollföring och visar
möjligen varvets sysselsättningsgrad. Denna statistik föres
nämligen för varvet i sin helhet. Däremot kan
dividenden mellan upparbetad lön och upparbetad tid, dvs.
medeltimlönen, vilken föres på samma formulär, ånge
lönestandarden inom varje grupp, varav bl.a. framgår
om för dyra arbetare användas för enklare arbete.
Någon egentlig byggnadskontroll medger detta
emellertid ej. Därför föres på ett annat formulär kostnaden
för varje lönegrupp, a 1., a 2. etc. för varje bygge. Häri
angives dels i anbudet beräknad kostnad, dels vid
byggnadstidens början, på grund av ändrade förhållanden,
väntad kostnad, vilken givetvis kan skilja sig avsevärt
från den först beräknade, dels för varje månad väntad
och verklig kostnad och dels slutligen total, verklig
kostnad för byggnadsgruppen. Detta ger möjligheten
till kontroll av byggnadskostnaderna, dels genom att
jämföra beräknad och verklig kostnad och dels genom
jämförelse med arbetets fortskridande, uttryckt i ton
under månaden bearbetat material eller dylikt.
Någon verklig statistik över kostnad per ton
material tycktes man emellertid ej föra. De enda
lönegrupper för vilka sådan statistik fördes var nitare och
svetsare, vilket sannolikt beror på rent praktiska skäl, då
ju kostnad per 1 000 slagna nagel eller per meter svets
är lätt att erhålla. Trots denna sålunda rätt
summariska statistik ansåg man sig ha fullt tillräcklig
kontroll på grund av den likartade och kvalitativt
begränsade produktionen. En kontrollstatistik av detta slag
kan givetvis endast ge någonting åt den omdömesgille
och erfarne bedömaren. Statistiken bör sålunda ej
16 jan. 1943
göras mer omfattande än som behövs för att denne på
grundval härav skall kunna bedöma situationen.
Förutom ovanstående angav man följande detaljer:
Om nagelkostnaden för hela varvet sättes = a gulden
per 1 000 nagel, blir samma kostnad för ett
passagerarfartyg ca 1,1 a gulden och för ett lastfartyg ca 0,8 a
gulden, dvs. nagelkostnaden för ett passagerarfartyg
är ca 30 % större per 1 000 nagel än för ett lastfartyg.
Om varvets totala arbetareantal är 700 och lönen för
ett visst arbete sättes = a, måste man för samma arbete
vid ett totalt arbetareantal av 2 500 beräkna en kostnad
av 1,3 a. Detta på grund av bl.a. flera otränade
arbetare, större svårigheter för förmännen att organisera
och hålla alla arbetare i gång och mera väntan på
kranar, maskiner etc. Arbetsmetoderna kontrollerades ej
systematiskt utan mera efter varvsingenjörens och hans
assistenters intuition. Om nya metoder infördes,
användes tidsstudier men endast för att fastställa ackord.
Efterkalkyl och omkostnads för delning
Plåt- och profilmaterialet upptages i efterkalkylen med
det pris, till vilket detsamma är kontrakterat. Om
sålunda billigare eller dyrare material skulle komma till
användning och tas ur lager, upptas detta dock till
ifrågavarande kontrakterade pris men avföres från
lagret med sitt lagervärde. Skillnaden bokföres som vinst
eller förlust på lagret. Detta medför bl.a. den fördelen
att de olika byggena bli fullt jämförbara i
kostnadshänseende, då allt material i en och samma båt är
upptaget till samma kilopris, varigenom efterkalkylerna
kunna användas direkt utan korrektioner för uppgörande
av förkalkyler.
Vid årsbokslutet summeras alla omkostnader och
fördelas på de olika byggena i förhållande till upparbetade
löner, med undantag för följande:
1. Omkostnader för montagearbetet fördelas efter
antalet slagna nagel.
2. Omkostnader för kranar fördelas efter kranarnas
arbetstider på de olika byggena.
3. Omkostnader på svetsning och gasskärning
fördelas i förhållande till svetsares och brännares på de
olika byggena intjänade löner. Man har försökt att
även belasta elektrodkostnaderna på detta sätt till de
olika byggena men funnit, att felet blivit för stort,
varför elektroderna måst debiteras direkt på varje bygge.
4. Ritkontorskostnader. Lönerna fördelas direkt på
byggena och omkostnaderna i proportion härtill.
Man räknar sålunda ej med en omkostnadsprocent
för varje verkstadsavdelning att fördelas efter löner eller
tid utan beräknar en viss procent för hela varvet. Detta
går bra, då man huvudsakligen har skrovbyggnaden
med avgörande inverkan på procentens storlek, och
dessutom de olika avdelningarna i regel ingå med samma
del i totala omkostnadssumman. De olika
verkstadsavdelningarnas procentsatser finnas dock uträknade för
kontroll och för att användas vid behov för
exceptionella fall.
I Holland liksom i Sverige står striden het i frågan,
huruvida avskrivningarna äro att räkna soin
omkostnader i vanlig mening. Vid detta varv betraktade man
dem ej som omkostnader eller behandlade dem i varje
fall bokföringsmässigt ej som omkostnader. I stället
avsatte man varje år en viss del av vinsten till
avskrivningar, i goda år mycket och i dåliga mindre. Detta
är visserligen ej överensstämmande med teorierna för
självkostnadsberäkning men en enkel och praktisk
åtgärd, som möjliggöres därav, att skattemyndigheterna i
Holland ej, vilket är fallet i Sverige, begränsa de tillåtna
avskrivningarna till en viss del av tillgångarnas värde.
Allmänt omdöme
Detta varv är intressant därigenom, att man här
specialiserat sig till skrovbyggnad och genomfört en verk-
S 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>