Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Spantmodell till flöjt frän
omkring 1700.
På utställningen har endast ett urval av detta kunnat tas
med. Vad örlogsfartygen beträffar domineras
konstruktionerna och arbetet på varven av tre framstående
skeppsbyggmästare, Charles Sheldon (fig. 3), Gilbert Sheldon
och Fredrik Henrik af Chapman. Kanske en smula
orättvist ha Francis Sheldon och hans nyssnämnda son och
sonson kommit något i skymundan för den världsberömde
Chapman. Charles och Gilbert Sheldons insatser belysas
med hjälp av ritningar, modeller m.m.
På en vägg i sal 3 äro ett urval av 1700-talsritningar
till örlogs- och handelsfartyg, varvs- och dockanläggningar
uppsatta. Vid denna sida äro även ett flertal modeller av
örlogsfartyg uppställda, likaså några av handelsskepp,
däribland en välgjord och intressant spantmodell av en
"flöjt" från slutet av 1600- eller början av 1700-talet. De
många tättplacerade kantringsspanten vid skeppets fylliga
ändar torde observeras (fig. 4).
Salens övriga väggfält äro ägnade åt Chapman, och det
utställda materialet, omfattande en del av hans mest
eleganta konstruktioner, grupperas kring ett montage, som
avser att ge ett begrepp om den seriebyggnad av
linjeskepp och fregatter, som utfördes i Karlskrona under åren
1782—85. På dessa tre år sjösattes icke mindre än 10
linjeskepp och 10 fregatter, varvid kölen sträcktes till ett
fartyg av vardera slaget samtidigt, varefter också
avlöpningen skedde samtidigt. Den kortaste byggnadstiden för
två par fartyg uppgick till 45 dagar, nämligen för
linjeskeppen "Rättvisan" och "Dristigheten" samt fregatterna
"Diana" och "Galathé". I dag tycker man att amerikanaren
Kaiser är en trollkarl med sin massproduktion av fartyg,
men Chapman var hans motsvarighet under 1700-talet.
Samtidigt med nämnda fartygsbyggen i Karlskrona
utfördes där två serier av modeller, visande ett linjeskepp
och en fregatt från spantresningen till det segelklara
fartyget. Av dessa modeller visas på utställningen ett par av
linjeskeppet "Kronprins Gustaf Adolph", båda på stapel,
den ena med spanten resta och den andra klar för
av-löpning (fig. 5). Man ser här att det moderna amerikanska
sektionsbyggnadssystemet i viss mån redan tillämpats av
Chapman och hans medhjälpare vid träskeppsbyggeri,
nämligen bl.a. på förtimringen i förskeppet, där tydligen
ett stort parti hopsatts på marken och sedan lyfts upp
på sin plats i bygget. Samma förfaringssätt tillämpades
på de sammansatta, tunga spantringarna, som
hopbygg-des på en plan och därefter restes.
En förnämlig, stor halvmodell (fig. 6) av linjeskeppet
"Kronprins Gustaf Adolph" finnes i samma sal. En
intressant iakttagelse, som på denna kan göras, äro de stora
(delvis 4 à 5 m långa), kraftiga järnbultar, som dragits
genom resningen för- och akterut samt genom köl, botten-
stockar och mittelkölsvin. Det är annars
anmärkningsvärt, att på byggnadsritningar, såsom av
midskeppssek-tioner, från 1600- och 1700-talen inga bultförbindningar
visas, på några obetydliga undantag när. Varken Joseph
Furtenbach, Nicolaes Witsen eller Duhamel du Monceau,
Chapmans mest berömda föregångare inom
skeppsbygg-nadslitterauren, eller han själv ha på ritningar
tydliggjort, hur de timrade byggnadsdelarna hållas ihop. I
Sjöhistoriska Museets arkiv har man blott lyckats få fram
ett par på utställningen uppsatta små detaljritningar av
Chapman, där några bultar synas. I ett par av Chapmans
mindre arbeten, det ena "Dimensioner på Wirke och Järn
til Nio Sorter Fregatter" (Carlskrona 1798), finnas
emellertid en del bestämmelser om grovlekar av vissa bultar till
de olika fartygsstorlekarna. Man överlät tydligen åt
arbetarna att placera bultarna på bästa sätt på byggena.
Först under 1800-talets början synas
skeppskonstruktörerna ha insett vikten av att förbultningarna även borde
anges på byggnadsritningarna. Särskilt den danske
skeppsbyggmästaren D H Funch har i sina utomordentliga arbeten
"Praktisk Skibbgggerie" (Kjöbenhavn 1833) och "Dansk
Marine-Ordbog" (Kjöbenhavn 1846) i detalj visat alla
viktigare bultförbindningar på konstruktionerna. Dessa hans
stora verk kunna anses vara de förnämsta, som
någonsin utgivits om praktiskt träskeppsbyggeri, under
det att Chapmans "Architectura Navalis Mercatoria"
(Stockholm 1768) med sina charmanta kopparstick,
visande skrovformer och linjeritningar, kan betecknas som
världens finaste och vackraste skeppsbyggnadstekniska
planschverk. Det betingar nu ett svindlande pris i
antikvariaten. En del detaljritningar ur Funchs "Praktisk Skib
byggerie" visas i ett bildmontage på utställningen. På ut
ställningens väggar äro även några elegant utförda bygg
ii
Fig. 5. Två modeller av det på 1780-talet bgggda
linjeskeppet "Kronprins Gustaf Adolph".
S 50
22 maj 194.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
