Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som maskinbefäl. Icke ett rum för vardera
kategorien. Dessutom bör finnas ett torkrum i likhet
med besättningens samt ett rum för bagage e.d.,
så hytterna ej behöva belamras.
Mässen bör vara ljus och luftig och så stor, som
sig göra låter. Den bör gärna vara utrustad med
bekvämare och mjukare stolar och soffa än vad
i allmänhet på svenska fartyg är brukligt. En
tavla på skottet piggar upp, och klädkrokar böra
sitta utanför mässen, ej endast inuti.
Ett bibliotek bör finnas ombord av varierande
innehåll, läroböcker, uppslagsverk, skönlitteratur
på svenska och engelska, och bör stå under t.ex.
en styrmans ansvar. Det bör vara tillgängligt för
alla ombordanställda.
Kökspersonal bör ha egen mäss och deras
hytter i tillämpliga delar lika med dem jag förut
beskrivit.
Angående besättningen ger en jämförelse
mellan inredningen för denna kategori
ombordanställda för 25 år sedan och nu vid handen en
tydlig skillnad och förbättring. Man behöver ju
bara tänka på de forna skansarna och de nutida
hytterna för två eller t.o.m. en man.
Vad skott, durkar, isolering för köld och värme
och belysning beträffar, böra de i stort sett vara
lika med dem jag förut omtalat för befälet, ehuru
i vissa delar något enklare, men avsikten är
densamma, att få trivsamma och hygieniska hytter.
Och detta innebär släta skott för att i möjligaste
mån hålla ohyran borta, stora sidoventiler, 14",
och varför inte två till varje hytt; det vore
otvivelaktigt nyttigt att gå något längre härmed
än vad nu i allmänhet är brukligt. Ljus och luft
är nödvändigt i största utsträckning, emedan
statistiken tyvärr utvisar en alltför stor procent
tuberkulosfall bland besättningsmän.
Stålskåp för arbetskläder böra finnas utanför
hytterna såsom även torkrum för våta kläder.
För besättningsmännens förströelse på fritid
bör finnas ett dagrum, trevligt inrett med bl.a.
mjuka sitsar på möblerna, låsbart skåp för
säl-skapsspel, schack o.d., radio, ventilgardiner i
lämpliga färger etc.
Lämpligt är därtill, om detta rum skall fylla
sitt ändamål fullt, att någon befälsperson eller
några kunna åta sig föreläsning eller ge ledning
i språk, hälsolära, praktiska ämnen av
intresseväckande och instruktiv art o.d. Exempel härpå
finnas redan.
Mässarna borde endast vara öppna vid
måltiderna, och sålunda matskåpen, låsbara, förlagda
utanför dessa. Detsamma bör vara förhållandet
med event. kylskåp, där sådant kompletterar
matskåpen, var detta än placeras. Mässarna böra vara
ljusa, luftiga och trevliga, så att de t.ex. lättas
upp av en tavla och där så är möjligt erhålla
stolar i stället för bänkar.
Diskning borde icke förekomma i mässar utan
i särskilda penterier, och all diskning såväl som
servering, städning och rengöring bör utföras av
därför särskilt mönstrat folk.
Det är icke praktiskt eller inspirerande att t.ex
använda en motorman för sådant arbete.
Säkerligen betalar det sig icke heller.
Högsta grad av renlighet och snygghet bör
iakttas. Betydelsen härav kan från både hygienisk
och uppfostringssynpunkt icke överskattas.
Besättningens tvättrum bör ha isolerade
ytter-skott, och varje man bör ha en egen pyts, även
om tvättställ finnas. Detta är förenligt med god
hygien.
Ingen torde neka till att sjöfolkets kvalitet
stigit på denna 25-årsperiod, jag tagit såsom
tidsvolym.
Detta beror dels på motorernas införande
såsom drivmaskinerier: eldarna ha utbytts mot
motormän — en besättningskategori med högre
kvalifikation — och också på de oljeeldade pannorna
på ångfartyg, vilket medför ett renligare
eldnings-arbete, men det är nog icke enda anledningen.
Hela yrkeskåren har följt med i den allmänna
utvecklingen. Havens arbetare hålla på att lyfta
sig upp på ett högre plan i likhet med sina bröder
i land. Ännu återstår visserligen mycket, men
tendensen är påtaglig.
Att såsom amerikanarna på standardbyggena
förlägga besättningsinredningen midskepps är
nog icke lämpligt varken nu eller framdeles, men
att förlägga deras mässar dit, tankfartygen
undantagna av lättförstådda skäl, kan man kanske
med större framgång än för 20—25 år sedan
redan nu försöka. Det borde kunna gå för sig och
skulle säkerligen vara ett framsteg, både
ekonomiskt och praktiskt, och skulle bl.a. tyda på att
folkkvaliteten socialt stigit.
I varje fall vet nog varje framsynt redare
att sund trivsel för alla ombordanställda är
en stor tillgång. Han bör därför i möjligaste mån
söka bereda en sådan ombord på sina fartyg, och
detta bör, vad speciellt besättningen angår,
resultera i ett uppförande och en ansvarskänsla,
som bl.a. tar sig det uttrycket, att var man
handskas väl med och redovisar för det fartygets
material, som blivit honom anförtrott att bruka.
Jag vet, att sjöfolksorganisationerna äro väl
inne på denna linje, och då torde det med
sannolikhet också vara att hoppas, att ett sådant
tillstånd en gång skall uppnås.
Lösenordet för vårt lands framgång utåt i
affärskonkurrens har varit, är och lär nog bli
mera än någonsin: kvalitet, och ingen anledning
finns, varför detta icke också skulle kunna bli
lösenordet för vårt sjöfolk.
övertygelsen härom bör med nödvändighet
vinna insteg bland befäl och besättning, och
redarna måste självmant bereda vägen därför
genom framsynta åtgärder — initiativet bör ligga
hos dem och icke hos vare sig de ombordanställda
eller myndigheterna.
S 58
20 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
