- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
45

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

uppstår mellan vattnet och sidokanterna, minskar
lyftkraften (och alltså även förhållandet C* : Cx
medan övriga storheter förbli oförändrade. Vi ha
tidigare funnit, att en ökning av avståndet
minskar lyftkraften; i verkligheten betyder detta, att
båten får stabil jämvikt i avseende på höjdläget,
även om anfallsvinkeln är konstant.

Resultaten kunna sammanfattas i följande
punkter:

sidorna av båten böra vara försedda med
kanter (flottörer), vilka nå ned i vattnet,

avståndet till vattnet bör vara så litet som
möjligt,

bredden bör ej vara för liten i förhållande till
längden,

främre delen av översidan bör få en så god
aerodynamisk utformning som möjligt,

bakre delen av översidans kanter böra vara
avrundade.

Tabellerna över försöksvärdena och beräknade
koefficientvärden innehålla 13 kolumner med:
försökets nummer, modellanordning
(modifikation) , anfallsvinkel, bakkantens höjd över vattnet
(2 kolumner), bärkraft, motstånd, moment,
lyft-kraftskoefficient, motståndskoefficient,
momentkoefficient, tryckcentrumläge och glidtal.

Bästa uppmätta värde erhölls med modell B vid
försök 18. Anfallsvinkeln var då 2°, Cz =0,989
och Cx = 0,0888. Detta ger ett glidtal av 11,13.
Resultaten äro sammanförda i ett diagram, fig. 11.

Vid bearbetningen av dessa försök har
konstaterats att man vid sidoförhållandet 1 : 1, vilket
torde vara fullt användbart, kan komma upp till
glidtal på omkring 15 vid måttliga avstånd från
vattenytan och ännu högre vid mycket små
avstånd. I vissa fall torde det vara fullt möjligt att
låta bakkanten tangera vattenytan, varvid alltså
det bästa resultatet skulle uppnås.

Ur beräkningarna på erforderlig effekt för en
aerobåt återges ett jämförande diagram, fig. 12,
som visar dels en vanlig stegbåts motstånd (vikt
1 800 kg) samt motstånd hos en aerobåt av
samma vikt. Kurvans karaktär med ett maximum
strax innan luftkrafterna förmå bära upp
båtvikten återfinnes vid alla aerobåtar. Den mest
ekonomiska punkten x ligger ovanför detta
maximum.

Fig. 11. Polardiagram
över vid
undersökningen erhållna värden.
O modell A (732X200
mm), fa modell B
(421X200 mm).

Fig. 12. Då aerobåten går med marschfart (i detta fall 55—70
knop) är dess motstånd endast 25—30 % av stegbåtens.

Aerobåtens praktiska utförande
Vid det praktiska utförandet kan man gå fram
efter två olika linjer. Man kan arbeta med två
pontoner eller med tre (dvs. två sidopontoner och
en centralponton), och man kan kombinera
vattenroder, luftroder, vattenpropeller och
luftpropeller på olika sätt. Vissa principer bli dock
gemensamma för de olika utföringsformerna.

Bårorganens tryckcentra
i förhållande till tyngdpunkten
Båten bör från sidan sett bilda en tvåarmad
hävstång, där den från tyngdpunkten bakåt
riktade armen är relativt kort och den framåtriktade
ca 10 ggr så lång. Vid den korta hävarmens
ändpunkt ligger luftens tryckcentrum, och vid den
långa armens ändpunkt ligger vattnets
tryckcentrum, se fig. 13.

Detta arrangemang ger båten egenskaper helt
olika vanliga båtars. Båtens tryck mot vattnet
begränsas till ett visst av hävarmarnas längd
beroende värde lämpligen ca 10 % av totala vikten.
Genom att trycket sålunda blir litet, samt genom
att vattnets tryckcentrum ligger långt framför
tyngdpunkten, bli påfrestningarna synnerligen
små. Kraften hos en mötande våg söker ej lyfta
båten utan endast den främre stödpunkten, vilket
är att vrida båten kring dess centrum. Den därvid
ökade anfallsvinkeln gör, att luftens lyftkraft
ökar och höjer båten. Avvikelserna från det
normala trimläget komma genom dessa krafters
samspel att röra sig om 3°—4° mot 15°—20° vid en
vanlig planande båt.

Fig. 13. Tyngdpunkten B kan
ligga var som helst mellan
luftens tryckcentrum A och
vattnets C, men bör förläggas nära A.

22 maj 1943

S 45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943s/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free