Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
nyligen om- eller nybyggda eller under ombyggnad.
Verkstädernas kapacitet är tilltagen för att tillåta snabba
och stora reparationer med alla dockor belagda och
samtidigt utförande av nybyggnader i normal takt,
vadan, om så erfordrades, korta leveranstider på
nybyggnader kunde åstadkommas genom att härför
utnyttja en större än normal del av verkstädernas
kapacitet. Maskinverkstaden var relativt nybyggd med
utmärkta, moderna maskiner. Man tillverkade själv de
flesta maskinerierna. Undantag voro exempelvis
ubåtsmotorerna, vilka för tillfället överlätos till de Schelde,
Ylissingen. Ångpanneverkstaden var däremot i stånd
att utföra alla arbeten för egna nybyggnader. I dess
program ingingo såväl moderna Yarrow-pannor som
stor-vattenrumpannor. Plåtslageriverkstaden var mycket
omodern, anlagd för mer än 20 år sedan.
Maskinplaceringen var olämplig, beroende på att man ej kunnat
kontinuerligt anpassa densamma efter verkstadens
utveckling. Exempelvis hade en del maskiner, som anskaffats
vid olika tidpunkter, fått placeras mera med hänsyn till
utrymmet än till kort tid och smidig väg för materialet
i verkstaden. Man hade emellertid en ny verkstad
planerad, som skulle ersätta den gamla, så snart pengar
funnos tillgängliga och tidpunkten i övrigt blev lämplig.
Plåtslageriets placering i förhållande till plåtlager,
bäddar och dockor var ej heller den bästa, då lager och
bäddar befinna sig på samma sida om verkstaden (se
varvsplanen). Detta går emellertid ej att ändra vid
den nya verkstadens byggnad, ehuru
transportmöjligheterna givetvis kunna moderniseras och därigenom
motverka denna olägenhet.
Transporter
Transporter i alla verkstäder skedde i huvudsak med
goda traverser. Bäddarna betjänades av högbankranar
med 3—4 krokar per bädd. Dockorna betjänades av
kranar på vallarna. Även utefter utrustningskajerna
löpte högbanor. En separat högbana sköt ut i viken
parallellt med dockorna. På vardera sidan om denna
kunde ett fartyg utrustas. Här ersätter sålunda hög
banan en utrustningspir. På grund av varvets
förläggning runt en vik bli transporterna mellan dess olika
delar mycket långa. Man hade dock förlagt de
verkstäder, som hade intima förbindelser med varandra och
med bäddar och dockor, till i huvudsak en grupp
tillsammans. Dessa äro: plåtslageri, maskinverkstad,
kopparslageri, smedja och timmermansverkstad. Andra
verkstäder, såsom pannverkstad, gjuteri och en större,
under byggnad varande smidesverkstad för grövre
arbeten med smidespress och maskinhammare, vilka i
regel ha ett fåtal stora transporter till övriga
verkstäder, voro förlagda till vikens andra sida.
Modellverkstad och modellförråd voro förlagda i anslutning till
gjuteriet.
Transporterna mellan de olika verkstäderna skedde i
viss utsträckning med ett mindre lok med vagnar och i
övrigt med automobiler. Man hade emellertid för
avsikt att snart övergå till uteslutande automobiler. På
grund av varvsområdets stora utsträckning hade man
även ett antal speciella automobiler för transport av
arbetare. Förlusterna i tid vid dessas vandring från ena
sidan av varvet till den andra hade nämligen befunnits
för stora. Dessa bilars lastflak voro konstruerade
ungefär som spårvagnsplattformar, så att arbetarna kunde
hoppa av och på i låg fart. Särskild plats hade
anordnats på bilarna, där arbetarna kunde lägga medförd
material.
Transporterna äro sålunda långa och ofta obekväma
på grund av varvsområdets utsträckning. Under
förhandenvarande omständigheter äro emellertid de
använda transportanordningarna de bäst lämpade.
Anmärkningsvärd är sålunda den stora användningen av
högbankranar för såväl skrovbyggnad som utrustning
och maskininsättning. Dessa arbeta synnerligen snabbt,
då de ej interferera med transporter och övriga
förhållanden på markplanet. Förutom av korta byggnadstider
på bädd berömde man sig även av mycket snabba
utrustningar och reparationer, vilket beror på
verkstädernas stora kapacitet men även i hög grad på dessa snabbt
arbetande transportanordningar.
Lager
Lagerorganisationen är den vanliga enkla med
uppdelning i fysiskt hänseende, dels efter de olika
verkstädernas behov, och dels i mån av utrymme. Sålunda
var ett stort utrymme bredvid bäddarna reserverat för
det här, på grund av reparationsverksamheten, stora
plåt- och profillagret. Detta utrymme användes även
för diverse annat grövre material av mer eller mindre
tillfällig karaktär. En stor allmän förrådsbyggnad var
förlagd till varvets östra sida, medan smärre
specialförråd voro förlagda till olika verkstadsbyggnader. I
bokföringshänseende skildes mellan bestämt, dvs.- för
en viss order avsett material och förrådsmaterial.
Bestämt material upptogs i kostnadskalkylerna till sitt
kontraktsvärde, medan förrådsmaterialet upptogs till vid
utlämnandet gällande dagspris.
Kontrakterat plåt- och profilmaterial bokfördes på
fartygskontoret, som i sina specifikationer förde
anteckningar beträffande beställning, fakturering, leverans,
godkännande, utlämnande etc. av materialet. För
allmänna plåt- och profilförrådet fanns en
förrådsbokföring, som tillfrågades av ritkontoret vid dess behov
av material för olika konstruktioner.
Planering
För nybyggnader uppgjordes ett enkelt program med
begynnelse- och slutdatum på bädden för ett antal
byggnadsdelar, vari skrov och utrustning uppdelats.
Byggnadstiden med dess olika elementtider är här
tilltagen för en för nybyggnader normal leveranstid, vilket
innebär en marginal i tid på 20 à 25 ’%, om
verkstädernas fulla kapacitet kan utnyttjas för nybyggnader.
Denna marginal finns då tillgänglig, om en del av
verkstädernas kapacitet behöver utnyttjas för reparationer.
Om ej, söker man hinna undan så mycket som möjligt av
nybyggnadsprogrammet för att ha denna marginal
tillgänglig när som helst utan att behöva riskera försenad
leverans av nybyggnaderna. En noggrannare planering
anses vara ändamålslös, då den skulle sättas ur spel
gång på gång av behovet av arbetskraft för reparationer.
Det blir i stället varvsingenjören och hans assistenter,
som ständigt få stå i kontakt med arbetena och deras
behov av verkstadskapacitet och se till, att det hela går
i lås. Varvsingenjören svarar sålunda personligen för
byggnadsprogrammet. Detta till ytterlighet gående
"personal follow up"-system blir sålunda enligt
uppfattningen pä detta varv det enda möjliga på grund av
reparationsarbetenas betydande inflytande.
Till en viss hjälp för att följa arbetenas
forskridande hade rüan en enkel och överskådlig metod. För de
olika huvudelement, av vilka fartyget består, såsom
bordläggning, spant, tanktak, skott etc., hade man små
ritningar, varpå alla detaljelement, huvudsakligen
givetvis plåtar och profiler, voro angivna. Vid inbyggandet
av dessa detaljer färglades helt enkelt detaljen i fråga
å ritningen. På dessa ritningar, inhäftade i en liten
bok, hade man en överskådlig bild av arbetets
fortskridande. Vid jämförelse med det förut uppgjorda
programmet fick man sålunda en god möjlighet att bedöma,
om man var tillräckligt långt framme med arbetet för
att kunna hålla leveranstiden. En likadan bok med
inhäftade ritningar kan givetvis även användas för
angivande av materialets färdigberbetande i verkstaden
eller graden av nitning och svetsning på bädden. De
härför erforderliga uppgifterna insamlades helt enkelt
20 nov. 1943
S 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
